Jag hörde när det pratades resfeber idag på radion och jag måste erkänna mig tillhöra den skaran. Fast jag försöker mitt yttersta att inte låta det gå ut över någon annan så jag lider mestadels i tysthet istället. Inte släppa ut monstret osv.
Man skulle kunna tro att det hjälper att leva med en filbunke-lugn man men jag vet inte. Kanske. Eller jo, det gör det väl. Han skrattar mest åt mina minineuroser så det är väl lite dämpande. Fast vi siktar lite olika i förberedelserna. Han tycker det är viktigast att hinna tvätta och städa bilen medan jag tycker det känns stressande att inte huset är så välstädat som jag skulle vilja när hus- och kattvakterna kommer. Olika prio, alltså. Beklämmande traditionella sådana dessutom...
Och lika skönt som svårt är det att vi bestämt oss för att ha med så lite saker som möjligt. Tanken är ju åtminstone delvis att vi ska shoppa loss lite. Och i vår lilla bil finns det inte hur mycket plats som helst. Så det gäller att prioritera och inte tänka i vanligt Sara-manér; "kläder/saker för alla händelser". En utmaning men som sagt ganska skönt också.
Nu blir det lite kvällsslappande framför tv:n en stund. Jag ska in i meditationsläge och stänga ute alla måsten, orosmoln och städiver. Imorgon blir det roadtrip!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar