Man borde väl skriva något om spektaklet, tidigare känt som Sveriges riksdag. Jag läste och såg bilder i nättidningar igår och undrade om det var dålig fiktion eller verklighet.
Jag tror personligen att en del av framgångarna för SD beror på den offerstämpel som i stort sett hela den svenska mediabranschen bidrog till att skapa åt dem före valet. I var och varannan tidning kunde man läsa om pinsamma fadäser, "skandaler", människor som "inte var snälla" mot dem osv. Jag tror helt klart att bilden av SD som mobbade underdogs ökade attraktionen för vissa.
Igår tror jag dock att de drog hela offergrejen ett steg för långt när de reste sig i kyrkan eftersom den "dumma biskopen" talade om alla människors lika värde och vikten av motstånd mot främlingsfientlighet i Sverige just nu. Jag tror att bilderna på en sur Jimmy Åkesson i hatt och knätofsar kanske innebar att de gick från mobbade underdogs till självömkade seriefigurer. Kanske.
Men, för att inte späda på den töntiga offerstämpel som de ev har kvar trots allt skulle jag önska att våra folkvalda slutade att spela dem i händerna. Ge dem sina utskottsplatser och bemöt dem politiskt där, låt dem få rösta som de vill och greja inte med era egna röster för att undvika att de får (den så tröttsamt överanvända termen) "vågmästarrollen". Låt dem rösta for crying out loud, det betyder inte att ni behöver ge er in i förhandlingar med dem.
Riksdagen har just öppnat och jag är redan less som få. Kan vi sluta upp med spektaklen nu och börja leverera lite politiskt utvecklingsarbete, tack? Klart att vi alla ska motarbeta den politik som SD står för, men att (via den just nu entusiastiska mediabranchen) leverera spektakel efter spektakel kommer knappast öka förtroendet för någon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar