Planen var att spendera dagen på landet idag. Men efter ett försök att ta mig dit sitter jag nu åter i stan, lite sur på mig själv. Det började toksnöa nån mil norr om stan, sådär att jag inte såg något alls nästan. Det var liksom svårt att se vägen, det var bara vitt. Och bakom låg det otåliga bilister som tydligen inte alls hade samma problem. Och så kom den som ett brev på posten; paniken. Det var ett tag sen nu. Det var inte max, kanske 7/10, men tillräckligt för att allt skulle fallera. Jag kände det komma förstås så jag hann av vägen. Och sen fann jag mig nog att följa M:s råd att köra tillbaka till stan, bort från ovädret. Han ska ta flex halvdag idag istället, så då får jag sällskap vid nästa försök, det blir bra. Men just nu känns det som total failure.
(Fast nånstans tycker jag egentligen inte att det är så fel att vara rädd (dock inte panikslagen) för att köra när vädret är galet, med tanke på hur många trafikolyckor som faktiskt sker. Men det kanske är att fega ur också, jag vet inte.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar