Det är nåt med Minnie Driver...

Jag har alltid gillat Minnie Driver, ända sedan första gången jag och barndomskompisen Mia såg Circle of Friends (1995). Filmen var kanske inte så mycket just min smak med Driver gillade jag. Och så har det ofta varit; hennes val av filmer har inte alltid varit de bästa, men jag har alltid gillat henne. I intervjuer sticker hon ut, känns inte så klassiskt Hollywoodskt eller förutsägbar som så många andra.

Det var väldigt ledsamt när de la ner The Riches (2007), mitt i andra säsongen dessutom. Jag hoppas att hon får sin vilja igenom och hittar en ny tv-serie att verka i.

Så varför denna hyllning? Jo jag snubblade över en intervju med henne i The Guardian från igår som jag tycker att ni ska läsa.

Här en trailer för hennes senaste film, Hunky Dory (2011), en 70-talsfilm med David Bowies musik:

I want to be on the Brad Pitt diet!

Ända sedan jag först noterade att Brad Pitt åt/drack/hade nåt i munnen i nästan exakt varje filmruta i Ocean's Eleven (2001) har det varit svårt att inte lägga märkte till att han fortsatt göra så. I varje film. Så även i en av hans senaste, Moneyball (2011). Det är ett under att han fortfarande håller sig snygg* han måste gå på nån form av 'mellan-filmer-diet' eller nåt. 

Jag hävdar inte att jag är/var först på bollen här; det är långt fler än jag som lagt märkte till det men efter att ha sett nämnda Moneyball ikväll var jag tvungen att googla lite. Jag hittade bland annat The Definitve Food Dairy; dvs en lista på ALLT Brad Pitt stoppat i munnen på film. Impressive! Det visar sig att det inte alls började i Ocean's-filmerna, då jag la märke till det, utan har funnits med i stort sett hela karriären. Och jag måste applådera det, roligare gimmick (som han dessutom lyckas utföra samtidigt som han behåller all charm) har jag knappt sett hos en skådespelare. Inte utan att det varit ett uttalat kännetecken, vilket det här, vad jag förstår, inte är. Enda problemet är väl att när man väl börjat se det, går inte att sluta se det, och det kommer nästan lite i vägen för själva filmen.

Jag hittade även ett montage, som dock inte riktigt ger den fulla bilden av hur oerhört frekvent ätandet är, men still funny:

*Vilket han imo gör, han blir till och med bara snyggare med åren, som de flesta (?) män...

För evigt tar också slut

Så tycks det då bekräftat att Per Oscarsson och hans hustru faktiskt dog i den tragiska branden vid nyår. Bortsett från att brand är något av det otäckaste jag vet så känns det såklart tragiskt att en stor svensk skådespelare gick ur tiden på det viset.

Per Oscarsson tillhörde dessutom de som i mina ögon alltid har funnits och som också alltid skulle finnas. Jag funderade lite över det där häromdagen och jag tror att nyckeln ligger i det faktum att han alltid varit gammal, lite som en morfar. När han gjorde rollen som Borka i Ronja Rövardotter var han förvisso bara 54 år vilket inte kvalar in som 'gammalt' i mina ögon idag men för den 6-åriga Sara var det såklart så. Han har varit gammal i nästan 30 år och då är man lite 'för evigt', tror jag.

Det känns helt enkelt väldigt märkligt att Per Oscarsson inte längre finns. Denna stora, lite egensinniga person som kunde ha de elakaste och snällaste ögonen samtidigt.

Ibland är ledningarna långa (alt: dagens mest (o)intressanta blogginlägg)

Gick förbi tv:n i dagrummet på jobbet och insåg att den "snygga", dryga läkaren i Nurse Jackie (ytterligare en enl ryktet bra serie jag inte följer) som jag tidigare omtalat som "very 90210 Beverly Hills-looking guy" in fact är Peter Facinelli aka Carlisle Cullen (i Twilight) som irl är gift med Jennie Garth aka Kelly i Beverly Hills.

Mhm! Hängde ni med? Kanske bara jag som fick aha-upplevelse av det.

Närstudie av trivsam sort

Och jodå, var så säker, jag kommer att ta mig igenom fler Robert Pattinson-filmer den närmaste tiden. inte för att jag blivit besatt på nåt vis utan mer för att det är ett ganska bra sätt att se film; att grotta ner sig i en intressant skådis och se en hel bunke med filmer som han/hon gjort. Skådespelare som alltid gör samma typer av roller faller rätt platt i såna intensiva exponeringar.

Närmast stundar How to Be (2008) samt Little Ashes (2008). Men jag räknar inte med så mycket mer eye candy från Pattinsons sida; bilden här bredvid är från den förstnämnda och i den andra så gestaltar han självaste Salvador Dalí. Jag har ganska tveksamma förväntningar på båda filmerna i allmänhet, tror jag. Men man vet aldrig, som sagt. Ibland överraskas man.

Ur tiden

Dennis Hopper avled igår. Han hann bli 74 år innan prostatacancern tog honom för gott. En riktigt bra skådespelare som med rätta hyllas världen över. Kanske mest omtalad för Easy Rider och Apocalypse Now, men för min del kommer han alltid främst förknippas med en av mina absoluta favoritscener; "Sicilians" i True Romance. Fortfarande lika grym.

Och kolla in den här vackra bilden. Hejdå Dennis Hopper.

En förlust för svensk film

När jag kom hem igår kväll möttes jag av rubrikerna att Emil Forselius tagit sitt liv. Oerhört tragiskt. Fick mig direkt att tänka på Johanna Sällström. Båda duktiga skådespelare i 30-årsåldern som lämnat in på eget bevåg.

Se Tic Tac igen. Det har jag gjort ganska många gånger och den håller fortfarande måttet väldigt bra. Emils "Lasse the skinhead" (som det står på imdb) är helt klart en av höjdarna. Synd att vi inte fick se honom i så många fler stora produktioner.

För tidigt, som alltid

Jag måste säga att jag blev lite ledsen av nyheten om Brittany Murphys död. Jag har nog alltid sett henne som en sprudlande tjej nära till skratt i alla intervjuer. Även om hon är välkänd så fick hon väl aldrig riktigt de där jätterollerna, vilket var lite synd. En underskattad skådespelerska, skulle jag säga.

Jag har sett henne i två typer av filmer; romantiska komedier och i dramafilmer där hon spelar problemfyllda, trasiga tjejer. Och hon gjorde båda bra. För ett par veckor sedan såg jag Uptown Girls, som är en ganska standardfilm, men Murphy lyste ändå upp den lite. Och jag måste erkänna att Just Married (Smekmånaden) med Ashton Kutcher är lite smårolig. Love and Other Disasters är också en helt okej film i samma genre som jag kan rekommendera.

Men mitt starkaste tips till den som vill se en bra Brittany Murphy-film är The Dead Girl. Illasittande titel just nu, jag vet, men en riktigt bra film där hennes potential helt klart lyste igenom.

Apropå Phoenix

Joaquin Phoenix har förresten sagt att just Two Lovers är den sista film han kommer att göra. Han har istället odlat ett jätteskägg och bestämt sig för att bli rappare. Ungefär så bisarrt som det låter och nöjesvärlden i USA står fortfarande med ett ben i varje förklaring; a) han menar det (och har blivit tokig?) samt b) det hela är en (utdragen) ploj som på nåt vis ska vara en protest av nåt slag.

Oavsett vilket får man säga att han lyckats. Personligen skulle jag nog sakna Phoenix om han helt lämnade filmen; han har gjort ett antal minnesvärda tolkningar och känns helt klart som en skådespelare som skulle kunna gå åt Sean Penns håll i skicklighet.

Se själva hans hysteriskt roliga framträdande (ursprungligen tänkt som promo för filmen, tror jag?) hos Letterman tidigare i år (missa inte heller Ben Stillers ironiska efterhärmning på Oscars). Vad som faktiskt blivit av det här under resten av året vet jag inte, men det gör säkert google...

Som av en händelse

Hm. Just när jag sitter och hänger framför första säsongen (jag hoppar vilt) av Roseanne twittrar Sara Gilbert:

"would be nice if i was known for playing a really old character so people would tell me how fresh i look rather than 'you're all grown up!'"

Ett "skådisbarn" som lyckats ganska bra iaf. Och hon är fortfarande lika rolig.

Kill Bill-Bill död

Läser att David Carradine hittats död på ett hotellrum i Thailand. Strypt genom hängning men inte genom mord och troligen inte heller självmord. Låter lite Michael Hutchence över det hela. Tragiskt oavsett. En stabil skådis, känd för massorna genom sin roll som Bill i Kill Bill-filmerna, men erkänd snarare för sin medverkan i en Kung Fu-serie på 70- och 90-talet.

Man upptäcker nytt varje gång

Nya storheter med Ivanhoe varje år. Som fan av Eddie Izzard är det ju hysteriskt kul att inse att det är James Mason som spelar Isaac of York i Ivanhoe. Eller att det är självaste Gimli som spelar Front de Boeuf...