Till filmen då. Ja, vad ska jag säga? Hade jag inte läst boken hade den kanske fått det där toppbetyget jag så gärna hoppades på, men det blir inte riktigt det. Jag tycker nog att Ajvide har valt ut essensen ur boken till manuset och fokuserat på relationen mellan Eli (underbart spelad av Lina Leandersson) och Oskar, men oavsett är det svårt att bortse från de händelser man saknar ur boken. Jag förstår att vissa saker är bortvalda för att det helt enkelt skulle vara svårt att få till det utan att misslyckas (som samtliga tidigare svenska sci-fi-filmer gjort). Som den mer zombie-liknande delen i slutet som nu helt saknas. Andra saknas väl av tidsskäl. Som att beskriva "alkisarna" och Virginia djupare. Eller Oskars faktiskt ganska bra relation till den äldre killen som sniffar lim i källaren. Nu blir det mer luddigt i relationen mellan honom och hans mobbare dessutom. Men, relationen mellan Oskar och Eli, den är fantastisk.
Jag gillar att man använt datoranimationer med sundhet, att inte det förvridna Eli-ansiktet överdrevs, vilket det lätt hade kunnat göra annars. Kattscenen gjordes otroligt bra också, den var jag uppriktigt tveksam till innan om de ens skulle ha kunnat ha med. Jag gillar ljussättningen, scenografin och stämningen de korta, tysta scenerna gav. Våldet känns realistiskt, inte betonat eller överdrivet på nåt sätt. Slutscenen i badhuset är ett av bevisen på det.
Lite störde jag mig till en början på att regissören för ofta bestämde helt vart tittarnas fokus skulle vara; att det var absoluta närbilder när jag gärna ville se mer av den suddiga bakgrunden tydligare. Men det är ett intressant grepp som jag lärde mig att gilla till sist. Jag gillade inte heller tolkningen av Oskars mamma, som jag tycker gjordes överdrivet hysterisk på ett oäkta sätt (väldigt "svensk teatralisk film"). Den enda tveksamma rolltolkningen, tror jag.
På det hela taget är det ändå en fantastisk film. Det är svårt att peka på de bästa sakerna, det är helheten som gör den så bra. Det är en vackert berättad historia. Betygsättning känns svårt, men 8 el 9/10 får det nog bli. Kanske för att jag läst boken.
Det känns som att det kan bli en bra filmhöst i allmänhet. En annan film jag ser fram emot med lite blandade förväntningar är I'm a Cyborg, but that's Ok. Ett sydkoreanskt relationsdrama om en kvinna som tror att hon är en cyborg och som på psyket möter en man (i kaninmask) som tror att han kan ta andra människors själar. Kan det bli fel? Lite som Lars and the Real Girl som jag inte ännu har sett men som jag ska försöka se pronto. Den handlar om en man som inleder en relation med en uppblåsbar docka som han tror är en riktig människa. Wonderful!
Nu har jag läst ut den. Jag har haft lite för få lediga tillfällen att läsa på, men på jobbet inatt när alla äntligen sov strax efter tre så sträckläste jag färdigt de sista dryga 100 sidorna av Låt den rätte komma in. En underbar bok. Jag blev faktiskt lite oroad sådär 100-150 sidor från slutet över hur den skulle sluta. Det kändes som att jag kom till ett vägskäl där författarens val av hur historien skulle fortsätta blev avgörande för om det skulle vara en bra eller mindre bra bok. Men han valde den rätta vägen. Tycker jag. Jag kan inte säga om jag gillar den mer än hans andra Hanteringen av odöda, jag vet inte om jag kan eller bör jämföra dem. Båda har dock John Ajvide Lindqvists underbara berättarstil.