House of Cards säsong 4

Ikväll har jag påbörjat fjärde säsongen av House of Cards (2013). Tre avsnitt har jag hunnit med (varav ett såg under tiden jag promenerade mig svettig på gåbandet, heja mig) och jag måste säga att det börjar mycket mer lovande än vad tredje säsongen gjorde. Jag hade lite svårt att komma in i tredje och upplevde den som mest pratig och inte sådär väldigt spännande. Många trådar hit och dit som inte var riktigt lika spännande som tidigare säsongen. I fjärde är maktkampen tillbaka, intrigerandet är på topp men den här gången är det makarna Underwood som kämpar mot varandra, en inte helt enkel  sak att manövrera smidigt och osynligt då man är President resp First Lady av USA.

Utöver väldigt skickliga Kevin Spacey, Robin Wright, Michael Kelly med flera "ordinarie" så återfinns även Neve Campbell (från bl.a Scream) och Joel Kinnaman på rollistan den här säsongen. Den förstnämnda har hittills gjort en bra insats men den senare har jag inte sett än, vad jag vet i vart fall. Hans namn fanns med på första avsnittets intro men jag minns inte att jag såg till honom? Jag kan ha missat, oavsett så ser jag fram emot vad han kan tänkas få för spännande storyline.

Det största 'hotet' just nu är att säsongen ska ta slut alldeles för fort. Jag gissar att det dröjer lite tills femte (redan utlovade) trillar in på Netflix. Men jag hoppas att den här säsongen håller samma intensitet och spänning fram till slutet.

Togetherness (tv-serie)

Ända sedan min favoritserie Parenthood (2010) slutade för lite mer än ett år sedan har jag letat efter en värdig ersättare. Jag kan inte påstå att jag riktigt lyckats. Just nu har jag två serier på försök att ersätta platsen; Life in Pieces (2015) och Togetherness (2015). Den förstnämnda såg jag ett avsnitt av, kände mig inte riktigt på humör för fler just då och därför kan jag inte riktigt uttala mig än om den. Togetherness är precis som Life in Pieces något av en dramakomedi (då Parenthood var mer pure drama av mestadels feelgood-sort men även en hel del feelbad-art) så helt kan jag väl oavsett inte se dem som riktiga kandidater, men man måste ju försöka?

Nu har jag i vart fall sett fem avsnitt av Togetherness, jag stängde just av, och känner viss ångest. Och jag vet inte om det är den bra sorten eller inte. Serien är lite småkul, mest pga birollerna, men relationen som är i fokus... Dess skav ger mig ångest. Jag vill inte riktigt se på, men samtidigt så tror jag att jag tycker om dem och hejar på dem. Jag stör ihjäl mig på dem nästan lika mycket som jag gillar dem, så kan vi väl säga.

Skaparen (en av dem) Mark Duplass spelar en av huvudrollerna, Brett, som är gift med Michelle (Melanie Lynskey, som spelade crazy Rose (en av få briljanta roller) i 2,5 män). De har just fått barn nummer två och har verkligen skapats som rätt 'vanliga' människor. Speciellt Michelle. Det är långt ifrån alltid en smickrande roll hon gör, men hon gör den med den äran må jag säga. Förhållandet är inte det bästa, men vad som egentligen är tokigt har jag inte riktigt grepp om än. Mer än den klassiska "efter andra barnet är allt dött"-krisen (som förekommer mer på tv/film än i verkligheten?) möjligen. De "komiska birollerna" utgörs av Michelles syster Tina (Amanda Peet, som varit med i en massa filmer jag sett men som jag ändå inte riktigt kommer ihåg vad hon spelat) och Bretts bästa kompis Alex (Steve Zissis). De har flera gånger känts som en mer intressant del i handlingen, men det kan bero på att jag instinktivt drar mig från den mer ångestframkallande relationen...

Ett ganska litet gäng alltså, med rätt stora olikheter. På sätt och vis åtminstone. Halvvägs in i säsong ett så är jag beredd att ge den en trea med möjligheter till avancering mot en fyra om det blir lite mindre ångest och mer feelgood/fun. Andra säsongen visas just nu i USA.

Travel Man (serie)

Om du som jag inte riktigt är i fas med din hjärna på vardagskvällarna kan jag rekommendera en definitivt lättsam liten serie som finns i sin helhet på Youtube. Richard Ayoade tog över programledarrollen för roliga-prylprogrammet Gadget Man efter Stephen Fry för ett par år sedan och jag gillade verkligen det programmet mycket (finns på youtube det med). Som nån slags uppföljare (med gadgetinslag) gjorde han förra året samt i år ett par säsonger av lite annorlunda reseprogram; Travel Man. I åtta avsnitt med åtta olika resekamrater (samtliga väldigt skojiga komikerkollegor förstås) besöker han åtta olika städer under 48 timmar. Lite udda, roligt och som sagt lättsamt. Jag har hoppat lite mellan avsnitten och hittills sett hur han och Noel Fielding besökt Köpenhamn, med Chris O'Dowd i Wien och det här, allra första avsnittet där han och Kathy Burke åker till fantastiska Barcelona (en av få ställen jag faktiskt besökt, fasligt oberest som jag är):

Shetland (2013)

Jag kan ha tjatat om det förut, men visst ser ni Shetland (2013)? Tredje säsongen visas på fredagskvällar på SVT just nu och det är olidligt spännande. Utöver det ruggigt charmigt på nåt vis, jag blir alldeles sugen på att fara till Shetland även om det egentligen mest verkar vara långdragen (vacker) landsbygd och lurigt, mordbenäget folk som bor där. Och på tal om charm så är det förstås omöjligt för en ginger-fantast som undertecknad att inte tycka att Douglas Henshall bidrar med en hel del av den varan (om än en något halvbister sådan). Hans kollega "Tosh" (Alison O'Donnell) är å andra sidan också en del av det som gör serien så sevärd. Så gillar du kriminalserier á la UK så är det bara att bänka sig!