Så var den sista tonåringen i kollektivet kastrerad. Lite småsorgligt kändes det idag när jag tänkte att det inte kommer bli några små kattungar efter Nemi heller. Speciellt när katterna blivit äldre, som Smilla nu, så har det känts som att det hade varit trevligt med en liten Smilla. Men det skulle inte funka. Att ha honkatter på p-piller är riskabelt; väldigt många får juvercancer. Så nä, det och mecket med att få tabletten varje vecka; det är inte värt det. Och framför allt så finns det ju så många katter (uppenbarligen) som behöver hem så det behövs inte sättas fler till världen av sentimentala skäl.
Kastreringen gick bra, hon var lite orolig innan, gillade inte den lugnande sprutan men i övrigt gick det bra. När vi kom hem höll hon sig undan länge och när hon försökte röra sig så fastnade hon överallt med tratten, så just nu går hon utan så hon kan äta och dricka lite. Hon verkar lite i chocktillstånd men jag tror att hon är okej.
Jag hade hoppats kunna jobba hemma åtminstone på förmiddagen imorgon men M behöver skjuts till flyget tidigt och sen dök det upp möten på morgonen så hon får vara hemma utan mig. Men jag ska försöka sluta tidigt i vart fall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar