Min storkatt Smilla har alltid haft den egenheten att hon vaknat upp då och då och liksom verkat ha drömt mardrömmar. Hon sätter sig upp och jamar smått i förtvivlan och ser samtidigt inte riktigt vaken ut på ögonen. Om någon annan katt har varit i närheten har de ibland fått sig en halvambitiös tass-smäll. Sådär har det varit alla år jag haft den äran att vara personal för henne.
Ibland tror jag dock att hon använder det för att få snabb assistans när hon själv inte orkar gå iväg dit vi är. Så snart vi hör henne jama sådär speciellt kommer nämligen alltid antingen jag eller M till henne för att kela henne till spinnande. Och jag tycker nog att det funnits tillfällen ibland då hon inte sett särskilt nyvaken ut alls. Lurifax-katt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar