Att välja rätt kärlek och väg i livet, skulle man kunna säga vara ämnet för den italienska Mine Vaganti (trist svensk titel: En italiensk familj på gränsen till sammanbrott) av turkiskfödde Ferzan Ozpetek. Filmens huvudperson, Tommaso (Riccardo Scamarcio), den yngste sonen i pastafamiljen Cantone, är hemma på visit från sina ekonomistudier i Rom. I vart fall är det vad familjen tror. I själva verket studerar Tommaso litteratur, lever i ett kärleksförhållande med en man och har ingen längtan alls efter att ta över familjeföretaget. Hans syfte med visiten är att "komma ut" för att sedan räknas bort som potentiell arvinge, med risken att han blir förvisad från familjen helt. Men något händer (eller ja, flera saker händer) och plötsligt har inte Tommaso samma möjlighet att vara ärlig med sin familj. Istället blir han allt djupare indragen i företaget, och ses som familjens stora hopp i ännu högre grad än tidigare.
Det här är något av en ibland farsliknande italiensk komedi som innehåller allt man kan förvänta sig av den. Vi har smärre förväxlingar, intrasslande lögner, besökare från storstaden, den sexuellt svältgödda mostern som familjen förbarmat sig över, en hetsig italiensk familjefader och en i bakgrunden drömmande, trött farmor. Det är ganska högt tempo i filmen och nästan varje karaktär (även birollerna) är starka karaktärer med drag som gör dem omöjliga att inte tycka om. Det är trånande blickar och en kamp om bekräftelse i varje hörn, ända ut i birollslistan. Den är snygg, skådespelarna är snygga och den är riktigt rolig, utan att det för den delen blir så där hysteriskt som det brukar i liknande filmer. Jag kan också tänka mig att den är ganska kontroversiell i det katolska Italien, men med svenska ögon är den kanske inte så chockerande på något sätt. Hade det varit en svensk film hade jag antagligen inte höjt på ögonbrynen alls, men i det vackra, smidiga (turk-)italienska regipaketet så blir det en rätt trivsam och kul film. Och från allt det stökiga och komiska är det dock farmoderns bakgrundshistoria som jag främst bär med mig och tänker att jag borde dra lärdom av när jag lämnar salongen. Betyg: svag 4/5.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar