Promenerade ner till stan en sväng idag och gjorde lite fönstershopping. Eller ja, egentligen letade jag efter några grejer som jag inte fann. Som en ny halsduk och mössa. Jag hittade förvisso båda dessa, men jag blev lite osäker på färgval samt om jag kanske är för gammal för att ha en sån mössa. Så jag får ta med mig en klok Anna eller Mattias kanske. Inte lätt det där... =)
Och så köpte jag en kalender för 2009. Förutseende minsann. I kassan på Åhléns blev jag dock lite överrumplad av en kommentar från expediten. När jag skulle betala sa hon "Har du sett vilka perfekta fars dag-presenter vi har att erbjuda dig?" och pekade på blandade underkläder och annat som det stod "Pappa är bäst" på. Klart jag är medveten om att fars dag är på g, men jag hade kanske förväntat mig att i vanlig ordning kunna ignorera konsumtionshetsen kring det (och i år dessutom hoppa över det årliga vykortet, som det dock aldrig stod "pappa är bäst" på...). Istället för att svara det som spontant kom upp, att min pappa är död och nog inte förväntar sig "pappa är bäst"-strumpor, fick jag bara ur mig nåt snubblande "tack, det behövs inte". Sen bet jag mig i läppen en stund.
Funderade på vägen hem om det var något de sa till alla eller om någon form av kalkylering gjordes innan reklamen las fram. Vid vilken ålder kan man antas ha förlorat sin förälder? Ganska spritt, skulle jag gissa. Därtill alla de som kanske aldrig haft någon "bästa" förälder. En lite risky reklam, känns det som. Och onödig. Jag tror vi ser sakerna ändå.
Och så köpte jag en kalender för 2009. Förutseende minsann. I kassan på Åhléns blev jag dock lite överrumplad av en kommentar från expediten. När jag skulle betala sa hon "Har du sett vilka perfekta fars dag-presenter vi har att erbjuda dig?" och pekade på blandade underkläder och annat som det stod "Pappa är bäst" på. Klart jag är medveten om att fars dag är på g, men jag hade kanske förväntat mig att i vanlig ordning kunna ignorera konsumtionshetsen kring det (och i år dessutom hoppa över det årliga vykortet, som det dock aldrig stod "pappa är bäst" på...). Istället för att svara det som spontant kom upp, att min pappa är död och nog inte förväntar sig "pappa är bäst"-strumpor, fick jag bara ur mig nåt snubblande "tack, det behövs inte". Sen bet jag mig i läppen en stund.
Funderade på vägen hem om det var något de sa till alla eller om någon form av kalkylering gjordes innan reklamen las fram. Vid vilken ålder kan man antas ha förlorat sin förälder? Ganska spritt, skulle jag gissa. Därtill alla de som kanske aldrig haft någon "bästa" förälder. En lite risky reklam, känns det som. Och onödig. Jag tror vi ser sakerna ändå.
3 kommentarer:
Jag köpte en alldeles för apdyr jacka idag. När jag betalade sa mannen i kassan att "Vi har också rea på skjortor. Om det finns en man i familjen."
Min första tanke var att tänk om jag vore singel då! Men han la ju iofs till det där att det kanske inte förhöll sig som han antog.
Det enda jag fick ur mig var att det lät ju bra...
Är ju synd om dig, du verkar ju påminnas av din pappa hela tiden nu mera?
/Johan
Äsch, det är väl bara så det blir, antar jag. Det finns som med hela tiden och är väl inte placerat i arkivet tillräckligt bra än.
Skicka en kommentar