Så var det snart dags. Inatt far vi söderut med kissen i hopp om att få hem en, om något radioaktiv men frisk (-are) kattdam i slutet av veckan. Jag nojar lite över resan, men yr.no lovar plusgrader inatt, något jag inte riktigt tror på men i vart fall hoppas på. Det räcker gott att vi måste köra i beckmörker merparten av resan ner. Eftersom jag inte kan släppa kontroll nog för att sova i bilen så ska jag köra så mycket som möjligt ner så att M kan sova och vara den piggare föraren hem sen på dagen.
Vi har preppat kissen med zyclene i en knapp vecka och hoppas att det ska bidra till en lugnare resa för henne. Vi har även lånat en gigantisk transportbur i tyg av min alldeles för snälla kollega. På så vis kan få rum med en liten kattlåda såväl som lite mat och vatten. Om hon sen är intresserad av det är jag tveksam till men då finns det i vart fall. Framför allt slipper hon ligga trångt i en plastbur, det tror jag blir en vinst.
Och ja, jag försöker att inte tänka på att vi ska åka hem utan henne. Vi har knappt pratat om det ens. Det nämndes igår när vi även pratade om den lilla men ändå närvarande risken att hon underkänns för behandlingen efter ultraljudet på hjärtat som de ska göra först när vi kommer dit. Men vi hoppas på det bästa, det är enda vägen nu. M tycker att vi ska lämna en tröja eller något med "hemmalukt" med henne, men jag vet inte hur det fungerar med inläggningar, vad man får göra och inte. Det lär väl märkas imorgon. Så djurvänner, håll en liten tumme för oss inatt och imorgon!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar