Det svajar i blodsockerlandet. Det fortsatte vara stadigt för högt (om än ändå en hel del lägre än ursprunget) med ett par kvällsdippar förra veckan så vi ombads höja dosen ytterligare. Till en början blev det fortsatt nästan samma höga värden men så efter ett par dygn gick det plötsligt ner en hel del. Både igår kväll och ikväll sitter jag på nån slags vakt och kollar sockret med 30-60 minuters mellanrum, orolig att det ska golva.
Igår kväll var före-värdet som efter-värdet brukat vara så jag återgick till förra dosen. Då kom hon ner till 5,1 innan det verkade stabilisera sig. Imorse gav jag åter gamla dosen och åkte lite oroligt till jobbet. Ikväll hade hon 12 i före-värde, nästan lägre än vad hon haft i efter-värde (med de två nämnda kvällsdipparna förra veckan som undantag) så jag backade efter lite funderande ännu ett steg i doseringen. Nyss tog jag det vanliga kvällsvärdet och det visade på 4,3 alltså strax över vad vi ska se som lägsta ok-värdet (det ska ligga mellan 4-7 som normalt värde). Så nu är jag lite oroad igen och har just gett henne lite att äta i hopp om ett bara lite lite högre värde om nån halvtimma, timma.
Min lilla skräpkatt. Som jag önskar att det här kunde bli vardag så att det 'bara' var insulinet som skulle ges. Nån gång hoppas jag, snart gärna. Veterinären säger att svårreglerat blodsocker ofta kan relatera till dålig tandstatus så jag måste boka tid för att åtgärda det också. Imorgon vill jag hursom ha lite nya råd av vår eminenta veterinär så jag kanske slipper oron så då ska jag boka in det också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar