Serie-mania

Bortsett från True Blood som har gått hela sommaren, har det i övrigt varit ekande säsongsuppehåll av de serier som jag försöker följa. Vissa har jag fastnat i utan att de för den sakens skull egentligen är särskilt bra (läs Grey's Anatomy och lite Desperate Housewives) utan mer bara för att. Värre är det då med serier som The Big Bang Theory och Dexter som nästan känns livsuppehållande.

Nu tycks det som att listan över intressanta serier börjar bli väldigt lång så det blir nog inte svårt att byta ut slötittarserier mot annat under hösten. Följande serier finns iaf på min lista över intressanta serier att spana in:

Mad Men; denna serie som alla plötsligt tycks prata om. Har hållt på ett par säsonger och börjar därför bli ganska safe att följa (jag klarar inte av när bra serier läggs ner abrupt efter en eller möjligen två säsonger, gärna mitt i handlingen).

Michael and Michael Have Issues; nån slags sketch-liknande show som gått i sommar. Låter intressant och har hyllats på sina håll.

Rescue Me, en serie om en räddningsstation i New York. Har hållt på sedan 2004 och jag följde den tidigare. Vet inte vad det var som gjorde att jag tappade bort den, kanske de intensiva drömmarna om ordentligt fulsnygga Denis Leary gjorde grejen...

Drop Dead Diva; "Follows a pretty 20-something actress who dies and reincarnates as an older, frumpy attorney". Kan vara kul, kan vara tokdåligt. Började i sommar och har fått ganska goda omdömen.

The Office. Jag tycks vara den ende som inte sett denna serie. Klipp har jag sett och den verkar onekligen rolig. Den brittiska föregångaren har jag sett och den är, på brittiskt humormanér, både obehaglig och hysteriskt underfundig på samma gång.

Love My Way, en australiensk serie (start 2004) som kanske är den mest realistiska serie jag sett. Så pass att jag fick lägga ner en stund. Det är också den serie som gett mig den största chocken ever. Den är känslosam, rak, kul och som sagt väldigt verklighetsförankrad. Inga übersnygga skådisar, inte så mycket tillrättalagt (dvs ganska mycket australienskt). Absolut ett tips för er som inte sett den. Jag ska återuppta den och hoppas att den fortfarande håller samma klass som de första säsongerna gjorde.

Att hitta sin soulmate på TV

Jag har en ny arbetskamrat, D, som jag inte riktigt fått hundra grepp om än. Inatt hade han med sig ett par dvd:er med The Office (den brittiska ursprungliga versionen) som vi tittade lite sporadiskt på när tid fanns. Jag har faktiskt bara sett det vid enstaka tillfällen tidigare och känner därför inte karaktärerna sådär superväl. Men nu finns väl en anledning att göra det. Efter en kort stund av tittande sa D "Jag tänkte på en grej, jag kan se dig tillsammans med han där", och pekade på karaktären Tim Canterbury. Eh...jaha.

Tim Canterbury är 30, bor med sin mamma och suktar efter den blonda ointresserade receptionisten i serien. Hyfsat barnslig, gillar att retas med Gareth (för att man antagligen inte kan låta bli), tvingar tex honom att ringa honom om han vill något trots att deras skrivbord sitter ihop (vilket är ganska roligt, i en tv-serie). Är det en sån person som andra ser mig tillsammans med? Jag kan nog inte ens komma förbi det faktum att han bor med sin mamma. Men ja, kanske är det så. Jag har nog spanat efter helt fel killar kanske. Kan inte låta bli att fundera dock; should I feel offended?

The Office är kul, men jag tror att efter för många avsnitt har de en tendens att efterlämna en lite obehaglig känsla nästan. Men på ett kul sätt. Svårt att förklara. Ni som sett det vet säkert.