Hur kommer det sig att de sista 20 milen alltid, alltid känns så oerhört långa? Nu har vi lämnat av kidsen (Lil'sis med pojkvän) i stan och just landat själva i huset. Nu väntar en odefinierad period av fjäsk för att bli ursäktade för vårt hemska brott "olovligt uttag av personalsemester" som de tre svansvännerna antagligen dömt oss för under vår bortavaro. Inte oväntat så vi kom med en burk tonfisk i högsta hugg... Vi börjar så!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar