Sent hemkommen från jobbet (via en kort AW) sitter jag i sängen framför SvtPlay och nyheterna och kelar katt med ena handen. Ikväll vill hon inte äta, vilket är en dålig sak. Jag vet inte om hon var stressad för att vi var lite senare idag, men just nu snarkar hon till synes nöjt bredvid mig i vart fall. Men ätit har hon inte gjort, såvida det inte gått ner något utomhus idag.
Igår blev det en ny tur till veterinären med fler prover. Bla togs urinprov via spruta i buken direkt från blåsan för att få ett så sterilt prov som möjligt (hon låg blick stilla, sötmojen, mycket imponerande). Jag hade hoppats på svar från det idag men det kom inget. Blodproven visade på bra levervärden (yeay!) men fortfarande förhöjda njurvärden. Dessutom kollades munnen för första gången och då upptäcktes det att hon saknar både en framtand och ett par kindtänder och att det var så mycket tandsten att det tryckte mot tandköttet. Det allra värsta kunde skrapas bort på en gång men resten får bli senare. Veterinären sa att den lite krassliga munstatusen kan vara en bov bakom det höga sockret hon haft vid varje besök. Lite märkligt det där. Hon har bra långtidssockervärde men skyhöga sockervärden vid besök. Och veterinären tror inte längre att det bara har med stress att göra så eventuellt blir det ändå insulin framöver. Jobbig väntan på besked...
Det låter som mycket och för varje grej känner jag mig allt mer missmodig. Men veterinären verkar inte ha gett upp. Många saker beror på varandra, det gäller att hitta vad som är vad, verkar hans ingång vara. Och så är det förstås. Han tror att hon fortfarande har en uvi, att smärtan från den lärt henne att kissa på lådan gör ont, att den kan påverka njurarna, att en sämre hälsostatus påverkar pälsen osv. Och så tänderna parallellt då. Ja jag vet inte, än har vi då inte gett upp. Och det hoppas jag inte att hon gör heller. Vår black smoke-stjärna.
Edit: nu äter hon igen :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar