Nytt kök, ny kulturupplevelse

Idag har det varit blandat på agendan. Vi steg upp tidigt, röjde ur carporten och for sedan efter vårt "nya" kök. Inte "nytt, nytt" alltså, vi hittade tom en notering på överskåpet; "Sävar snickeri 22/8 1956", så nu vet vi ganska exakt när det är ifrån. Och att det är just ett 50-talskök, precis som vi önskade. Min kollega skulle riva ut det för ett nytt så vi tog chansen och köpte loss det för en mindre summa. Återvinning på det bästa sättet! Förhoppningsvis kan vi göra samma sak med vårt 90-talskök sen när vi rivit ut det.

Sen på eftermiddagen fick vi skynda oss att svida om från arbetskläderna och göra oss representabla nog för det kommande opera-besöket. Under de tio år jag bott här har jag aldrig tagit tillvara på att vi har ett jättefint operahus i Umeå men när jag så såg en annons för jubileumskonserten med blandade framträdanden från uppsättningar under de 40 åren som Norrlandsoperan funnits så kändes det som en vettig start. M var snabbt på idén så då var det bara att köra.

Och det var ganska fantastiskt! Jag är kanske inte totalsåld på opera (än) men det var en häftig upplevelse som jag absolut vill testa igen. När Ronald Samm sjöng Nessun Dorma* från Turandot som avslutning på första akten hade jag svårt att hålla ögonen torra, får jag erkänna. Ett fantastiskt stycke som var magnifikt att höra live.

Övriga solister var också väldigt duktiga, men det som tog mig mest var nog upplevelsen av symfoniorkestern. Jag tror att jag hade ett leende på läpparna under hela föreställningen i stort sett. Häftigt, mäktigt och imponerande rakt över. De leddes av dirigenten Daniel Cohen som var lite som en karikatyr av en dirigent. Precis som jag skulle kunna tänka mig en animerad dirigent. Svårt att förklara hur jag menar, men bra var det. Han liksom studsade runt på sitt lilla podie under hela föreställningen.

M gillade också orkestern bäst, men verkade också roas mycket av konferencieren Pia Johansson, som var sådär charmig som hon brukar vara. Det lär i vart fall inte bli särskilt svårt att övertala honom om fler besök på operan, så länge merparten består av symfoniorkestern. En ny grej att göra tillsammans alltså, kanske kan vi få med oss fler nästa gång.

*Visst minns ni Paul Potts genombrott?

Invigning av Kulturhuvudstadsåret

Så var då Kulturhuvudstadsåret 2014 invigt. Och jag/vi (M ledsnade rekordfort) såg det på tv. Den första halvtimmen var, enligt mig, ganska trist. Talen var torra och jag kan inte förstå att man måste ha så mycket papper och läsa så mycket innantill för något man sägs ha förberett sig på i 6 års tid.

När ljusshowen väl kom igång kändes det dock som att något hände. Då blev det snyggt och intressant. Även om jag kanske inte riktigt greppade den där skotern som for runt och sprutade eld.

Trist nog känner jag mig beredd att skriva under på VK:s Evelina Burströms åsikter (bortsett att jag kanske hade ännu lite mindre tålamod med talen). Jag tycker att det är jättefint och självklart att den samiska kulturen ska vara en del av Kulturhuvudstadsåret men det känns snudd på förljuget att påstå att det är en så pass stor del av Umeås kultur som invigningen gav sken av igår. Lever verkligen Umeå upp till det alla andra dagar eller ville vi visa oss lite exotiska när omvärlden tittade på? Det ger lite dålig bismak, måste jag säga.

Vi har mycket större spridning på kulturlivet än det vi fick se igår, tycker jag. Det finns så otroligt många engagerade och vi har många enskilda kulturpersonligheter som gjort sig ett namn utanför kommunen. De hade väl kunnat vara med på nåt hörn? Varför inte visa spridningen under själva invigningen och sen erbjuda så mycket mer av allt under resten av året?

Efter invigningen var över for vi in till stan för att se Klungan-föreställningen på Sagateatern. Och där blev vi påminda om den där sidan som inte synts i Kulturhuvudstadsåret; det där som pengarna inte längre räcker till. Sagateatern hotas av rivning och en grupp har bildats för att försöka rädda den gamla fina teatern. Jag vet att det är lite som att jämföra äpplen och päron, men det är svårt att inte tänka på den nyss utförda invigningen värd 20 miljoner kronor och en nedläggningshotad liten men väldigt uppskattad teater mitt i Umeå samtidigt. Vad är kultur i Umeå?

Umeå som filmstad!

Min personliga högsta önskan vad gäller kultursatsningen i Umeå är definitivt att man tar tag i frågan om det nedlagda Royal och gör något vettigt av det. Frågan har legat hos kommunen länge och just nu vet jag inte ens vart det blivit av. Royal (Astoria, hette de väl eg?) gick dåligt i Sverige generellt och sålde sina biografer i Sverige (förutom de i storstäderna, av vilka jag vill minnas att Malmö tex inte gick plus) till SF, som la ner 9 av 12 stycken, däribland den i Umeå trots att den faktiskt gick med vinst. Sedan dess har en genuin och trivsam gammal biolokal stått öde och SF och Filmstaden har i det närmaste monopol på biovisningar i Umeå, något som definitivt märkts på utbudet.

Jag hoppas utnämningen kan komma att innebära att lokalen åter blir en levande biograf igen. Låt Folkets Bio flytta in, men även andra bioaktörer, så att mångfalden åter ökas. Blanda ut de smalare filmerna med bredare satsningar så går det säkert vägen. Intresset för bio och film är uppenbart stort i Umeå.

Och sätt lite duktiga organisatörer tillsammans med filmnerdar att tillsammans se över om det inte är möjligt att åter öppna en filmfestival. En bred festivalsatsning skulle kunna fungera, och med lite nya ögon skulle man säkerligen kunna få det att gå runt.

Dagen efter utnämningen

Dagen efter utnämningen av Umeå som kulturhuvudstad 2014 och jag har nog funderat lite. I mångt och mycket håller jag med Johan och hoppas liksom han att kultursatningen inte blir för smal eller för enspårigt "finkulturig", vilket det ofta tenderar att bli. Utan att ha varit alltför involverad i det hela så känns själva politikergruppen som arbetat med projektet ganska homogen och kanske lite anonym. Men jag vet inte exakt hur de har utnyttjat kontakter och grupper utanför den politiska kretsen.

Jag läser om planer på konstgjorda norrsken, ljusshower på älven osv och hoppas någonstans att det inte stannar vid det; vid det som syns mest och som är pampigt för ögat och att resten mest blir lite skval. Skateparken är annars ett bra exempel på en vettig satsning och jag hoppas att man fortsätter stödja projekt som "You skate girl" osv.

Det intressanta med motargumentet som i tidningar och på bloggar förs fram om att "alla inte är intresserade av kultur och att satsningen därför inte gynnar alla", tycker jag är lite spännande. Jag är övertygad om att alla människor nyttjar och tycker om kultur, men att det är vad man anser vara kultur som skiftar. Alla tänker nog inte heller att just deras intresse skulle kunna hamna under benämningen kultur.

Umeå Kulturhuvudstad 2014

Jaha, det blev visst Umeå som blev kulturhuvudstad 2014. Det var väl för väl. Nej, jag är inte superlyrisk, delvis såklart för att jag är för trött för att fundera ut vad det innebär, men även för att jag aldrig riktigt varit fullt ut övertygad om projektet. Men, jag är glad att vi vann såklart. Det hade verkligen känts bistert med alla dessa investerade pengar om vi inte hade vunnit.

Så grattis alla anhängare och ni som arbetat med att göra det verkligt! Jag ser fram emot det praktiska resultatet!

Läs även Ola Nordebos välbalanserade segerinlägg.