Det kan ju inte vara jag som blir äldre...

Jag var på uppföljning av min bettskena igår på tandläkarhögskolan, del ett av två besök tydligen. Jag har gått där sedan jag flyttade hit upp för 12-isch år sedan och är nöjd som oftast. Man har ju samma tandläkarstudent max ett par terminer innan de går vidare och det brukar fungera bra. Lärarna har bra koll och det blir noga utfört och kontrollerat en massa gånger. 

En sak bara; på något märkligt sätt känns studenterna yngre varje år... Med lite nya ackompanjerande företeelser. Studenten för den här omgången pratar till exempel bara i tredjedels eller möjligen halva meningar. Det försvårade vår kommunikation en del. Vad svarar man till exempel på frågan "Eh...jo, antibiotika...?" Jag tänkte att han undrade om jag visste var det var först men efter några följdfrågor förstod jag att vad han egentligen ville fråga var "Brukar du behöva antibiotika efter tandbehandlingar?" Ja, besöket fortsatte lite i den vägen, plus en del smärtsamma tryckningar och vridande på mina överaktiva käkmuskler och jag undrar om det inte var båda delar som förorsakade huvudvärken som dök upp strax efter att jag släppts lös från tandläkarstolen.

Vi får se om nästa besök blir mer lättkommunicerat eller inte.

Gammkroppen

Jag som har lovordat att det känts så väldigt mycket ljusare ute senaste veckan är trots det tröttare igen. Ungefär som i oktober, november när det kändes som att kroppen var halvvägs i ide. Sen började jag ta D-vitamin dagligen och fick som för mig att jag blev piggare, fick lättare att vakna på morgonen etc. Placeboeffekt eller inte, det funkade. Men de senaste två veckorna har jag alltså varit redo för att krypa ner i björnidet igen. 

Kan man reagera tvärtom på ljuset? Jag vill som minnas att jag läst det nånstans.

Dessutom har jag ondare rygg/nacke än på väldigt länge. Idag låg jag i kramp i korsryggen i nästan en timme i tandläkarstolen innan jag till sist fick be studenterna som jobbade på min avbitna tand att höja stolen en aning (jag trodde inte det skulle hjälpa först). Vansinnigt jobbigt, men det tog fokus från själva tandgrejandet. 

Igår hade jag ont när jag rörde lätt på muskelfästet just nedanför örat rent av. Som att hela överkroppen är nåt slags spänningsläge. Jag tror förstås att det är tecken på nåt allvarligt, men egentligen är det väl bara så att jag är i behov av en rejäl omgång massage (läskigt) och lite avslappning i allmänhet.

Inte meningen att gnälla egentligen, jag har det bra. Jag har bara inte riktigt kroppen med mig hela tiden, så kan vi väl säga. Men imorgon är det helg, hörrni!

Hälsoveckan

Veckan har för övrigt haft något av ett hälsotema. Inledningsvis inte på ett bra sätt, men det kan vi lämna därhän. I vilket fall så lyckades jag trots märkliga svårigheter få till en date med en läkare på hälsocentralen. Hon verkade utesluta en del cancerformer och jag tycktes inte ha någon av de andra mer eller mindre livshotande sjukdomarna jag googlat mig till heller. Och då hann hon ändå med att stoppa ner en kamera genom näsan ner i halsen innan hon bokstavligen rusade vidare till nästa patient. En cortisonspray fick jag med mig hem som ska användas i några veckor, men migräntabletter fanns det inte tid att kolla upp, vilket kanske var ett nederlag med tanke på frekvensen av 'episoder' jag haft den senaste tiden. (Ett litet nederlag även för den utsålda primärvården, om jag nu får lov att vara sådan också.)

Idag spenderade jag en del av eftermiddagen på tandläkarhögskolan. En något nervös student tog sig an mig med ganska gott resultat. Jag lyckades tex bara nästan kräkas på honom när han skulle envisas med att stoppa in röntgenmojänger långt bak i munnen för att kunna se visdomständerna. Men inga hål (yeay!!), bara lite tandsten som ska tas i höst (när han lärt sig hur man gör det...) och en remiss för att få göra en ny bettskena så att inte fler tänder far åt skogen.

Så pluspoäng på hälsosidan väl? Lägg därtill promenader längs med älven under några lunchraster och jag är nästan imponerad.

Inte riktigt ett stomatolleende, men ändå

Jag var hos tandläkaren igår och gick därifrån glad och lite överraskad över att jag bara behöver återkomma för att bygga till den där kindtanden jag gnisslat sönder.  Ja och så ska jag få komma tillbaka senare för att göra en ny bettskena, det är väl dags. Den gamla passar inte så bra längre och har ganska många år på nacken.

När vi ändå for och köpte ny hårddisk till kompisen vi var hos på jag-bjuder-på-middag-om-ni-fixar-min-dator-kväll (eller "ni", M gjorde datorfixet, jag satt mest och lekte sällskapsdam till Simon när han lagade maten) så passade jag på att köpa ny eltandborste. Eller två, till och med. En till låtsasmaken också eftersom den jag ville ha såldes i tvåpack. När jag nu testade den idag trodde jag att den skulle vibrera av mig huvudet. Jeez! Den gamla kanske hade lite laddningsproblem som jag misstänkte ändå... Och då hade jag ändå bara laddat de nya några timmar av rekommenderade 30(!). Så ja, det lär väl ta en stund att vänja sig vid.

Men ja, goda nyheter från tandläkaren i vart fall. Lite tydligt bara att de nya tandläkarstudenterna (jag gillar både priset och det långsamma, noggranna maket på tandläkarhögskolan) blir allt yngre. Eller om det är jag som blir äldre, I don't know. Den duktiga tjejen jag har fått den här terminen var i vart fall nästan för liten för sina scrubs. Det var nästan lite sött.

Skallebang

Jag har haft huvudvärk sedan igår, vilket börjar kännas ganska jobbigt. Inte riktigt sådär migränkänning men stundtals mår jag illa och vill mest bara kapa av huvudet. Vilket är dumt. Det har varit ett par hektiska dagar med en del beslut osv men nu är det 'värsta' över så det borde släppa. Men det vill inte riktigt. Känns som att jag skulle behöva en riktigt ryggknådning ungefär. Hela baksidan ömmar.

Men ja, jag ska inte klaga. Det går ingen nöd på mig. Jag har dessutom varit på tandläkarhögskolan idag och avslutat den här omgången av behandlingar så nu är mina tänder i gott skick igen. Alldeles nypolerade och fina. Jag blir kallad igen om ett drygt år och då får vi väl se om det blir fler amalgamfyllningar som ska bytas ut. Tror att jag har en kvar, möjligen två, utöver den som jag bytte ut nyligen. Inte för att jag älskar att bli borrad i, men det vore rätt skönt att bli av med allt farligt gods jag har i munnen faktiskt.

Såg för övrigt i tidningen att tandläkarhögskolan söker nya patienter så är det nån i Umeåtrakten som är sugen på bra, noggrann tandvård till väldigt billigt* pris kan jag absolut rekommendera ett besök!

*Jag har varit där 3-4 gånger den här omgången, bytt ut en lagning, slipat till en vass tand, tagit bort tandsten samt fått tänderna lackade och polerade x2 och har totalt fått räkningar om knappt 700:-

It was safe

Det gick för övrigt väldigt bra hos tandläkaren igår. Det tog lång tid, men det är den uttalade 'baksidan' av att gå på tandläkarhögskolan och ställa sig till förfogande för blivande tandläkare. Allt ska dubbelkollas av en lärare innan nästa steg får påbörjas. Så det tar tid. Men för min del är det ingen nackdel utan passar snarare bra. Och så blir resultatet också väldigt noga utfört.

När jag började gå dit var jag otroligt rädd och ångestladdad inför besöken. Jag klarade inte ens av att gå dit själv i början. Det kan låta konstigt att jag då ville gå till någon som inte är färdigutbildad, men lugnet och det faktum att studenterna vill/måste vara extremt noga när de behandlar sina patienter passar mig som hand i handsken. Jag upplever annars tandläkare som lite stressade, hårdhänta och att de 'bara gör', utan att förklara så mycket. Så är det inte bland studenterna. 

Den första studenten jag hade var en tjej som fick all anledning att öva på vad det innebär att ha patienter med tandvårdsrädsla, och ledd av sin lärare gjorde hon det väldigt bra. Jag tror att samtliga tre jag nu haft har lärt sig en hel del av att ha mig som patient, som både varit rädd och som har mina bråkiga käkar att ta hänsyn till. De har fått laga och/eller plocka ut sönderbitna tänder, göra bettskena och hantera en rädd, blöt pöl till patient.

Men igår gick allt alltså bra. Jag lugnade mig ganska bra efter att vi pratat en stund. Däremot var det jobbigt för käkmusklerna men killen som numera förbarmar sig över mig var tålmodig och duktig på att ta det lugnt och förklara. Så nu har jag en amalgamfyllning mindre. Win.

"Is it safe?"*

Jag försöker verkligen se det braiga i att tandläkarstudenten såg behovet av att byta ut en gammal amalgam-lagning mot en ny, mer hälsosam lagning, men jag kan inte hjälpa att jag känner ett kraftigt motstånd mot besöket i eftermiddag. Jag och borrar är ingen bra kombo. Och så är inte käkarna de tålmodigaste. Jag hoppas att studenten är det. Huga.

Och jag hoppas att han inte ser ut såhär...

*Och jo, självklart får jag associationer till scenen från Marathon Man (1976) när jag ska till tandläkaren. Well done, Sara!

Fördelar med tandläkarhögskola på orten

Och, jag måste absolut rekommendera alla Ume-bor och andra som bor vid en tandläkarhögskola att utnyttja denna möjlighet! Jag har gått där sen jag flyttade hit och är väldigt nöjd. Inte bara för att det kostar mindre än hälften att gå dit, utan för att jag alltid blivit oerhört väl bemött. De har stor förståelse för ångestbrudar som jag själv, förklarar utförligt och gör allt oerhört noggrannt. Dessutom dubbelkollas precis allt av en övervakande lärare. Så visst, det tar lite längre tid (delvis för att de inte har sköterskor vid sin sida tex), men jag tror att man vinner i längden på att inget görs på rutin eller under tidspress.

Mitt fredagstips alltså!

Ledig fredag!

Blandad fredag. Den började trött, med huvudvärk och lite tandläkarångest. Nu är det kväll och jag sitter förnöjt i lantköket med ett glas vin bredvid mig, lyssnar på blandad god musik på spotify och äter lite godis (före maten minsann!).

Det hade nästan gått så lång tid att jag tänkt att jag tappat henne denna busy höst, men idag tog jag och bästaste Anna en långlunch på stan. Vi strosade i affärer, pratade och åt lunch på Wayneś (eftersom Rost som vanligt var överfullt). Mycket trevligt. Jag var på riktigt gott humör när jag parkerade bilen vid sjukhuset och besökte tandläkarhögskolan en stund senare.

Det var dags för kontroll, den första efter en del jobb som gjorts tidigare (bettskena för att skona tänder och huvud från evigt bitande/pressande, samt lite lagningar som följd av det förra). Och jag gick för första gången därifrån med ett felfritt resultat! Jag är både stornöjd och förvånad. Som sagt har jag pressat sönder tänderna tidigare och medicinätande i det förgångna skapade muntorrhet som i sin tur gav en massa hål, men nu verkar allt lugnt alltså. Jag pressar fortfarande tänder, och det syns tydligen, men jag är bättre på att försöka motverka det nu. Meditation och yogaandning ftw!

Så lite stolt är jag allt! Om än något besviken över att man som vuxen inte får ett sånt där gummidjur (nån mer som minns?) man fick som barn efter ett besök. Men flourlack fick jag.

Att spendera en tisdag i väntrummet

Min dag blev kanske inte riktigt som planerat. Väcktes vid åtta av Mattias som berättade att han bitit av en tand och behövde fara till tandläkaren. På NUS har de ett akutsystem så istället för att boka tid får man fara dit mellan 9-14 och sitta och vänta på sin tur, helt enkelt. Han trodde inte att det skulle ta sin tid men ville att jag skulle bli med som sällskap.

Som vanligt fick vi leta parkering i en kvart (är det nånstans vi skulle behöva utöka med ett parkeringshus är det på sjukhus/universitets-området) och hamnade sen en bit bort så att vi med hackande tänder (det var överraskande ca 20 minus ute och jag hade inte klätt mig helt efter det) småsprang till sjukhusentrén. Väl uppe på folktandvården berättar de att det "är några före så det kan ta tid". En skylt meddelar också att de har personalbrist varför ordinarie akuttid är minskad till 9-12.

Tre och en halv timme senare (!) ropar de upp hans namn. Behöver jag säga att jag då är less och så trött att jag nästan ville lägga mig på golvet bland alla barn? Att vänta är i allmänhet inte min grej... Vid det laget hade jag läst dagens morgontidningar samt ett fem år gammalt nummer av Mama (så vedervärdigt), en prålig tekniktidning från ett par år tillbaka och annat skrot. Jag hade med mig min nyinköpta, påbörjade pocket, men den är inte tokbra och jag var lite för trött för att orka hålla koncentrationen uppe i så pass lång tid.

Jaja, jag förstår ju att det tar tid, men trodde kanske att vi skulle vara därifrån på ett par timmar, inte fyra. Men huvudsaken är att hans tand är hel igen.

Efter det for vi hem och åt lunch och sen somnade jag i soffan. Skulle egentligen ha behövt fara till Volvo för en bedömning av bilen eftersom det nu visar sig att även huven fick sig en törn av gårdagens incident. Frågan är om det blir dyrt nog för att blanda in försäkringen eller ej. Men det får bli morgondagens uppgift kanske.

Hur många slangar och fingrar ryms i en mun?

Ett tandläkarbesök senare är jag lite mör. Bra, då kanske jag får lite sömn innan jobbet ikväll. Det gick väl sådär idag, öven om tandläkarstudenten jag går hos är väldigt bra så blev det lite mycket för Sara idag. Att laga en visdomstand är inte enkelt, och i läget då hon fick be en sköterska om hjälp (de får sköta allt själva annars som studenter, inga egna sköterskor) att hålla alla grejer, samtidigt som hon drog mig i kinden och försökte få till lagningsmaterialet utan att det blev förstört av fukt, ja då gick det inte så bra längre. Jag kunde inte svälja med alla grejer och händer i munnen och inte andas, fick jag för mig. Så jag slutade visst med det. Paniken steg och sen hörde jag bara sköterskan höga stämma "Andas, andas!!" Jag tror att det kom nåt andetag... Tack och lov blev det ingen fullskalig panikattack utan den lyckades stävjas på nåt mirakulöst sätt. Hade jag börjat hyperventilera hade det varit kört. Millisekunden efter att tandläkaren sagt "Så!" slängde jag mig upp ur stolen och ut med allt som var i munnen... Sen tyckte hennes lärare att det kunde räcka för idag, så det får putsas lite finare nästa gång.

Ja, inte jättebra kanske, men jag får se framgången i att jag var där själv och att det faktiskt inte brakade loss en attack. Det gick ok, även om jag var skakig och yr efteråt.

Post tandläkarbesök

Jo, det gick då bra. Både att lämna in bilen (som dock var smutsig, men jag rår inte över vädret..) och att besöka tandläkarhögskolan. Yes, jag vet, det är lite 6-årskontroll över att ha med pojkvännen, men alternativet innan har varit att inte gå till tandläkaren. Och det gav inte så bra resultat, kan jag berätta.
Det är mest grejen att jag känner mig så sårbar, att jag inte vet hur tandläkaren skulle vara etc, som gör att det inte funkar. Det gäller att det är någon som förstår och till fullo respekterar mina konstigheter, som att jag inte fixar för mycket saker samtidigt, eller att jag inte klarar av lägen då jag känner mig instängd. Att få panikångest i ett litet tandläkarbås i ett kontorslandskap med en massa likadana tandläkarbås, fullt med studenter, lärare och sköterskor, är inte ett idealt läge. Tro mig.
Men, Mattias kunde gå efter ett tag. Det var en väldigt förstående tjej som direkt fattade grejen. Hennes finskklingande röst gjorde mig dessutom ganska lugn och efter att en sköterska varit där och stoppat på mig glasögon, extra sugar och annat så fattade hon när jag sa att det inte gick, och rensade bort lite. Så det var ganska lugnt.

Sen måste jag säga att skulle man följa alla, jag menar alla råd/uppmaningar man får av tandläkare man träffar så skulle man tillbringa halva morgonen och kvällen i badrummet. OCH en stund på lunchen. Men jag tar åt mig det mesta och gör vad jag kan. Idag fick jag lära mig att hålla tandborsten i 45 graders vinkel. Hur ska jag kunna veta att jag gör det? Men, ja jag får försöka. Och så måste jag sluta pressa tänder så att de inte behöver gå sönder mer...

Lite återbesök väntar iaf. Ska bygga upp trasiga tanden och ett litet hål på min ena visdomstand. Jag har alltid varit glad över att ha alla fyra kvar intakta, men jag tvivlar lite då det ska grejas där bak och det känns som att ett gäng verktyg håller på att trilla ner i halsen...

Måndag snart igen

Helgen snart till ända, vad fort det gick? Imorgon en späckad måndag. Ska först lämna in min bil på plåtverkstan halv åtta, för att äntligen ordna till krockskadan från rondellpåkörningen för ett par år sedan. Ska bli skönt att slippa se det där. Det sitter fortfarande lite kvar, är väldigt väldigt uppmärksam i rondeller och svagt nervös i vissa lägen eftersom att ingen tycks veta riktigt hur man ska köra.
Efter det ska jag till tandläkarhögskolan och ev få skäll för att jag gått med en halv tand sedan december förra året. Min förra studenttandläkare (som var världens bäst, jag gick tom dit ensam) hann bara lägga till det värsta och sa att jag skulle söka akut efter jul- och nyårshelgen. Och det blev ju av... Hon slutade då och jag hade ingen lust att ha någon ny, och så gick tiden.. För ett par veckor sedan ringde så en ny student och sa att det var dags för undersökning, sådär i allmänhet. Jag nämnde då mitt "lilla" bekymmer varpå hon blev lite tyst. Men vi får väl se. Hon lät snäll iaf, men för säkerhets skull tar jag med Mattias..

Sen måste jag se till att alla verkligen fått utskicket om kongressen. Det har studsat en del mejladresser från specifika domäner som tycks ha bekymmer. Ska försöka sända om dem ikväll. Annars får jag utöka min lilla back av brev som ska lämnas in på posten imorgon. Är väldigt tacksam att det löste sig med adresserna på breven, för det tog sin stund att nita ihop och frimärka nästan 250 brev.

Efter det måste jag gå ner i varv så att jag kan sova ett tag och sen fara till jobbet. Fullt upp, som vanligt. Ska jobba med en vikarie imorgon, samma som i somras, Johan. Det ska bli trevligt. Som sagt så gillar jag mina 60 plus-arbetskamrater också, men det är trevligt som avbrott ibland med någon som har lite mer liknande samtalsämnen och intressen. Och Johan (typ 25år, tror jag) och jag går bra ihop.