Migrän, uttrar och rinnande näsor

Att vakna ett par timmar före klockan av att huvudet håller på att sprängas inifrån, är en upplevelse jag inte önskar någon kan jag lova. Jag har ju fått inse att jag har migrän från och till enda sedan min lilla tur på akuten för ett par (?) år sedan. Men det har aldrig varit riktigt lika illa som då. Förrän i morse. Jag trodde något var på väg ut ur skallbenet och jag var knappt förmögen att dra mig upp och nedför trappen i jakt på nåt botemedel. Vilken ändå var för sent, mest troligt. 

Vid sju-tiden började jag känna mig rörlig igen och förflyttade mig till soffan varifrån jag ställde in alla planer för dagen. Skittrist när allt var ordnat med vikarier och lunchbokning etc. Men det gick ju bara inte. Sen lyckades jag somna en timme och därefter drog jag mig upp och iväg till jobbet. Lite oklart varför eftersom allt viktigt ändå var inställt. Men jag fick lite gjort trots att huvudet fortfarande ömmade.

Väl hemma ikväll lagade jag till lite snabb mat och matlåda och satte mig i soffan framför nyheterna följt av ett halvnytt avsnitt av Graham Norton Show. Och just som M ringde hade vattenfallet från näsgångarna just börjat. Han likadan då på andra sidan luren.  Så nu sitter jag kvar här, nedbäddad med näsdukar i massor omkring mig, en strax tom kanna te och mer av Graham Norton. Fantastiskt avsnitt det senaste med Johnny Depp, Benedict Cumberbatch, James McAvoy och Daniel Radcliffe för övrigt, jag kan absolut rekommendera det. Speciellt utter-delen där det roligaste nog är Depps reaktion till det märkliga.

Hela programmet finns här. Speciellt lämpligt för sjuklingar, ökad glädje utlovas! Jag hoppas bara att jag ska få vakna imorgon, frisk som en nötkärna igen. Nåt annat har jag då ingen lust med.

The Graham Norton Show

Ikväll har jag återupptagit min återkommande kärlek till The Graham Norton Show (och min önskan att ha alla BBC-kanaler som finns). Youtube är fullt av avsnitt i fullängd så det är bara att söka och titta. Ikväll har jag bland annat sett dessa två:

Underbara Benedict Cumberbatch, den för mig lite okända Miranda Hart och Timothy Spall (vars oscarnominerade film Mr Turner (2014) jag förstås måste se snart). Varje gång jag ser Cumberbatch 'som sig själv' slås jag av vilken total kroppskontroll han måste ha som skådespelare. Det är som att hela hans mimik, kroppsspråk och utseende är annorlunda som sitt mer avslappnade jag. Häftigt, måste jag säga. Missa inte penguin-historien, eller Smaug-rösten för den delen! Must see, alltså.

Sen bör ni inte heller missa avsnittet med Ben Stiller ('B Still'), Ricky Gervais och Rebel Wilson. Den senare delen av programmet med Usher, Jamie Foxx och märkligt stelutseende Cameron Diaz är dock inte alls lika bra, om än sevärt.

Lookie, lookie!

Små vuxna män med ljussablar

Jag har ju tipsat om Graham Norton Show redan, men det här specifika avsnittet måste jag tipsa lite extra om. Speciellt om du som jag är lite Star Wars-nerd och/eller har en mycket soft spot för Ewan McGregor och/eller Chris O'Dowd. Som bekant kvalar jag in kraftigt på samtliga dessa kriterier och tokskrattade mig igenom det här avsnittet. Jag menar, knappt tjugo minuter in står tre manboys och fäktar i en halvmörk talkshowstudio med varsin lightsaber. Kan det bli bättre än så?

För övrigt borde ni också se till att se Beginners (2010), filmen som Ewan McGregor pratar om (avsnittet har ett par år på nacken nu). Det är faktiskt en av mina favoriter, en film jag borde se om igen. En vacker film, man blir varm av. Min recension finns för övrigt här. Christopher Plummer är fantastisk.

Talkshow på brittiska!

Trillade över ett avsnitt av Graham Norton Show (2007) på youtube och sen har jag nästan inte kunnat sluta se. Graham Norton är kanske i sig inte den roligaste talkshow-värden jag sett men programmen har hittills utan undantag fått mig att skratta högt. Jag tror att det är kombinationerna som gör det, delvis. Jag menar, en så udda duo som Harrison Ford och Benedict Cumberbatch; det bara måste bli bra. Och sen är det nåt med just brittiska talk shows som känns friare, inte alls lika manusbestämt som de amerikanska.

Det finns i vart fall väldigt många hela program på youtube, ni hittar bland annat ett riktigt kul här med Chris O'Dowd, Kristen Wiig och Steve Carell. Sen är det bara att fortsätta.

Skavlan

Såg för övrigt de sista 20 minutrarna av Skavlan igår. Nu har inte jag sett så mycket av Skavlan tidigare heller, men visst var det en lite märklig intervju där på slutet? Det kändes som att det bara blev en berättelse, själva intervjun hanns som inte med. Som att avsluta när det just blev som mest intressant. Och så Lena Olins märkliga kommentar som i stort sett fick avsluta det hela.

Iallafall var det jag skulle komma till att Skavlan nämnde att självaste Eddie Izzard skulle vara med i nästa avsnitt då de tydligen sänder från London. Mycket intressant, då kanske jag skulle försöka se ett helt avsnitt. Och hoppas på en mindre avhuggen intervju.

Mer brittisk humor åt folket!

Btw, när vi ändå är inne på den mysroliga talkshowen med Jonathan Ross; här är ett väldigt kul klipp från när Simon Cowell och David Walliams (ni vet, från Little Britain) besökte programmet. Very funny!

Humor till frukost

Åt just frukost framför senaste avsnittet av The Jonathan Ross Show, en talkshow jag brukar försöka se när jag kommer ihåg det (och varje gång önska att jag hade brittiska kanaler i mitt tv-utbud). Avsnittets första gäster var David Walliams (Little Britain m.m) och Simon Cowell (American Idol m.m) som tillsammans nu tydligen är domare i Britain's Got Talent. Ett udda par indeed. Nu brukar inte jag se talangprogram som Idol osv mest för att jag blir så obekväm av alla elakheter, men det var faktiskt lite kul att se Cowell så väldigt obekväm för en gång skull.

Jag rekommenderar hela programmet (finns på SvtPlay) men här är klippet med de ovan nämnda:

Intervjutips

Ingen har väl missat att det vankas Breaking Dawn Part 1-premiär nästa vecka. Jag hade nästan gjort det när jag igår kväll spanade in ett av veckans Jimmy Fallon-avsnitt och fick en kul intervju med Robert Pattinson att titta på. Han har tidigare, imo, inte varit särskilt smidig i intervjuer. Han brukar mest kännas obekväm och dessutom ge skumma, ibland obekväma svar på frågor. Det har väl sin charm men jag tycker ändå att det var lite roligare att se en mer avspänd Pattinson hos Fallon. Ganska stor skillnad mot förut; till och med hans skämt landade bra.

Senaste trailern för BD:

Och plötsligt blev kvällen mindre trist

Igår kväll kul, ikväll lite uttråkad. Hängde en stund på youtube och försökte hitta roliga intervjuer från blandade amerikanska talkshows (inte Oprah-talkshows utan mer Conan, Letterman, Fallon, Ellen osv) med intressanta/roliga kändisar. Men det är lite av en djungel, speciellt som jag sökte lite nyare inslag. Men så hittade jag via en annan länk samtliga gäster hos Conan O'Brien! Tydligen lägger de ut alla inslag med intervjuer (och annat, verkar det som) efter att showen sänts och det går, hör och häpna, att se även utanför USA (vilket annars är ett vanligt issue). Så det är mitt tips till er ikväll (om det nu inte redan var vida känt vill säga), perfekt för tråkiga kvällar.

När jag får ork ska jag söka vidare och se om även övriga har gjort samma sak (Ellen har en egen "kanal" på youtube, så de är enklare att hitta).

