Lite för många gånger de senaste åren har de dykt upp; kvinnor som rymt från män som kidnappat och låst in dem under flera års tid. Amanda Berry, Natascha Kampusch och Elisabeth Fritzl är tyvärr bara några utav dem vi kunnat läsa om. Emma Donoghue skrev en roman inspirerad av de hemska händelserna och hon skrev också manus till den filmatisering som nu blivit förärad med fyra Oscarsnomineringar.
I Room (2015) kommer vi in i historien sju år efter att Joy (Brie Larson) kidnappats av ”Old Nick” (Sean Bridgers). Hon sitter i ett skjul där ett badkar, en spis och en säng trängs i det enda rum som finns. Hon har där gjort sitt bästa för att skapa ett eget universum för sin 5-årige son Jack (Jacob Tremblay) där allt de kan se i rummet finns på riktigt medan det de ser på den lilla tv-apparaten bara finns på låtsas. Men Jack börjar bli stor nog för att ställa fler frågor, för att förvänta sig mer av det han ser på tv och dessutom visar Nick ett obehagligt intresse för Jack. Hon behöver komma på ett sätt att ta sig ut.
Jag var till en början skeptisk till storyn. Rädslan för att det skulle bli ett vältrande i elände och plåga var stor, men det har regissören Lenny Abrahamson gjort ett bra jobb att förhindra. Klart att storyn är hemsk, men relationen mellan Joy och Jack, det universum de skapat i skjulet, den glädje de hittar i små saker; det lyfter filmen och känns så genuint och fint att vältrandet uteblir även om det hela tiden känns precis inom räckhåll.
Det är en något ojämn film, speciellt andra halvan har dippar som förvirrar lite. Som tur är varar de inte så länge, men de kapar lite den intensitet som andra halvan annars präglas av. Miljöerna är begränsade filmen igenom så det är framför allt personporträtten som står i fokus. Och de är nästan alla smått fantastiska. Alla starkast lyser den då 7-åriga Jacob Tremblay som gör en obegripligt bra insats som Jack, men också Brie Larson (som vann en Oscar för sin roll), Joan Allen, Tom McCamus och Cas Anvar imponerar.
Den här filmen lyckades på riktigt beröra utan att bli för tung och eländig, det funkade alldeles utmärkt på mig, betyget blir 4/5.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar