Och på vägen hem följde jag nyhetsrapporteringen kring strejkvarslet. Det blev som bekant ingen strejk imorgon, och jag tror att vi var flera som drog en lättnadens suck. Inte för att man inte vill ha bra förutsättningar för de som varslet omfattade såklart. Utan för alla risker, merarbete och sura miner som strejken hade gett upphov till.
Det är verkligen inte så att de/vi (?) som sitter på "arbetsgivarsidan" inte vill att de som jobbar obekvämt etc ska ha det bra, men det tycks ibland vara en bestämd åsikt att så är fallet. Jag har då inte sett det, snarare tvärtom. För att få till riktigt bra förutsättningar för anställda inom vård och omsorg tror jag att det måste till större och mer drastiska politiska beslut, långt utanför vad förhandlingar kan ge. Det finns ju bara så mycket man kan göra utifrån de ramar som är uppställda.
Personligen tror jag fortfarande på att sänka heltidsmåtten, att göra 6-timmars arbetsdag som riktlinje. För alla. För även bland övriga offentligt anställda som inte jobbar direkt med vård- eller omsorg jobbas det väldigt mycket. Den övertiden skulle antagligen kunna ge jobb till ganska många, om det skapades utrymme för det. För vi ska ju göra annat i livet än jobba, inte sant?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar