Sovmorgon på helgerna tycks numera innebära 30 minuter. Klockan ringer 6:15 och även om det kändes som att hela min kropp tokvägrade stiga upp egentligen så gjorde jag det. Och när provtagning av en katt, utfodring av tre katter, insulinförberedande och -givande till en katt samt dokumentering av det hela är klart så var den motsträviga känslan som borta och istället kändes det inte värt att lägga sig igen. Jag hinner piggna till den där dryga kvarten och klockan 8 skulle ändå svärfar dyka upp och sen skulle sista väggen rivas så utsikterna till sömn var små utifall att jag kunnat somna om. Kanske jag får till en tantlur i eftermiddag.
Idag ökar vi dosen insulin men efter de första tre timmarna kan jag väl inte direkt se någon drastisk förändring. 23,8 före och 17,8 nu. Jag vet inte vad det är men det känns inte riktigt som att vi lyckas få till någon större balans i det där. Jag kan inte se ett riktigt mönster i hur insulinet fungerar helt enkelt. Men vi får väl se, nästa vecka ska vi skicka dokumentet till veterinären igen.
Jag vet inte vad det är men jag har en allmän känsla av motvind just nu. På nästan samtliga plan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar