Idag for vi hem en timme tidigare än vanligt från jobbet. Tur var väl det. Tryckt mot ytterdörren såg vi en svart katt sitta och skrika i panik så snart vi klivit ur bilen. När jag kom närmare såg jag att Mina var alldeles tofsig över hela kroppen. Slagsmål. Med dumkatten förstås. Släppte in den skräckslagna damen som försökte hoppa upp i vår kvällsmysmöbel, kökssoffan, men det gjorde uppenbart för ont för att hon skulle orka. Tittade ut på altanen och såg att det var fullt med tussar från hennes päls där och en del blod. Gissningsvis har hon blivit attackerad där, mellan de två kattluckorna (den ena går in i köket och den andra ut utomhus) och då hon inte längre törs gå in genom luckan eftersom hon fastnat ett par gånger (den sitter löst och hon har ju varit lite rund, även om det är bättre nu) så gissar jag att det var full panik där inne.
Även de andra två var upprörda när vi kom in, inte omöjligt att de varit till undsättning, sånt har hänt tidigare då Mina blivit utsatt. Så nu är luckan låst igen. Dumkatten som passar på när de inte är helt friska. Förra hösten var det ju strumasjuka Rosa som fick däng ordentligt. En farligt stor och vild katt det där, som definitivt tar det där med slagsmål på allvar.
Nu ligger hon här, upplyft i sängen bredvid mig, och sover tungt. Jag kan inte stryka henne på huvudet utan att hon gnyr och när jag lyfter henne tokskriker hon. Att få i henne insulinet i nackskinnet var inte enkelt. Tur vi ändå har en veterinärtid bokad för henne imorgon (för tänderna) ifall hon behöver tittas igenom lite.
Kan hon inte få lov att ha det lite lugnt nu?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar