Veckans quest avklarat!

"Tidigaste bokningsbara tiden vi har är inte förrän den 22:e, funkar det?" var frågan jag fick efter en förvånansvärt kort väntetid på återuppringning från den närmaste hälsocentralen i stan. Två veckor känns långt bort, men det känns bra att ha fått fart och fått en tid alls.

Computernerds och deras tidsuppfattning

M: Jag ska bara installera om grannens dator. Börjar du med maten så kommer jag sen?
S: Tar inte det ett par timmar?
M: Nej, det går fort. Kanske 30 min.
S: Men så säger du ju alltid...
M: Ja men säg 40 då, så hjälps vi åt med det sista när jag kommer.

En timme och 25 minuter senare (fortfarande ensam):
S: Groalgrrr!

Samma upptäckt varje år

Varmt kan man säga att det är idag. I vart fall på min balkong som står i solläge hela eftermiddagen. När jag klivit upp idag tänkte jag att jag skulle sätta mig i solen en stund. Iklädd mörka jeans (inte det smartaste insåg jag) och svart linne (något bättre). Men det blev tokvarmt jättefort. Och så mindes jag efter ungefär två minuter att jag ju inte gillar att bara "vara i solen" alt sola. Det är inte alls min grej. Det plågar mig lika mycket som att vänta på bussen (jag promenerar alltid till nästa hållplats om tiden finns eftersom jag inte klarar av att vänta på saker). Jag tänker "jaha och nu då?", hela tiden. Det funkar bara om jag har en bok el tidning att läsa i men det brukar resultera i bränd rygg eftersom det då är omöjligt att sola andra sidan.

Fast är man genomskinligt nordisk som jag kanske det är lika bra att hålla sig ifrån solen.

Ett studiebesök på banken

Okej Anna lever och ska tvångsumgås med undertecknad på torsdag (check!) och J är välbehållen på svensk mark och lät ungefär som vanligt, om än något sliten efter sin jobbresa (check!). Så, vad mer ska jag göra idag? To-do-listan blir som sagt bara längre.

Jag har faktiskt varit ute på långpromenad med de evigt underbara The Stone Roses i lurarna. Det misslyckas aldrig. jag blir dagdrömsk och lycklig av musiken som får hjärtat att slå lite hårdare. Tänk att jag aldrig fick se dem live! Och nu lär det väl aldrig hända. Om de inte hakar på gubb-band-återturné-trenden om ett antal år. I hope not.

Jag var förbi banken också för att sätta in alla mynt som runnit över i min myntburk. Banken är inte en effektiv plats att vara på. Nu hanterar de tydligen inte ens kontanter alla öppna timmarna. Och bara två kassor öppna vars personal hellre pratade med varandra om något väldigt spännande än tryckte fram numren i kölistan. Det var länge sedan jag såg en lokal med så många människor som skruvade på sig så irriterat och stressat samtidigt. Jag hade ju inte direkt bråttom men att vänta är inte riktigt min grej. Nu ska jag göra så att disken slipper vänta längre på mig.

Att spendera en tisdag i väntrummet

Min dag blev kanske inte riktigt som planerat. Väcktes vid åtta av Mattias som berättade att han bitit av en tand och behövde fara till tandläkaren. På NUS har de ett akutsystem så istället för att boka tid får man fara dit mellan 9-14 och sitta och vänta på sin tur, helt enkelt. Han trodde inte att det skulle ta sin tid men ville att jag skulle bli med som sällskap.

Som vanligt fick vi leta parkering i en kvart (är det nånstans vi skulle behöva utöka med ett parkeringshus är det på sjukhus/universitets-området) och hamnade sen en bit bort så att vi med hackande tänder (det var överraskande ca 20 minus ute och jag hade inte klätt mig helt efter det) småsprang till sjukhusentrén. Väl uppe på folktandvården berättar de att det "är några före så det kan ta tid". En skylt meddelar också att de har personalbrist varför ordinarie akuttid är minskad till 9-12.

Tre och en halv timme senare (!) ropar de upp hans namn. Behöver jag säga att jag då är less och så trött att jag nästan ville lägga mig på golvet bland alla barn? Att vänta är i allmänhet inte min grej... Vid det laget hade jag läst dagens morgontidningar samt ett fem år gammalt nummer av Mama (så vedervärdigt), en prålig tekniktidning från ett par år tillbaka och annat skrot. Jag hade med mig min nyinköpta, påbörjade pocket, men den är inte tokbra och jag var lite för trött för att orka hålla koncentrationen uppe i så pass lång tid.

Jaja, jag förstår ju att det tar tid, men trodde kanske att vi skulle vara därifrån på ett par timmar, inte fyra. Men huvudsaken är att hans tand är hel igen.

Efter det for vi hem och åt lunch och sen somnade jag i soffan. Skulle egentligen ha behövt fara till Volvo för en bedömning av bilen eftersom det nu visar sig att även huven fick sig en törn av gårdagens incident. Frågan är om det blir dyrt nog för att blanda in försäkringen eller ej. Men det får bli morgondagens uppgift kanske.