Nyss såg jag när Will Arnett gästade Conan nyligen och det var väldigt roligt. Han är en hysteriskt rolig man, det är synd att det inte alltid kommer fram i de komedier han medverkar i.

Lite sexualmoralism till morgonteet?

Satte mig för att äta frukost framför tv:n. Det enda vettiga som var på var Oprah. Jag ser aldrig Oprah. Av samma anledning som jag aldrig ser Dr Phil osv. Jag blir nämligen alltid irriterad. Dr Phil är i mitt tycke dum i huvudet men vad värre är; det är inte Oprah. Men Oprah är dyrkad av enorm skara människor som tycker att hon är fritänkande och whatever. Problemet är att varje gång jag hamnat framför hennes program har jag irriterat mig på att jag inte fått ett fritänkande program utan bara ett i raden av fördomsfulla program där människor placeras i fack, men under förespeglingen att det är just vad man inte gör. Hänger ni med?

Just idag var en man inbjuden som skrivit en bok som hette typ "Think as a woman, act as a man". Han fick bl.a frågan om när det är ok att ha sex med en man för första gången. En kvinnlig tittare var med via skype och berättade att hon haft sex med sin pojkvän på första dejten vilket möttes av sneda miner och en dovt missnöje. Den inbjudna mannens budskap var sen att hon därmed gått pojkvännens högsta önskan till mötes och mer eller mindre gjort våld på sin egen önskan och värderingar. Detta trots att kvinnan inte sagt något om vad hon själv ville.

Nä usch och fy, kvinnor kan ju inte vilja ha sex på första dejten, det är ju vad alla män vill. Alla män är mer eller mindre kåtbockar som bara vill en sak; det är budskapet. Och vi kvinnor ska minsann hålla på oss och inte förminska oss genom att ha sex, även om vi har lust. Åh, morr! Sånt där gör mig så förbannad! Och att det sen görs i ett program som många av nån twisted anledning dyrkar gör det hela mycket värre.

This is England?

Har precis sett reprisen av Parkinson, den kanske bästa talkshowen jag vet, egentligen. Visst, den är ganska gubbig, men jag gillar det brittiska, det lugna och stillsamma och att samtalen inte känns så spektakulärt inriktade. Ofta djupa samtalsämnen, vilket tilltalar mig. Anledningen till att jag inte ville missa dagens repris var de stora personerna som var med. Ewan McGregor och giganten (i mina ögon) Kenneth Branagh, vilka faktiskt påminner en hel del om varandra, insåg jag. Mycket intressant iaf. Och ja, jag hade gift mig med either one of them, hehe.

Jag vet inte varför, men det "brittiska" tilltalar mig ofta, trots att jag aldrig varit där. Jag skulle verkligen vilja resa runt hela de brittiska öarna, och jag tror att skulle gilla det. Jag ser mig nästan ännu mer som bosatt på den brittiska landsbygden än den svenska kanske. Men då har jag som sagt inte varit där, och kanske har en romatiserad tv-skapad bild av landet. Visst, mycket är skit där som i alla andra länder, bara den hysteriska övervakningen som sker i London gör att man får rysningar och deras lillebrorskomplex till USA som världspolis är såklart inget som tilltalar mig. Men ja, jag skulle ändå vilja fara dit och skaffa mig en egen uppfattning.

Schymans tittarsiffror - ingen besvikelse

I en artikel, som eg handlar om något helt annat, på realtid.se kan jag läsa att Fredrik Virtanens talkshow på TV8 hade 25-30000 tittare, medan Gudrun Schymans program som bäst nådde 50-55000 tittare. Låter ju otroligt bra! Sparkar mig själv för att jag blir lite förvånad över att Gudrun hade fler tittare än Virtanen. Jag tror att det är svårt att greppa hur stor Gudrun faktiskt är, och har varit en lång lång tid.

Man får en liten bild av det om man går på stan med henne, (i valfri stad). Det är ständigt människor som vill komma fram och hälsa, säga något uppmuntrande eller be om en kram. Både kvinnor och män. Hennes genomslagskraft är verkligen stor. Jag hoppas att det blir en fortsättning på programmen i vår.