Kiss(e)bekymmer

Fast de där lurvtassarna har en liten tagg i sidan till sin personal just nu. När vår neurotiker Mina började få svårt att ta sig igenom kattluckan här i slutet av sommaren insåg vi att det där med att "springa av sig ute" inte riktigt gällde för henne just den här sommaren. Allt spikande och grävande och främmande människor i trädgården i sommar har gjort att hon mest velat vara inne, med vissa undantag på kvällarna när det började bli mörkt igen. 

Så ja, normalt sett brukar vi ha torrfoder framme mest hela dagen eftersom vi åker tidigt och kommer hem sent och det är svårt att riktigt ha bra mattider, men sedan nån dryg vecka har vi försökt ge dem mat på morgonen och sen på kvällarna. Det har inte mottagits väl. Det har gjorts inbrottsförsök i matburken och -påsarna  tex. Det har även högljutt protestätits möss bredvid sängen i sovrummet då jag sett på tv där (de brukar aldrig äta mössen de fångar). Men de sista dagarna har de tagit det ett steg längre; pölar av kiss har mött oss på badrumsgolvet och ibland tom ute i hallen. Vi har inte riktigt kommit på vem det är som är den skyldige, men mitt tips är "husses katt", som minsann aaaaldrig gör något tokigt (speciellt inte efter hennes sjukdomsepisod förra hösten). Smilla brukar nämligen ha för vana att kissa på saker, kläder osv, inte bara mitt på golvet och Mina blir så nervös av att någon annan kissar utanför lådan så det tror jag bara inte riktigt på. Så bestämde damen Rosa Luxemburg, gissar jag på, jag är dock inte säker på att övriga personalen vill hålla med.

Hursomhelst måste vi hitta ett sätt att kapitulera på utan att riskera diabetes och ledsjukdomar på lillkissen. Kanske det funkar att lämna bara lite mat framme? Mat som dessutom är lågkalori? Vi får väl se. Jag vill då inte ha några fler pölar att doppa sockarna i efter jobbet.