Jag vet. Den här bloggen liknar alltmer en åldersångest-blogg. Men, jag kan inte låta bli att fortsätta provoceras av artiklar som den här. Ska man tolka rubriken rätt så skulle man kunna tro att artikeln syftar till att lätta på press och skapa en samhällsdebatt om de krav som unga människor ställer på sig själva, om konsekvenserna (för framför allt ett blivande familjeliv) av den arbetsmarknad som råder och de krav på utbildning och "framgång" som många känner. Och det är bra, det hade jag välkomnat med stora famnen. För pressen finns där även om många anser att dagens unga är bortskämda (vilket vi/de säkert är på flera sätt).
Men precis som i andra artiklar jag tidigare kritiserat här landar det hela i att istället öka pressen, framför allt på unga barnlösa/-fria kvinnor. Vi får åter veta vilka risker vi utsätter oss själva (och indirekt vår partner) och våra ev barn för genom våra "val". Vi riskerar att bli utan barn, att få komplicerade förlossningar, missfall och allt möjligt annat otäckt. Hur små riskerna egentligen är framkommer inte, bara att de är ökade för kvinnor över 30. Stundtals låter det som att så fort vi passerat 30-strecket så hamnar vi i samma statistikkolumn som kvinnor som föder barn i tredje världen. Och så är det ju verkligen inte.
Jag tror, och rätta mig gärna om jag har fel, att kvinnor utan barn kring 30-strecket är ganska medvetna trots allt. Flertalet av oss tillhör skaran som utbildat oss vidare, vi läser en massa, hör en massa och många av oss suger säkert åt oss extra mycket av den information som serveras på olika håll. Jag tror att vi redan känner till riskerna. Och om vi nu inte skulle göra det, på vilket sätt underlättar sådan "information" (som nästan kan upplevas som biologiska hot om man så vill) den situation vi redan befinner oss i om vi nu har "valt" att vänta av önskan att skapa en bra tillvaro? Jag kan inte se det. Visst är det så att press också kan leda till att den önskade graviditeten uteblir? Då förefaller det hela ganska kontraproduktivt.
Lyft gärna diskussionen om de krav som framför allt unga kvinnor (men även unga män, vill jag påstå) känner inför hela livskarusellen med fertiliteten som en del i den, men spetsa den inte med förtäckta hot om en barnlös/-fri framtid.
Men precis som i andra artiklar jag tidigare kritiserat här landar det hela i att istället öka pressen, framför allt på unga barnlösa/-fria kvinnor. Vi får åter veta vilka risker vi utsätter oss själva (och indirekt vår partner) och våra ev barn för genom våra "val". Vi riskerar att bli utan barn, att få komplicerade förlossningar, missfall och allt möjligt annat otäckt. Hur små riskerna egentligen är framkommer inte, bara att de är ökade för kvinnor över 30. Stundtals låter det som att så fort vi passerat 30-strecket så hamnar vi i samma statistikkolumn som kvinnor som föder barn i tredje världen. Och så är det ju verkligen inte.
Jag tror, och rätta mig gärna om jag har fel, att kvinnor utan barn kring 30-strecket är ganska medvetna trots allt. Flertalet av oss tillhör skaran som utbildat oss vidare, vi läser en massa, hör en massa och många av oss suger säkert åt oss extra mycket av den information som serveras på olika håll. Jag tror att vi redan känner till riskerna. Och om vi nu inte skulle göra det, på vilket sätt underlättar sådan "information" (som nästan kan upplevas som biologiska hot om man så vill) den situation vi redan befinner oss i om vi nu har "valt" att vänta av önskan att skapa en bra tillvaro? Jag kan inte se det. Visst är det så att press också kan leda till att den önskade graviditeten uteblir? Då förefaller det hela ganska kontraproduktivt.
Lyft gärna diskussionen om de krav som framför allt unga kvinnor (men även unga män, vill jag påstå) känner inför hela livskarusellen med fertiliteten som en del i den, men spetsa den inte med förtäckta hot om en barnlös/-fri framtid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar