Igår kväll och inatt hade jag förhoppningsvis kulmen av den här eländiga influensan. Det har varit märkligt mycket upp och ner; från kallsvettig sömn till att känna mig hyfsat pigg, åtminstone tillräckligt för att röra mig runt i huset. Men igår kväll steg plötsligt febern så pass att det kändes som att det brann i huden och allt gjorde ont. Till sist sa till och med sambon, som är en avancerad medicinfobiker, åt mig att ta en tablett för att dämpa febern lite (fast han föreslog 'valium' vilket säger en del om hans kunskaper i ämnet och som fick mig att skratta mitt i eländet...). Vilket jag gjorde. Trots det blev det en riktig febernatt med vilda drömmar och tydligen en hel del gnyende och blandade ljud enligt sällskapet.
Idag känns det dock bättre, inte så febrigt även om orken inte direkt är tillbaka. Jag har just ingen röst och det bubblar omysigt i luftrören.
Nu ska jag försöka ta mig an tristessen som kommer med att vara hemma sjuk. Jag blir frustrerad av att inte orka städa när det behövs så pass mycket och känner inte orken att engagera mig i något djupare vad gäller film. Kanske ska jag ta tag i det märkliga att jag plötsligt slutade se min favoritserie Parenthood så pass tidigt i säsongen att jag nu har hela 15 avsnitt att se ikapp. Jag vet inte varför jag ville skärma mig bort från, vad jag trodde skulle bli, elände till sist. Blir det för jobbigt har jag både avsnitt av New Girl och Modern Family kvar att se så det ska nog gå att lätta upp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar