söndag, november 02, 2008

Låt den rätte komma in

Till filmen då. Ja, vad ska jag säga? Hade jag inte läst boken hade den kanske fått det där toppbetyget jag så gärna hoppades på, men det blir inte riktigt det. Jag tycker nog att Ajvide har valt ut essensen ur boken till manuset och fokuserat på relationen mellan Eli (underbart spelad av Lina Leandersson) och Oskar, men oavsett är det svårt att bortse från de händelser man saknar ur boken. Jag förstår att vissa saker är bortvalda för att det helt enkelt skulle vara svårt att få till det utan att misslyckas (som samtliga tidigare svenska sci-fi-filmer gjort). Som den mer zombie-liknande delen i slutet som nu helt saknas. Andra saknas väl av tidsskäl. Som att beskriva "alkisarna" och Virginia djupare. Eller Oskars faktiskt ganska bra relation till den äldre killen som sniffar lim i källaren. Nu blir det mer luddigt i relationen mellan honom och hans mobbare dessutom. Men, relationen mellan Oskar och Eli, den är fantastisk.
Jag gillar att man använt datoranimationer med sundhet, att inte det förvridna Eli-ansiktet överdrevs, vilket det lätt hade kunnat göra annars. Kattscenen gjordes otroligt bra också, den var jag uppriktigt tveksam till innan om de ens skulle ha kunnat ha med. Jag gillar ljussättningen, scenografin och stämningen de korta, tysta scenerna gav. Våldet känns realistiskt, inte betonat eller överdrivet på nåt sätt. Slutscenen i badhuset är ett av bevisen på det.
Lite störde jag mig till en början på att regissören för ofta bestämde helt vart tittarnas fokus skulle vara; att det var absoluta närbilder när jag gärna ville se mer av den suddiga bakgrunden tydligare. Men det är ett intressant grepp som jag lärde mig att gilla till sist. Jag gillade inte heller tolkningen av Oskars mamma, som jag tycker gjordes överdrivet hysterisk på ett oäkta sätt (väldigt "svensk teatralisk film"). Den enda tveksamma rolltolkningen, tror jag.
På det hela taget är det ändå en fantastisk film. Det är svårt att peka på de bästa sakerna, det är helheten som gör den så bra. Det är en vackert berättad historia. Betygsättning känns svårt, men 8 el 9/10 får det nog bli. Kanske för att jag läst boken.

2 kommentarer:

Bloggerskan sa...

Scary! Håller vi på att få samma smak... Jag lovar att jag inte läst din recension innan jag skrev mitt eget blogginlägg om filmen. ;)

Men jag tycker Oskars mamma är precis sådär hispig som i boken.

Sen noterade jag en liten rättelse i filmen som är fel i boken. På diskbänken hos Eli ligger en påse från Tempo. I boken snattar dom på Åhléns, som inte fanns då det hela utspelar sig. Sådant gillar jag. Om det nu var medvetet.

Sara sa...

Ah, clever. Det hade inte jag tänkt på.

Ang hans mamma så visst är hon hispig i boken, men jag tycker att hon kändes överspelad i filmen. Och gammal på nåt vis. Det kändes inte så naturligt så som hon pratade. Men det var kanske bara jag det.

Jag läste precis din recension också, och kan ju bara säga amen till den. Haha, great minds think alike, eller vad säger man? =)