Usch och fy sicken dålig stund det blev på skolan idag. Började dåligt med att jag trodde att jag var sen. Det stod 10-12 på schemat så jag var minst sagt förvånad när jag prick tio stövlade in i en, så när som på föreläsaren, tom sal. -Är jag först, frågade jag förvånat varpå han svarade -Nä, jag var det. Det tog en stund innan jag förstod att han ville vara lustig (antar jag?).
Sen visade det sig att "alla vet väl" att tio alltid betyder kvart över tio om det inte står "tio noll noll". Okej. Det gav mig iaf en möjlighet att förklara att jag inte läst här tidigare, inte kan den inhemska kulturen (som förutsätts vid en förvånande mängd tillfällen) och dessutom inte heller har läst på 8-9 år. Och jag lyckades inte riktigt tolka hans hummande svar åt något håll, men han tittade på mig en stund sen. Och så fick jag berätta vilka "kändis-statsvetare" jag haft i Örebro.
Ja, kvart över när alla andra kommit var det då genomgång av delkursen som komma skall. En himlans massa saker ska göras, examineras, läsas och läras in. Grupparbeten, pm-skrivande, workshops osv. Och så ska det hela integreras i uppsatsämnet som jag ännu inte har bestämt men som jag ska på handledning för första gången för på onsdag. Alla verkade avslappnade och läraren kunde de flesta vid namn redan och jag kände mig som en alien utan koll. Paniken bara steg och jag gjorde nästan illa mig i handen i försöket att dämpa ångesten och hindra mig själv från att ge mig ut ifrån lokalen. Jag vet inte alls var det kom ifrån, long time no see.
Nu har jag lunchat med S (M var med en stund också) och han försökte väl säga att det visst är klart att jag hör hemma där och ska fortsätta. Sen tillade han "vad annars kan jag säga?" och skrattade. Ärlig i alla lägen-Simon...
Det ger med sig. Tror jag. Hoppas jag. Vad annat kan jag göra? Full speed ahead, captain!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar