Idag har det varit blandat på agendan. Vi steg upp tidigt, röjde ur carporten och for sedan efter vårt "nya" kök. Inte "nytt, nytt" alltså, vi hittade tom en notering på överskåpet; "Sävar snickeri 22/8 1956", så nu vet vi ganska exakt när det är ifrån. Och att det är just ett 50-talskök, precis som vi önskade. Min kollega skulle riva ut det för ett nytt så vi tog chansen och köpte loss det för en mindre summa. Återvinning på det bästa sättet! Förhoppningsvis kan vi göra samma sak med vårt 90-talskök sen när vi rivit ut det.
Sen på eftermiddagen fick vi skynda oss att svida om från arbetskläderna och göra oss representabla nog för det kommande opera-besöket. Under de tio år jag bott här har jag aldrig tagit tillvara på att vi har ett jättefint operahus i Umeå men när jag så såg en annons för jubileumskonserten med blandade framträdanden från uppsättningar under de 40 åren som Norrlandsoperan funnits så kändes det som en vettig start. M var snabbt på idén så då var det bara att köra.
Och det var ganska fantastiskt! Jag är kanske inte totalsåld på opera (än) men det var en häftig upplevelse som jag absolut vill testa igen. När Ronald Samm sjöng Nessun Dorma* från Turandot som avslutning på första akten hade jag svårt att hålla ögonen torra, får jag erkänna. Ett fantastiskt stycke som var magnifikt att höra live.
Övriga solister var också väldigt duktiga, men det som tog mig mest var nog upplevelsen av symfoniorkestern. Jag tror att jag hade ett leende på läpparna under hela föreställningen i stort sett. Häftigt, mäktigt och imponerande rakt över. De leddes av dirigenten Daniel Cohen som var lite som en karikatyr av en dirigent. Precis som jag skulle kunna tänka mig en animerad dirigent. Svårt att förklara hur jag menar, men bra var det. Han liksom studsade runt på sitt lilla podie under hela föreställningen.
M gillade också orkestern bäst, men verkade också roas mycket av konferencieren Pia Johansson, som var sådär charmig som hon brukar vara. Det lär i vart fall inte bli särskilt svårt att övertala honom om fler besök på operan, så länge merparten består av symfoniorkestern. En ny grej att göra tillsammans alltså, kanske kan vi få med oss fler nästa gång.
*Visst minns ni Paul Potts genombrott?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar