Det gick för övrigt väldigt bra hos tandläkaren igår. Det tog lång tid, men det är den uttalade 'baksidan' av att gå på tandläkarhögskolan och ställa sig till förfogande för blivande tandläkare. Allt ska dubbelkollas av en lärare innan nästa steg får påbörjas. Så det tar tid. Men för min del är det ingen nackdel utan passar snarare bra. Och så blir resultatet också väldigt noga utfört.
När jag började gå dit var jag otroligt rädd och ångestladdad inför besöken. Jag klarade inte ens av att gå dit själv i början. Det kan låta konstigt att jag då ville gå till någon som inte är färdigutbildad, men lugnet och det faktum att studenterna vill/måste vara extremt noga när de behandlar sina patienter passar mig som hand i handsken. Jag upplever annars tandläkare som lite stressade, hårdhänta och att de 'bara gör', utan att förklara så mycket. Så är det inte bland studenterna.
Den första studenten jag hade var en tjej som fick all anledning att öva på vad det innebär att ha patienter med tandvårdsrädsla, och ledd av sin lärare gjorde hon det väldigt bra. Jag tror att samtliga tre jag nu haft har lärt sig en hel del av att ha mig som patient, som både varit rädd och som har mina bråkiga käkar att ta hänsyn till. De har fått laga och/eller plocka ut sönderbitna tänder, göra bettskena och hantera en rädd, blöt pöl till patient.
Men igår gick allt alltså bra. Jag lugnade mig ganska bra efter att vi pratat en stund. Däremot var det jobbigt för käkmusklerna men killen som numera förbarmar sig över mig var tålmodig och duktig på att ta det lugnt och förklara. Så nu har jag en amalgamfyllning mindre. Win.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar