Om det inte vore för Skarsgård...

Det blev bara True Blood igår. Just som jag skulle gå upp till sovrummet blev det plötsligt beckmörkt i hela byn. Det blåste rätt rejält igår kväll så gissningsvis var det något som föll över de så moderna luftledningarna. Det blinkade till en gång till men sen blev det ingen mer ström. Så det blev vad mitt batteri orkade med; säsongsavslutningen av True Blood alltså.

Och nja. Jag vet inte. Jag tycker nog att det var ett ganska dåligt avsnitt. Jag känner mig lite less på serien helt klart. Avsnittet balanserade helt klart på gränsen till fånigt och när det såg ut som att en av mina favoritkaraktärer försvann ur serien i slutet kändes det som att den där spiken i kistan inte är långt borta.

Kunde man strunta i huvudkaraktärerna (eh, jodå, troligt), Bill och Sookie som jag är så less på och istället fokusera mer på Eric (Skarsgård är både duktig och rätt yummi, helt klart den största behållningen i serien), Lafayette, Tara samt Hoyt och Jessica. Då vore jag nöjdare. Men istället plockar man bara in fler skumma väsen och gör serien än mer spretig än vad den är. Men jag lär ändå sitta där när nästa säsong startar upp igen, I guess.

För mycket av det goda (eller onda)?

Hm, inte nog med vampyrer, shape-shifters, tok-religiösa fanatiker, varulvar, woodoo-kvinnor, vad-nu-det-var-som-crazy-MaryAnne var och féer; nu verkar det som att även häxor tar plats i True Blood-serien. För mycket? Nja, kanske faktiskt. Jag för min del har fullt upp med att hänga med i alla vampyr-hierarkier och blandade "vanliga" mördare och deras turer. Och även om jag tycker att serien tagit sig upp igen efter svackan den hade under andra säsongen så känns det som att det finns mer kvar att ge. Och då kanske det räcker det som är? Men ja, det är klart, kommer det bara in i historien på ett bra sätt så varför inte.

Vampyrhets

Jag trodde ett tag att hela den här vampyr-hypen skulle lägga sig eller i vart fall mattas av rejält, men det tycks ändå som att det lyckats brinna till igen i och med att säsong tre av True Blood började tidigt i sommar. Dessutom hade tredje Twilight-filmen Eclipse premiär där i krokarna (lite tveksamt om de lockar riktigt samma publik iofs). Framför allt i USA verkar det hur hett som helst och skådisarna i båda vampyrvarianterna tycks vara heta villebråd i skvallerpressen (jag menar, hallå, orka?).

Själv tycks jag ha tappat TB lite. Jag hann inte riktigt med att se avsnitten när de kom ut varpå jag skulle se ifatt de tre senaste igår men kände mig mest förvirrad. Måste nog backa lite, tror jag. Det är många olika historier att hålla reda på nu (igen, men roligare än vad de var i säsong 2) och jag tycks ha hunnit glömma bort hur relationerna förhåller sig efter tre veckors uppehåll. Och så kan vi ju inte ha det.

Jag har inte heller haft lust att ge Vampire Diaries en chans, vilket jag sagt att jag ska. Den lockar inte tillräckligt, men jag ska. Snart.

Serie-mania

Bortsett från True Blood som har gått hela sommaren, har det i övrigt varit ekande säsongsuppehåll av de serier som jag försöker följa. Vissa har jag fastnat i utan att de för den sakens skull egentligen är särskilt bra (läs Grey's Anatomy och lite Desperate Housewives) utan mer bara för att. Värre är det då med serier som The Big Bang Theory och Dexter som nästan känns livsuppehållande.

Nu tycks det som att listan över intressanta serier börjar bli väldigt lång så det blir nog inte svårt att byta ut slötittarserier mot annat under hösten. Följande serier finns iaf på min lista över intressanta serier att spana in:

Mad Men; denna serie som alla plötsligt tycks prata om. Har hållt på ett par säsonger och börjar därför bli ganska safe att följa (jag klarar inte av när bra serier läggs ner abrupt efter en eller möjligen två säsonger, gärna mitt i handlingen).

Michael and Michael Have Issues; nån slags sketch-liknande show som gått i sommar. Låter intressant och har hyllats på sina håll.

Rescue Me, en serie om en räddningsstation i New York. Har hållt på sedan 2004 och jag följde den tidigare. Vet inte vad det var som gjorde att jag tappade bort den, kanske de intensiva drömmarna om ordentligt fulsnygga Denis Leary gjorde grejen...

Drop Dead Diva; "Follows a pretty 20-something actress who dies and reincarnates as an older, frumpy attorney". Kan vara kul, kan vara tokdåligt. Började i sommar och har fått ganska goda omdömen.

The Office. Jag tycks vara den ende som inte sett denna serie. Klipp har jag sett och den verkar onekligen rolig. Den brittiska föregångaren har jag sett och den är, på brittiskt humormanér, både obehaglig och hysteriskt underfundig på samma gång.

Love My Way, en australiensk serie (start 2004) som kanske är den mest realistiska serie jag sett. Så pass att jag fick lägga ner en stund. Det är också den serie som gett mig den största chocken ever. Den är känslosam, rak, kul och som sagt väldigt verklighetsförankrad. Inga übersnygga skådisar, inte så mycket tillrättalagt (dvs ganska mycket australienskt). Absolut ett tips för er som inte sett den. Jag ska återuppta den och hoppas att den fortfarande håller samma klass som de första säsongerna gjorde.

Hög tid!

Grattis SVT! Efter vad, 1,5 år (?) är det äntligen hög tid att en svensk kanal börjar visa True Blood. Säsong ett är lite av en mordgåta, medan säsong två har en betydligt mer invecklad historia att bjuda på(som dock började väldigt segt), men båda är helt klart sevärda. You're in for a treat!

Inte missa nu.

True Blood är på igen!

Okej, jag tar tillbaka allt jag sagt. Om andra säsongen av True Blood startade med trista avsnitt var de två senaste verkligen varit allt annat än just trista. Hade ju två sparade som jag inte sett (avsnitt 6 & 7) som vi skulle se igår kväll, men jag lyckades somna alldeles i början. M sa dock att de plötsligt var väldigt avslöjande, i jämförelse med de tidigare.

Och verkligen! Nu har jag sett dem och plötsligt är en massa saker out in the open! Mycket spännande! Kan nästan inte vänta på nästa avsnitt som sänds i USA på söndag.

True Blood börjar smaka lite träigt

Skönt att läsa att inte bara jag har känt mig lite förvånat skeptisk efter några avsnitt av den andra säsongen av True Blood. Jag tycker inte alls att den haft samma fart, samma värme eller upplevelse som den första. Men till skillnad från Philip på Weird Science är jag jag inte helt nöjd igen ens efter det senaste avsnittets långa svensktalande del. Visst det var lite kool, men nu måste de driva alla de många tåtarna vidare snart. Avsnittet innan, nr4, kan ha varit det tråkigaste jag sett men i det här började det iaf likna något. Så hoppet finns kvar.

I mitt tycke är det birollerna som faschinerar mest. Jag är ganska less på Sookie och hennes vampyrpojkvän. Deras dialog har verkligen stelnat och jag har tom ledsnat på de många sexscenerna. Seen it.

Kom igen nu och shape'a upp serien lite framöver! Ta tillbaka lite av den underfundiga humorn, släng iväg den stela dialogen och låt nånting hända snart, for god's sake!

Kan det bli mer naket i True Blood?

Det skrivs allt mer i svensk media om True Blood, som visas på HBO i USA. Andra säsongen började i veckan och jag hoppas att det bara är en tidsfråga innan den visas på svensk tv också. Aftonbladet avslöjar idag att den andra säsongen kommer att innehålla mer naket än vad den första gjorde. Och jag undrar nästan om det är möjligt. Inte så att jag störs av det på något sätt, men True Blood är väl redan typ sex, bråk, rasism, lite mer sex och "övernaturliga" varelser. Det är definitivt inte den tajtaste serie jag följt men den har något som ändå håller mig kvar.

Konstigt nog är jag inget fan av huvudrollerna; puttinuttiga Sookie och vampyren Bill. Men biroller som Tara, Lafayette och Arlene gör serien trivsammare. Kolla själva!

Dagen efter firandet

Det blev ett okej firande igår. Maten blev över förväntan och det var trevligt. Efterätten sköt vi dock på nån timme eftersom vi var mer än lovligt mätta efter de två första rätterna. Resten av kvällen spenderades efter födelsedagsbarnets eget förslag, dvs vi såg färdigt första säsongen av True Blood.

Det trista var väl att tröjan jag köpt var för liten. Och att jag inte får byta den för M eftersom han med mindre panik i ögonen sa att han istället ska gå ner i vikt tills han kan ha den... Kanske jag smyger med mig den och byter iaf, vi mer erfarna viktmasochister vet ju att sånt där tänkande aldrig är särskilt bra.

True Blood

För att bota rastlösheten såg jag och M de första avsnitten av den amerikanska vampyrserien True Blood som Ulrika länge tipsat om. Jag har förstått att Alexander Skarsgård ska vara med, men än har jag nog inte sett till honom.

Kan inte riktigt ge nåt uttalande än kanske. Det är ingen serie som jag känner mig superhooked av än, men jag har som sagt bara sett några få avsnitt. Lite annorlunda form av vampyrserie kanske, påminner på många sätt om X-Men men med betydligt mer sex. Jag återkommer när jag sett mer.