Ända sedan min favoritserie Parenthood (2010) slutade för lite mer än ett år sedan har jag letat efter en värdig ersättare. Jag kan inte påstå att jag riktigt lyckats. Just nu har jag två serier på försök att ersätta platsen; Life in Pieces (2015) och Togetherness (2015). Den förstnämnda såg jag ett avsnitt av, kände mig inte riktigt på humör för fler just då och därför kan jag inte riktigt uttala mig än om den. Togetherness är precis som Life in Pieces något av en dramakomedi (då Parenthood var mer pure drama av mestadels feelgood-sort men även en hel del feelbad-art) så helt kan jag väl oavsett inte se dem som riktiga kandidater, men man måste ju försöka?
Nu har jag i vart fall sett fem avsnitt av Togetherness, jag stängde just av, och känner viss ångest. Och jag vet inte om det är den bra sorten eller inte. Serien är lite småkul, mest pga birollerna, men relationen som är i fokus... Dess skav ger mig ångest. Jag vill inte riktigt se på, men samtidigt så tror jag att jag tycker om dem och hejar på dem. Jag stör ihjäl mig på dem nästan lika mycket som jag gillar dem, så kan vi väl säga.
Skaparen (en av dem) Mark Duplass spelar en av huvudrollerna, Brett, som är gift med Michelle (Melanie Lynskey, som spelade crazy Rose (en av få briljanta roller) i 2,5 män). De har just fått barn nummer två och har verkligen skapats som rätt 'vanliga' människor. Speciellt Michelle. Det är långt ifrån alltid en smickrande roll hon gör, men hon gör den med den äran må jag säga. Förhållandet är inte det bästa, men vad som egentligen är tokigt har jag inte riktigt grepp om än. Mer än den klassiska "efter andra barnet är allt dött"-krisen (som förekommer mer på tv/film än i verkligheten?) möjligen. De "komiska birollerna" utgörs av Michelles syster Tina (Amanda Peet, som varit med i en massa filmer jag sett men som jag ändå inte riktigt kommer ihåg vad hon spelat) och Bretts bästa kompis Alex (Steve Zissis). De har flera gånger känts som en mer intressant del i handlingen, men det kan bero på att jag instinktivt drar mig från den mer ångestframkallande relationen...
Ett ganska litet gäng alltså, med rätt stora olikheter. På sätt och vis åtminstone. Halvvägs in i säsong ett så är jag beredd att ge den en trea med möjligheter till avancering mot en fyra om det blir lite mindre ångest och mer feelgood/fun. Andra säsongen visas just nu i USA.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar