Symfoni!

I torsdags gjorde jag något riktigt trevligt. Jag har varit sugen länge på att gå till Norrlandsoperan och lyssna på symfoniorkestern men det har aldrig passat eller blivit av. Men förra veckan, en vecka då jag kanske tom behövde det som allra bäst, promenerade jag dit med Anna-vännen. Hon var inte svårövertalad och jag tror inte hon blir det nästa gång heller.

Vi, och en fullsatt operasal, lyssnade bl.a till "Tjajkovsijs femma", dirigerad av NO:s nya chefsdirigent Elim Chan. Utan att jag alls vet något om att dirigera en orkester så måste jag säga att hon verkar supercool faktiskt. 30 år gammal från Japan och hamnat i Umeå av någon anledning. Häftigt, inte sant? Och utifrån min amatöranalys gjorde hon det riktigt bra. Om inte annat så spred hon en riktigt fin känsla för min del. Bara hennes nöjda ansikte som återkommande lös upp och hennes engagerade sätt att dirigera gav mig lite rysningar nästan.

De första två styckena (låtarna?) som spelades före pausen var helt okej, speciellt det första "The Garden of Delight", men när själva huvudnumret framfördes efter pausen så kändes det bitvis som att taket lyfte lite lite. Tyckte jag. Det var häftigt, musikerna exploderade nästan i sitt engagemang i musiken och det var riktigt kul att vara åskådare.

Ja det var kul och definitivt något jag rekommenderar alla. Det livade då upp min torsdag ganska ordentligt. Jag vet att orkestern turnerar ibland så bor du inte i Umeå kanske du ändå får en chans.

Dagens goda nyheter

Tre riktigt bra nyheter bjöd den här dagens nyhetsläsning på;

1. Manic Street Preachers släpper nytt album! Och jag som knappt har hunnit lyssna på det föregående.
2. John Ajvide Lindquist gör en ny novellsamling där bl.a en epilog till "Låt den rätte..." kommer att finnas med. Spännande!
3. Teaterföreställningen "Scener ur ett äktenskap" med Jonas Karlsson och Livia Millhagen i huvudrollerna far på turné och landar i Umeå i april!
   

Ambivalent

Usch och fy sicken dålig stund det blev på skolan idag. Började dåligt med att jag trodde att jag var sen. Det stod 10-12 på schemat så jag var minst sagt förvånad när jag prick tio stövlade in i en, så när som på föreläsaren, tom sal. -Är jag först, frågade jag förvånat varpå han svarade -Nä, jag var det. Det tog en stund innan jag förstod att han ville vara lustig (antar jag?).

Sen visade det sig att "alla vet väl" att tio alltid betyder kvart över tio om det inte står "tio noll noll". Okej. Det gav mig iaf en möjlighet att förklara att jag inte läst här tidigare, inte kan den inhemska kulturen (som förutsätts vid en förvånande mängd tillfällen) och dessutom inte heller har läst på 8-9 år. Och jag lyckades inte riktigt tolka hans hummande svar åt något håll, men han tittade på mig en stund sen. Och så fick jag berätta vilka "kändis-statsvetare" jag haft i Örebro.

Ja, kvart över när alla andra kommit var det då genomgång av delkursen som komma skall. En himlans massa saker ska göras, examineras, läsas och läras in. Grupparbeten, pm-skrivande, workshops osv. Och så ska det hela integreras i uppsatsämnet som jag ännu inte har bestämt men som jag ska på handledning för första gången för på onsdag. Alla verkade avslappnade och läraren kunde de flesta vid namn redan och jag kände mig som en alien utan koll. Paniken bara steg och jag gjorde nästan illa mig i handen i försöket att dämpa ångesten och hindra mig själv från att ge mig ut ifrån lokalen. Jag vet inte alls var det kom ifrån, long time no see.

Nu har jag lunchat med S (M var med en stund också) och han försökte väl säga att det visst är klart att jag hör hemma där och ska fortsätta. Sen tillade han "vad annars kan jag säga?" och skrattade. Ärlig i alla lägen-Simon...

Det ger med sig. Tror jag. Hoppas jag. Vad annat kan jag göra? Full speed ahead, captain!

Fotografiska

Jo, jag skulle ju berätta om besöket på Fotografiska. Jag kan definitivt rekommendera alla som är det minsta intresserade av foto att besöka detta vackra ställe. Alldeles vid vattnet vid slussen ligger det.

Först besökte vi Lennart Nilssons numera klassiska fotoutställning Ett barn blir till som jag kanske aldrig sett sådär i ett svep förut, men som ändå kändes väldigt bekant redan.

Därefter såg vi Vee Speers The Birthday Party, en utställning som jag blev lite kluven till och som J inte kände så mycket alls inför. Min kluvenhet bestod mest i att det inte kändes så nytt, men samtidigt gillade jag det, iallafall bitvis. Utställningen består i ett antal porträttbilder på barn, uppklädda och utklädda för ett imaginärt födelsedagskalas. Bilderna var väldigt blandade, en del var ganska otäcka och andra kändes mer som just bara ett uppklätt barn. Jag fick lite Tim Burton-vibbar av en del av bilderna och jag tyckte absolut att de var vackra. Sen tycker jag kanske att känslan med det "onda" barnet, eller barn med vuxna attribut inte känns alldeles nytt längre, även om det fortfarande skrämmer något. (Några av bilderna finns på den länkade sidan)

From Back Home av Anders Petersen fanns också i ett hörn i samma lokal. En stor serie tätt placerade svartvita bilder från en hembygd i Värmland. En del roliga, en del märkliga och vissa undrade jag hur fotografen fått tillstånd att använda med tanke på hur personerna på bilderna framställdes. Men en ärlig (sann?) bild av ett liv som antagligen inte bara finns att hitta i Värmland utan som även jag delvis kände igen från min egen lantisuppväxt i Östergötland.

Sist då den utställning som jag/vi gick dit mest för; Annie Leibovitz A Photographers Life 1990-2005. En vacker, ärlig och bitvis t.om. privat inblick i hennes liv och yrkesliv. Vi fick se en hel del av hennes välkända porträtt av skådespelare och stora politiker såväl som bilder på hennes cancersjuka livskamrat Susan, hennes familj, barn, döende far m.m. En väldig blandning av både bilder och känslor. Vi var många som nästan trängdes för att kunna komma nära de ibland små bilderna eller för att läsa Leibovitz egna kommentarer till vissa av fotografierna. Jag uppskattade hennes kommentarer väldigt mycket. De var lika ärliga och raka som bilderna själva.

Ska jag säga något negativt om besöket på Fotografiska så tycker jag nog att man mörklagt utställningslokalerna lite för mycket. Det kändes som att man gick i ett hemligt rum ibland, och därmed blev även ljuset som riktades mot bilderna ibland något för skarpt. Det blev nästan lite ansträngande. Men det var ett roligt, intressant besök som jag som sagt gärna rekommenderar.

Post Kulturnatta

Nja, Kulturnatta var väl kanske ingen kulturell höjdare för min del. Det var mest coverband av blandad klass var man än begav sig. Överallt spelades gamla rock-covers. Och det var väl ungefär det vi upplevde när vi promenerade några varv mellan Renmarkstorget, Rådhustorget och Folkets hus. Så mycket annan kultur såg vi just inte. Det kanske borde varit öppet mer, lite happenings på kaféer, stadsbibblan osv om det skulle kvala in som en "Kulturnatta". Men det kanske var så på dagen, vad vet jag.

Det blev iaf en öl på en uteservering och sen en kaffe på Costas med M:s syster som vi hittade i folksamlingen. Från kanske halv tio var det mest väntetid på att M:s systersons band Summoned Tide skulle gå på scenen på FH kl 0.15. Lite drygt, men jag hade ju som just inget bättre för mig. Och de var bra som vanligt när de väl gick på. Lite dåligt ljud stundvis, men det var inte deras fel.

Annars studerade jag mest folk i allmänhet, och det kan ju vara spännande det med. Mycket fylla, mycket raggarbeteenden (inte minst i trafiken) och många "unika" människor som mest såg ut som alla andra eftersom alla andra i sammanhanget också försökte vara "unika". Men det är spännande att studera just dem. En ok kväll allt som allt. Kul att det händer nåt, som nån sa.

Ingen lösning på Umeås biomonopol

Filmfestival i all ära, det är väl bra om det fortfarande blir något som kopplas ihop med Umeå, men jag är ändå besviken över beslutet som innebär att det inte verkar bli en nysatsning i Royals lokaler. Även om jag inte riktigt vågar tro på det så hoppas jag att det dyker upp en extern aktör i någon form. Gamla Royal har ju alla förutsättningar för den som vill och som har lite ekonomi för det.

Umeå som filmstad!

Min personliga högsta önskan vad gäller kultursatsningen i Umeå är definitivt att man tar tag i frågan om det nedlagda Royal och gör något vettigt av det. Frågan har legat hos kommunen länge och just nu vet jag inte ens vart det blivit av. Royal (Astoria, hette de väl eg?) gick dåligt i Sverige generellt och sålde sina biografer i Sverige (förutom de i storstäderna, av vilka jag vill minnas att Malmö tex inte gick plus) till SF, som la ner 9 av 12 stycken, däribland den i Umeå trots att den faktiskt gick med vinst. Sedan dess har en genuin och trivsam gammal biolokal stått öde och SF och Filmstaden har i det närmaste monopol på biovisningar i Umeå, något som definitivt märkts på utbudet.

Jag hoppas utnämningen kan komma att innebära att lokalen åter blir en levande biograf igen. Låt Folkets Bio flytta in, men även andra bioaktörer, så att mångfalden åter ökas. Blanda ut de smalare filmerna med bredare satsningar så går det säkert vägen. Intresset för bio och film är uppenbart stort i Umeå.

Och sätt lite duktiga organisatörer tillsammans med filmnerdar att tillsammans se över om det inte är möjligt att åter öppna en filmfestival. En bred festivalsatsning skulle kunna fungera, och med lite nya ögon skulle man säkerligen kunna få det att gå runt.

Dagen efter utnämningen

Dagen efter utnämningen av Umeå som kulturhuvudstad 2014 och jag har nog funderat lite. I mångt och mycket håller jag med Johan och hoppas liksom han att kultursatningen inte blir för smal eller för enspårigt "finkulturig", vilket det ofta tenderar att bli. Utan att ha varit alltför involverad i det hela så känns själva politikergruppen som arbetat med projektet ganska homogen och kanske lite anonym. Men jag vet inte exakt hur de har utnyttjat kontakter och grupper utanför den politiska kretsen.

Jag läser om planer på konstgjorda norrsken, ljusshower på älven osv och hoppas någonstans att det inte stannar vid det; vid det som syns mest och som är pampigt för ögat och att resten mest blir lite skval. Skateparken är annars ett bra exempel på en vettig satsning och jag hoppas att man fortsätter stödja projekt som "You skate girl" osv.

Det intressanta med motargumentet som i tidningar och på bloggar förs fram om att "alla inte är intresserade av kultur och att satsningen därför inte gynnar alla", tycker jag är lite spännande. Jag är övertygad om att alla människor nyttjar och tycker om kultur, men att det är vad man anser vara kultur som skiftar. Alla tänker nog inte heller att just deras intresse skulle kunna hamna under benämningen kultur.

Svenskt drama, bu och bä

För att förklara min skepsis mot svensk dramatik tycker jag att det här inlägget målar upp det ganska bra hur jag rätt ofta känner inför just den typen av film. Det plus att jag ibland känner mig lite korkad som inte har vett att uppleva det "mannen med tourettes" bredvid henne upplever.

Men så ibland, oftare än vad jag kanske tänker trots allt, så ser jag ett svenskt drama som jag tokgillar. Jag har väldigt svårt att sätta fingret på exakt vilka typer av svenska filmer jag uppskattar, men klart är att jag har svårt för filmer som blir så överdramatiska, där sorgen, vemodet eller frustrationen blir så överväldigande att det känns som att filmmakaren skulle nå klimax om samtliga i salongen började skrika av gråt alt kräkas av frustration.

Med få undantag, det senaste året framför allt Män Som Hatar Kvinnor samt Låt Den Rätte..., består svensk film antingen av sån dramatik (i nån slags jag-vill-bli-nästa-Bergman-anda) alternativt av tramsfilmer som Göta Kanal femtielva. (Sen finns det ett gäng filmer där Helena Bergström gråter och snorar också, men det var länge sen jag såg någon av dem fullt ut.) Men visst, det finns guldkorn däremellan. Tyvärr verkar det inte vara just de som får ta del av SF:s allt mindre kaka.

Men som sagt; jag är trots allt ganska nyfiken på just Man Tänker Sitt och hoppas att det ska vara ett av guldkornen.

Sara goes emo

Okej, jag har gjort min läxa. Lite iaf. Och till min förvåning inser jag att jag nog har snuddat vid "emo" själv, både klädstilsmässigt ("fashioncore", har jag lärt mig nu) och lite i musiken med, även om jag under min musiktid mer var åt britindie-hållet än åt hardcore/punk (men båda delar finns i min skivhylla). Stilarna verkar då vara lite besläktade.

Emo står tydligen för emotional hardcore (musik med rötter i Washington D.C) och "EC-träffen" som min syster sa att hon skulle på står antagligen för emocore. Se där vad man lär sig. Och träffen ska innehålla aktiviteter som "picknick, blåsa såpbubblor, vattenkrig, spela kort, spela gitarr osv". Låter kanske inte som jag tänkte mig. Men kommer säkerligen inte bara innehålla det heller...

Lust att andas, men sen då?

Jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig för idag. Det finns många alternativ, kan jag säga. Jag har sovit ganska länge idag så att jag ska vara redo för att jobba igen natten jag skulle haft i helgen ikväll istället. Jag funderar på att ta en lång promenad och andas lite. Det stora kruxet är vad jag ska lyssna på. Jag är inne i en kräsen period där inget riktigt känns helt hundra. Lite som med bokläsningen; jag har påbörjat rekordmånga böcker, men sen lägger jag dem på hög och känner ingen lust. På Pocket Shop fanns en massa böcker jag vill läsa (eller vill jag mest äga dem för tillfället?), men jag höll i plånboken och tittade bara.

För snart ett år sen när pappa blev sjuk och dog, tappade jag nästan all inspiration och lust till att skriva eller läsa. Och det höll i sig, det mesta kändes bara jobbigt och krystat och självkritiken blev enorm. Nu har jag fått tillbaka lusten men vet istället inte vad jag vill lägga den på riktigt. Som en skum fördämning som vägrar brista. Eller som inte får brista kanske. (Jag söker här ett ord på "själv-" som bara inte vill komma till mig, men tanken kanske framkommer ändå.)

Vad gör man i Stockholm?

Det var som väntat en kul kväll. Det höll sig drägligt varmt även för en frusen som jag, ganska länge. Stockholm är inte så dumt ändå. Det har sin charm, får väl erkännas.

Men det blev ganska tidigt, jag var ordentligt trött (som vanligt efter möten, det suger verkligen musten ur mig) så jag sov nog kring midnatt. Kanske låter trist för en lördag men idag är jag pigg och i stort sett färdig redan för att göra nåt annat. Frågan är bara vad vi ska hitta på? Gusten tycks ha flytt fältet ett tag så det blir väl jag och Miss J som gör Sthlm idag. Vad gör man en sån här solig dag? Besöker man nåt, ser man nåt eller bara hänger man nånstans? Jag har SL-kort men inte så väldigt mycket pengar i övrigt så det får bli nåt billigt. Ska försöka inventera kultursidorna på nätet kanske i jakt på en skojig dag.

Fortsatt summering av 2008

Hm, 738 filmer, 40 böcker, 18 kompletta tv-serier... Jag ligger i lä helt klart. Jösses. Imponerande.

Boksluten av 2008 fortsätter att poppa upp. Är det bara jag som tycker det är roligt? Framför allt när det gäller olika former av kultur som film osv. Rent händelsemässigt var ju annars 2008 ett ganska crappy year. Både personligen och världspolitiskt. Kanske med undantag för det amerikanska valet då. Försökte göra ett sånt bokslut skriftligt när jag gjort min filmlista, men det blev ganska dystert så jag la ner det efter en stund. Det var ett ganska dystert år, vi kan väl stanna vid att bara konstatera det? Och hoppas på bättring det här året kanske.

Post-söndag

Vi hade ju dag två av styrelsemöte igår också. Och det kändes som en lättsam stämning. Skönt, och så gick det ganska fort också så vi kunde sluta ett par timmar tidigare än planerat, vilket passade bra för min begynnande huvudvärk. Tackade nej till lunchsällskap efteråt, vilket jag sen ångrade lite. Hade tänkt ta mig till kulturhuset för att se det här (älskar hennes böcker), men gick av t-banan fel och struntade i det sen. Något jag också ångrar lite. Tänkte då istället att jag kanske kunde jaga ut Gusten eftersom Joakim fortfarande bodde i sängen, men la ner det av okänd anledning. Ytterligare ett dumt beslut. Tror att jag var lite trött, även om jag kände mig sugen på att göra något när vädret var så vårigt och skönt och jag hade extra timmar tillgodo. Men jag for till Fiskis istället, handlade lite mat och jobbade vid datorn en stund.

På kvällen såg jag Bourne Identity som var bra men inte hysteriskt bra (7/10) innan jag toksomnade på min madrass på golvet.