Idag har jag haft en nästan mötesfri dag på kontoret efter att ett par möten blev flyttade på. Skönt, och ganska tur med tanke på tröttheten min kropp besitter just idag. Jag sov skraltigt inatt eftersom gammtösen till katt, Smilla, inte riktigt mådde bra igår.
Hon hade diarré och kräktes vid ett tillfälle och vill inte alls äta. Det började redan på morgonen med ointresse för maten, vad jag än ställde fram. Lite fick hon i sig, men inte tillräckligt. På kvällen kaskadkräktes hon en gång och sen ville hon mest sova. Mest hos mig, vilket var skönt, då det brukar vara ett dåligt tecken då katter går undan.
Men jag vaknade flera gånger i timmen och var uppe och kollade henne, försökte se till att hon drack (vilket hon inte ville) och googlade symptom när jag inte lyckades somna om. Först vid 4-tiden på morgonen vaknade av att hon åt ur en av skålarna jag ställt fram i hallen utanför sovrummet. Först då kunde jag slappna av lite.
Hon har tappat mycket i vikt det senaste året och det fortsätter, även om takten stannat av lite. Jag är lite rådvill kring vad jag ska ge henne och provade ett foder mot hypertyreos i veckan. Hon har ätit ett av ett annat märke tidigare och jag fick som för mig att det hjälpte lite. Men det här tror jag hennes mage inte fixade, så jag tror det var boven till det dåliga måendet. Vi tog ju tester hos veterinären i vintras och hon hade inga direkt förhöjda värden på njurarna då, något förhöjda T4-värden (därav testandet av den maten, efter råd från veterinären) men inte heller det något som egentligen sa att något var väldigt fel. Kanske har hon bara sämre lukt och smak. För hon äter ju, men hon tröttnar fort och låter de yngre äta upp det hon lämnar medan hon funderar...
Vi köpte en (dyr) matmaskin som öppnar sig då hennes chip kommer i närheten men hon hör inte motorn i den och den hinner därmed inte öppna för matskålen innan hon tröttnat och gått iväg.
Så ja, jag vet inte. Just nu får hon önskekost, dvs vad hon än vill ha (vilket varierar mellan dagar tom). Jag ska boka en ny tid strax för att ta nya prover och se om något stuckit iväg den här gången eller om vi kan fortsätta med önskekosten.
Min älskade lilla stjärna som följt mig så länge i livet. Hon har varit så självklar men nu springer jag alltid upp på övervåningen och kollar att hon lever då jag kommer hem från jobbet. Eftersom hon inget hör så sover hon ofta och de där sekunderna innan jag är framme och petar försiktigt på henne för att höra hennes skarpa och frågande "Mmmmm?!" är det som att jag håller andan. Hon får som bara inte försvinna från mig, min bästa bästa vän.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar