Idag har jag än så länge inte gjort många knop får jag erkänna. Jag tycker inte om känslan av att jag varit lat i helgen, det blir så dubbelt. Å ena sidan tycker jag att jag får lov att vara det när jag jobbat hela veckan. ^Å andra sidan finns det saker som måste göras. Det ska städas, tvättas, grejas i trädgården, planeras för husrenoveringen etc. Uppepå det vill jag hinna umgås, se tv-serier och film, spela spel osv. Tiden räcker helt enkelt inte till och då är jag mycket bra på att lägga på ett lager av dåligt samvete. Idiotiskt, när jag tänker på det. Men säkerligen inte helt ovanligt.
Jag inbillar mig fortfarande att en förkortning av heltidsmåttet i Sverige skulle ge oss mer tid att göra det där som inte räknas som förvärvsarbete men som vi också vill hinna göra. Om vi inte kom hem efter i snitt 8-timmars arbetsdag (som i realiteten i många fall liksom mitt eget ganska ofta tenderar att bli mer åt 9-10-timmar) så kanske vi orkade mer redan i veckorna. Hann med mer och inte blev helt tokslut så snart rumpan mötte soffkudden där på fredag kväll. Och så kunde fler vara med och dela på 'bördan'.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar