Det var ju egentligen väntade nyheter, men jag hade ändå en strimma hopp om att jag skulle ha haft fel, att vi bara överreagerat. Men idag ringde veterinären upp M och berättade om provsvaren. Sköldkörtelhormonet var åt fanders. Om jag förstod det rätt ska det ligga på ett värde under 14 och vår fina Rosa-katt hade ett värde på 143. M ringde direkt och berättade och sen har vi pratat kort ett par gånger. Men jag har bitit ihop och försökt vara mentalt på jobbet. Först på väg hem ikväll kom det som över mig så nu har jag bölat i telefon med M en stund.
Men han har som vanligt rätt; det är ju bra att vi fått veta och att vi insåg att något var galet så pass tidigt ändå. Innan levern tagit mer stryk och innan hjärtat börjat få problem. Vi känner vår katt och agerade på känslan av att det inte var som det skulle.
Nu står vi inför några olika behandlingsmetoder. Veterinären rekommenderade oss att börja med kostomläggning, något som tydligen är alldeles nytt. Fodret började säljas i Sverige i början av året. Men det innebär att hon inte får lov att äta något som helst annat än just det. Minsta bit kan få sköldkörteln att börja överproducera igen. Och med tre katter i hemmet kan det bli svårt men vi har en plan vi ska testa. Det blir säkert inte lätt i början att åtskilja dem vid måltiderna och dessutom vänja dem av med att det inte alltid finns tillgång till mat, men det måste gå. Och ska jag vara ärlig så är det nog t.o.m riktigt bra för vår yngsta lilla matneurotiker...
Som tur är finns det både blötmat och torrfoder att beställa så det måste inte bli så trist som det först lät. Våra katter har alltid gillat omväxling så det kan vi fortsätta med även för Rosa, även om det blir mer begränsat. Ingen fisk och inga whiskaspinnar på morgonen. Det gör ont i mattehjärtat att behöva förneka henne favoriterna utan att kunna förklara, men hon måste bli bra helt enkelt. Kanske kan vi hitta nya favoriter.
Sen finns det andra alternativ som medicinering, men den kan ha besvärliga biverkningar och kräver tätare provtagning än vad fodret gör. Sen återstår operation, vilket alltid är en risk och även injektion av radioaktivt jod finns som möjlighet. Det sistnämnda tycks vara permanent lösning men görs bara på få ställen och kostar nånstans mellan 14-20.000 om man räknar in allt. Pengarna må väl så vara, det känns mer jobbigt att behöva fara långt och dessutom ha henne inlagd nånstans en knapp vecka.
En sak i taget. Nu testar vi och hoppas på bättre provsvar om fyra veckor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar