En trött Sara har checkat in under täcket de senaste kvällarna. Det känns som att hjärnan går för högvarv för tillfället, och på nåt vis både på jobbet och hemma. Det är mycket oro kring diabetessvansen och samtidigt en till synes oändlig ström av saker att sätta på 2-do-listan på jobbet. Ibland skulle jag vilja döpa om mitt yrke till mångsysslare, för man stöter då på alla möjliga och omöjliga uppgifter att lösa. Roligt och givande som oftast, men det kan bli för mycket ibland. Som med allting förstås.
Snart är det helg i vart fall. Vi ska höja insulindosen på kissen och hoppas på ännu lite bättre resultat. Jag hoppas verkligen att vi snart slipper ta blodprov på henne flera gånger om dagen för det är verkligen inte roligt. Sticken i örat känns lite plågsamma och även om hon sitter snällt som oftast så fattar jag att det inte är skojigt. Men ett tag till får vi väl hålla på, tills vi hittat en bra och lagom nivå som håller sig stabil. För även om vi fått ner blodsockret en del, från ständigt över 30 till under 30 (en gång tom under 20) så hoppar det rätt mycket trots en jämn insulinnivå. Så vi får väl se vartåt det går. Men snart vill jag ha en stressfri och glad katt igen. Och det blir hon nog när blodprovandet är över, insulinsprutorna tar hon utan att märka något.
Det vankas ev skräckfilmskväll i helgen också. I Simons nya hus, på hans jätteveranda. Det kan bli väldigt kul och mysigt, jag hoppas det blir av!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar