The topp is nådd

Förresten, 150 riksdaler för att gå på bio? Taket har nåtts och pressats bort för länge sen nu. Hade jag inte haft två fribiljetter kvar vet jag ärligt inte om jag gått med på det. För 150 spänn får man nog se till att erbjuda något väldigt speciellt. Det räcker inte med att filmen visas i ett koolt format.

Som jag skrivit tidigare; i Umeå (kanske på fler platser?) skulle man kunna börja med att hålla efter lokalerna på sopor, se till att bilden är skarp, erbjuda osega popcorn och ha lite personal som håller koll på störande besökare. Sen kanske man kan börja prata om priser och kvalité. Jag förstår att de som består av fler än 2 i sin familj inte har råd att göra biobesök särdeles ofta.

Mer om Ulvön

Fördelen med Ulvön är att det inte är så hysteriskt med turismen. Det är inte så tillrättalagt eller uppstyrt. Alla som arbetar där var väldigt trevliga och tillmötesgående. Utan att vi frågade erbjöds vi tex ha kvar rummet tills dess att båten gick på eftermiddagen utan extra kostnad då ingen var inbokad på vårt rum natten efter.

De har inte så mycket souvenirer som är direkt kopplade till ön, vilket är lite märkligt. Det känns som en sak man kan dra in pengar på. Men det kändes inte som så väldigt viktigt, vilket var lite skönt.

Enda minuset var priserna på maten. Då det bara fanns några få ställen och då de inte direkt hade samma mat fanns alla möjligheter att ta bra betalt. Vi åt tex pizza ena kvällen för 110:- styck. Och inga speciella pizzor eller ens med färska råvaror, utan bara vanlig medelmåttig pizza. Då kändes det lite småsniket att de utöver det redan höga priset ville ha tio spänn extra om man ville ha sallad. Sånt känns lite onödigt. Men det lilla minuset kunde vi ganska lätt leva med.