One of these days...

Alltså vilken dag jag har haft! Inte nog med att nacken bråkar och jag vaknade stelare än på länge i morse, naturligtvis ville inte bilen starta heller. Mina superfina grannar kom skyndande ut så snart de hörde att motorn inte riktigt ville och erbjöd sig hjälpa. Men det tog ändå tid då insatsen med startkablar inte funkade första timmen. Istället för senast 8 kom jag till stan efter halv tio och då jag ändå missat halva utbildningen jag skulle vara på så for jag direkt till verkstaden för att inte chansa med att bilen inte skulle starta igen. Jag berättade att jag hade startproblem (inte varje dag utan lite random, oförklarligt) som förvärrats men att jag kollat batteriet och generatorn själv och de verkade ok. Det måste vara nåt annat.

På eftermiddagen ringde jag upp för att se hur det gick och fick då prata med en mekaniker som sa att han inte trodde att min bil fanns där. "Men jag lämnade den ju personligen i förmiddags?" Efter en stund kom han fram till att den nog inte var inskriven och att de inte skulle hinna titta på den förrän efter stängningsdags. Jag behövde ju komma hem så jag fick snällt nog låna bil av syrrans kille. De kom och hämtade mig på jobbet och så åkte vi och åt middag tillsammans. 

I samma veva missade jag att verkstaden ringde. De lämnade ett meddelande som sa att 1) de hade nu kollat batteriet och det var det inget fel på (nähä?) samt 2) jag kunde väl höra av mig "fast du kan inte ringa för telefonen är nu stängd för inkommande samtal men hör gärna av dig"

Suck! Vissa dagar är mitt tålamod helt klart bristfälligt... Till råga på allt så blev det nåt fel med ena vindrutetorkaren på lånebilen så den for för långt, liksom av bilen och kilades fast så att jag inte kunde öppna förardörren... Inte min dag det här. Tack och lov för migräntabletterna så att jag tog mig igenom den.

Uppe med den halvsena tuppen

Man börjar bli morgonpigg. Eller ja, det kanske är att ta i. Men nu är klockan nio och jag har redan hunnit vara på Volvo och bokat tid hos plåtverkstan och kört Mattias till jobbet. Inte helt illa för en nattuggla!

Konstigt nog så dokumenterade de inte skadorna på en gång längre utan vi fick en tid först den 24:e. Antar att jag inte kan plocka bort de krossade extraljusen heller förrän dess så de får bli en påminnelse om att någon borde lugna ner sig i trafiken ett tag till. Men det känns lite trist att köra så. I övrigt hoppas jag att Mattias har fel i att de bör byta hela huven. Vi får väl se.

Post tandläkarbesök

Jo, det gick då bra. Både att lämna in bilen (som dock var smutsig, men jag rår inte över vädret..) och att besöka tandläkarhögskolan. Yes, jag vet, det är lite 6-årskontroll över att ha med pojkvännen, men alternativet innan har varit att inte gå till tandläkaren. Och det gav inte så bra resultat, kan jag berätta.
Det är mest grejen att jag känner mig så sårbar, att jag inte vet hur tandläkaren skulle vara etc, som gör att det inte funkar. Det gäller att det är någon som förstår och till fullo respekterar mina konstigheter, som att jag inte fixar för mycket saker samtidigt, eller att jag inte klarar av lägen då jag känner mig instängd. Att få panikångest i ett litet tandläkarbås i ett kontorslandskap med en massa likadana tandläkarbås, fullt med studenter, lärare och sköterskor, är inte ett idealt läge. Tro mig.
Men, Mattias kunde gå efter ett tag. Det var en väldigt förstående tjej som direkt fattade grejen. Hennes finskklingande röst gjorde mig dessutom ganska lugn och efter att en sköterska varit där och stoppat på mig glasögon, extra sugar och annat så fattade hon när jag sa att det inte gick, och rensade bort lite. Så det var ganska lugnt.

Sen måste jag säga att skulle man följa alla, jag menar alla råd/uppmaningar man får av tandläkare man träffar så skulle man tillbringa halva morgonen och kvällen i badrummet. OCH en stund på lunchen. Men jag tar åt mig det mesta och gör vad jag kan. Idag fick jag lära mig att hålla tandborsten i 45 graders vinkel. Hur ska jag kunna veta att jag gör det? Men, ja jag får försöka. Och så måste jag sluta pressa tänder så att de inte behöver gå sönder mer...

Lite återbesök väntar iaf. Ska bygga upp trasiga tanden och ett litet hål på min ena visdomstand. Jag har alltid varit glad över att ha alla fyra kvar intakta, men jag tvivlar lite då det ska grejas där bak och det känns som att ett gäng verktyg håller på att trilla ner i halsen...

Måndag snart igen

Helgen snart till ända, vad fort det gick? Imorgon en späckad måndag. Ska först lämna in min bil på plåtverkstan halv åtta, för att äntligen ordna till krockskadan från rondellpåkörningen för ett par år sedan. Ska bli skönt att slippa se det där. Det sitter fortfarande lite kvar, är väldigt väldigt uppmärksam i rondeller och svagt nervös i vissa lägen eftersom att ingen tycks veta riktigt hur man ska köra.
Efter det ska jag till tandläkarhögskolan och ev få skäll för att jag gått med en halv tand sedan december förra året. Min förra studenttandläkare (som var världens bäst, jag gick tom dit ensam) hann bara lägga till det värsta och sa att jag skulle söka akut efter jul- och nyårshelgen. Och det blev ju av... Hon slutade då och jag hade ingen lust att ha någon ny, och så gick tiden.. För ett par veckor sedan ringde så en ny student och sa att det var dags för undersökning, sådär i allmänhet. Jag nämnde då mitt "lilla" bekymmer varpå hon blev lite tyst. Men vi får väl se. Hon lät snäll iaf, men för säkerhets skull tar jag med Mattias..

Sen måste jag se till att alla verkligen fått utskicket om kongressen. Det har studsat en del mejladresser från specifika domäner som tycks ha bekymmer. Ska försöka sända om dem ikväll. Annars får jag utöka min lilla back av brev som ska lämnas in på posten imorgon. Är väldigt tacksam att det löste sig med adresserna på breven, för det tog sin stund att nita ihop och frimärka nästan 250 brev.

Efter det måste jag gå ner i varv så att jag kan sova ett tag och sen fara till jobbet. Fullt upp, som vanligt. Ska jobba med en vikarie imorgon, samma som i somras, Johan. Det ska bli trevligt. Som sagt så gillar jag mina 60 plus-arbetskamrater också, men det är trevligt som avbrott ibland med någon som har lite mer liknande samtalsämnen och intressen. Och Johan (typ 25år, tror jag) och jag går bra ihop.