Som min vän skrev på facebook; jag kan inte släppa den här midsommarkrönikan av Cecilia Hagen på expressen. Det var faktiskt något av det mest upprörande jag läst på länge. Mest kanske för att det är just Cecilia Hagen som skrivit den, jag hade nog högre tankar om henne än så. För tugget har vi hört förut, att det släpps fram på en av Sveriges största kvällstidningar är inte heller förvånande.
Jag läste den just högt för sambon och då lät den, om möjligt, ännu värre och han hade svårt att inte avbryta mig flera gånger för att välla ur sig irriterade kommentarer. Redan under inledningen, där Nigella Lawsons tv-gestalt beskrivs som nån slags porrikon (jag kan inte minnas att jag någonsin tänkt på att hon putar med vare sig det ena eller det andra, och oavsett ser jag inte kopplingen till det som kommer senare i krönikan) är det lätt att opponera sig. Sen fortsätter hon med att säga att Lawson minsann har fått framgången gratis med välbärgade föräldrar och utbildning (fel utbildning dock) i Oxford.
Kanske är det största övertrampet i Lawsons liv det som beskrivs näst; hur hon hade mage att flytta ihop med en gammal bekantskap redan två månader efter att hennes fd make dött efter en tids kamp mot strupcancer. Det verkar vara det som sedan gör att Hagen tycker att Lawson mer eller mindre får skylla sig själv att hon nyligen blev misshandlad av sin nuvarande make på en restaurang i London. Dels av orsakerna beskrivna ovan men också för att denne make, Charles Saatchi, ser ut som en buffel. Ja, och så för att Lawson antagligen (baserat på egen kännedom förmodar jag?) är en manipulativ satmara förstås.
Den här krönikan borde gå till historien som en lektion i klassiskt kvinnohat.
