Igår kväll var det ett, som det lät i vart fall, olyckligt djur som lät ofantligt mycket nere från havskanten på andra sidan vägen från vårt hus. Katterna blev rädda och morrade och vi gick ut på trappen för att höra vad det var. Det var ingen katt i nöd, utan ett större djur lät det som. Rådjur, halvslog M fast efter en stund. Eller kanske en räv. Och om det faktiskt var i nöd eller inte vet jag inte riktigt.
Ikväll läser jag det här, och även om jag kanske inte tror att det var en varg så blir det om inte annat lite spännande. Det finns en massa lösspringande hundar i byn och lodjur har funnits i området tidigare så det kan vara mycket. Oavsett blir jag lite tveksam till att ha kattluckan öppen om kvällarna, även om jag tror att få djur gör sig omaket att ge sig på en katt med vassa klor. Eller komma så pass nära bebyggelsen som kattorna befinner sig. Men jag som inte ens kan tänka mig att skiljas från mina svansvänner ens när hög ålder inträffar, blir ändå lite orolig.
Fast nej, jag håller fortfarande fast vid att en ev varg inte behöver skjutas för att den råkar finnas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar