In retrospect

Och jo, jag hade visst tänkt skriva lite om den där händelsen i Umeå förra helgen. När några frustrerade unga män med tillhyggen vandrade genom Umeå med fanor och riktigt dåliga budskap. Det där som vi fick lite rapporter om medan vi var på vår ikea-resa. Men jag var för trött, i dubbel bemärkelse, och framför allt för arg för att få ner något vettigt. Och sen kom måndagen då hela Umeå (ungefär) samlades på ena torget för att berätta att det där inte är välkommet här. Och då blev jag så stolt och glad att det inte gick för det. 

Mycket skit har hänt i Umeå det här året, men det går inte att mucka med Umebor hursomhelst.

Dagens viktigaste lästips

Om ni ska läsa en seriös text idag så tycker jag ni ska läsa det här. Det handlar om en del av rasismen som sällan nämns, som nästan blivit (eller blivit?) rumsren. Svensson-rasism, om man så vill. Så läs!

This is England!

Jag har sett This is England. En riktig brittisk film som gav mig lite flashbacks till Trainspotting från -96 som jag minns att jag såg två gånger på bio. Dialekten, miljöerna, känslan av realism är där. Däremot spelar inte musiken en riktigt lika stor roll i This is England, vilket är lite synd. Kanske ville man inte koppla ihop ska-musiken med rasismen i filmen. Men musiken finns där.

This is England handlar iaf om Shaun (proffsigt spelat av Thomas Turgoose), vars pappa dött som soldat i Falklandskriget och som nu bor ensam med sin mamma. Han blir retad i skolan för sina utsvängda byxor och känner sig allmänt utanför. En dag träffar han på ett gäng skinheads, med söta Woody i täten, som tar emot honom som en i gänget, den ganska stora åldersskillnaden till trots. Snart har också Shaun rakad skalle, en Ben Sherman-skjorta och ett par Doc Martens-kängor (90-talsminnen!). När sen Woodys gamla kompis Combo kommer ut från fängelset blir allt annorlunda och gänget delas upp. Shaune överger sin lojalitet mot Woody för Combo istället och saker förändras.

Den var bra, helt klart sevärd, men kanske inte riktigt så bra som jag hade förväntat mig. Jag kan inte sätta fingret på det, men det var som att något saknades. Och så hade jag nog i ärlighetens namn lite svårt för Shaunes kärleksrelation till den betydligt äldre (väl?) Smell, det gav mig en olustig känsla jag inte gillade.
Det var kul att filmen visade att skinnskallekulturen faktiskt inte kommer från rasisterna utan från början var en utveckling från modskulturen med bl.a (den underbara, omöjligt-att-inte-dansa-till) ska-musiken som kännetecken.

Filmen är snygg, rollprestationerna är väldigt bra och känslan av realism finns där som sagt. Se den gärna! 6/10.

Edit: En bra, något positivare recension av filmen hittar du här.