Helgsamvetet och arbetsmarknadspolitik

Idag har jag än så länge inte gjort många knop får jag erkänna. Jag tycker inte om känslan av att jag varit lat i helgen, det blir så dubbelt. Å ena sidan tycker jag att jag får lov att vara det när jag jobbat hela veckan. ^Å andra sidan finns det saker som måste göras. Det ska städas, tvättas, grejas i trädgården, planeras för husrenoveringen etc. Uppepå det vill jag hinna umgås, se tv-serier och film, spela spel osv. Tiden räcker helt enkelt inte till och då är jag mycket bra på att lägga på ett lager av dåligt samvete. Idiotiskt, när jag tänker på det. Men säkerligen inte helt ovanligt.

Jag inbillar mig fortfarande att en förkortning av heltidsmåttet i Sverige skulle ge oss mer tid att göra det där som inte räknas som förvärvsarbete men som vi också vill hinna göra. Om vi inte kom hem efter i snitt 8-timmars arbetsdag (som i realiteten i många fall liksom mitt eget ganska ofta tenderar att bli mer åt 9-10-timmar) så kanske vi orkade mer redan i veckorna. Hann med mer och inte blev helt tokslut så snart rumpan mötte soffkudden där på fredag kväll. Och så kunde fler vara med och dela på 'bördan'.

Politiska sönda'n

Och på vägen hem följde jag nyhetsrapporteringen kring strejkvarslet. Det blev som bekant ingen strejk imorgon, och jag tror att vi var flera som drog en lättnadens suck. Inte för att man inte vill ha bra förutsättningar för de som varslet omfattade såklart. Utan för alla risker, merarbete och sura miner som strejken hade gett upphov till. 

Det är verkligen inte så att de/vi (?) som sitter på "arbetsgivarsidan" inte vill att de som jobbar obekvämt etc ska ha det bra, men det tycks ibland vara en bestämd åsikt att så är fallet. Jag har då inte sett det, snarare tvärtom. För att få till riktigt bra förutsättningar för anställda inom vård och omsorg tror jag att det måste till större och mer drastiska politiska beslut, långt utanför vad förhandlingar kan ge. Det finns ju bara så mycket man kan göra utifrån de ramar som är uppställda.

Personligen tror jag fortfarande på att sänka heltidsmåtten, att göra 6-timmars arbetsdag som riktlinje. För alla. För även bland övriga offentligt anställda som inte jobbar direkt med vård- eller omsorg jobbas det väldigt mycket. Den övertiden skulle antagligen kunna ge jobb till ganska många, om det skapades utrymme för det. För vi ska ju göra annat i livet än jobba, inte sant?

Mera jobbgnäll..

För att fortsätta gnälla så kan jag ju nämna två saker till som det småpratas om på min arbetsplats om nätterna. Det första är det orättvisa i att ob-tillägget är samma för oss som jobbar natt på helgen som de som jobbar dag. Av någon anledning är det mer obekvämt att jobba nätter än dagar i veckorna, men inte på helgen. What's that all about?

Det andra är att vi mer eller mindre inväntar första utbrottet av vinterkräksjukan. En stilla förhoppning om att det inte ska ske dagarna före jul som förra året, vilket innebar att i stort sett hela min avdelnings anställda (och deras familjer) låg hemma och spydde hela julen. Jag jobbade helgen före, då det första sjukdomsfallet inträffade och "lyckades" därför bli sjuk redan på måndagen.
Samtidigt bävar vi alla såklart inför detta. Ingen extra personal sätts in (förrän det blir riktigt kris och personalen i det närmaste strejkar). Att ensam vara ansvarig för 12 (förra året var alla utom en sjuk på min avdelning) kräkande, diarréande, kraftigt förvirrade och i en del fall aggressiva pensionärer flera nätter i sträck är ingen picknick, tro mig. Och blir man då dessutom sjuk själv av detta får man betala med en karensdag och sjuklön som tack för hjälpen...

Samtidigt som vårdanställda diskuterar detta, berättas det i lokalmedia att kommunen väntas redovisa ett budgetöverskott, som moderaterna vill använda till att sänka skatten i kommunen. Eh..hallå? Kanske vi skulle lägga dessa pengar på de vårdanställda som fått ta den absolut största smällen av de besparingar som gjorts den senaste tiden i kommunen? Höj lönerna, ge oss riktig friskvård, ge oss lite uppskattning som känns riktig och gör att det känns meningsfullt att hela tiden ge så mycket av sig själv på jobbet igen.

Till sommaren väntas ett flertal pensionsavgångar hos oss. Jag har svårt att se att det kommer att bli rusning till de tjänsterna... Och så kommer det att fortsätta om inget görs för att höja statusen på yrket. Av de tre nattjänsterna som finns på min avdelning har jag varit där längst. Under mina dryga tre år har inte mindre än 7 personer funnits på de andra två platserna. Det talar sitt tydliga språk i hur det kommer att bli framöver, tycker jag.