"Let the president lead the way"

Jag skiter i att diska. Drar på mig myskläder, öppnar chipspåsen Anna lämnade i onsdags och slänger i Eddie Izzards "Glorious" i dvd-spelaren istället. Struntar i kyld bubbelflaska och dricker päroncider (eller "pärondryck", som det står) istället. Ah..nu känns det lite bättre.

Tonight I'm gonna party like it's 1999?

Ännu en sk högtid. Jag måste erkänna att det idag känns lite eländigt att vara ensam igen. Jag tycker inte det måste blivit så egentligen, men nu är det som det är. Viss besvikelse får jag nog ändå erkänna, men då är jag samtidigt ganska trött och sliten efter ett par stökiga nätter på jobbet och därmed lite mer känslig kanske. Jaja, fuck it.

Steg upp redan vid 14-tiden idag för att hinna få hjälp av Mattias med en jobbansökan som skumt nog skulle vara inne idag. Jag skulle gjort den tidigare, men det kom en jul m.m emellan så det blev inte så. Jag såg dessutom annonsen precis före jul på intranätet, så det har inte varit så mycket tid. Kom på natten till igår att ansökan skulle in idag så det blev lite bråttom. Har skrivit på den de få lediga stunder som varit i helgen. Nu hann jag ändå inte få så mycket hjälp innan Mattias for iväg till sina kompisar och nyårsfirande, men lite åsikter hann jag snappa upp som kändes viktiga. Nu är den iaf ivägskickad och jag hoppas som vanligt att det ska leda till något. Vi får se.

Jag har varit iväg och handlat lite bröd och pastasås som jag ska festa på, men måste röja lite i diskhögen först, tror jag. Ska ge kissarna tonfisk också. Sen gömmer jag mig nog i min WoW-värld en stund och inväntar det nya året.

Infertilitet och den egna viljan

Konstaterade nyligen lite halvt på allvar iaf, att bilden jag hade för kanske 5-10 år sedan att det var självklart att jag skulle vara förälder före 30 är en bild som jag nu kan skrota för gott, med 8 månader kvar till 30-årsdagen. Oviktigt kanske, men samtidigt inte. Det är fan svårt att få ihop sina egna förväntningar med andras, sitt eget liv och sin egen vilja med andras liv och vilja, tanken/önskan om ett stabilt småbarnshem med det överhängande hotet om den ökande infertiliteten hos kvinnor som "väljer" att vänta med barn. Osv. Jag försöker ignorera pressen, och funderingarna, men ibland finns de där ändå.
Läste Linna Johanssons krönika i ämnet på Expressen idag och hon har många poänger. Som så ofta.

Dan före dan före smällaredan

Vaken. Borde kanske inte vara det riktigt än, men vaknade vid 14 av att mobilen ringde och har inte kunnat somna om sen. Ska ändå till tvättstugan nu vid 15-tiden så jag kan liks vara vaken en stund till. Får försöka sova någon timme till senare kanske.
En ganska lugn första natt efter julen, skönt. Inte så många dispyter eller annat. Lite lagomt halvspring. Ingen lapp i facket om lön och det gick inte att komma in på lönesystemet eftersom det tycks göras underhåll nu i helgen. Så om jag fick en bra löneförhöjning eller inte låter väl vänta på sig tills på måndag. Om nu chefen jobbar då. Inte så troligt kanske? Onsdag då. Jaja, pengarna kommer ju oavsett och jag kan inte direkt påverka det nu iaf. Jag hoppas bara att min lön kan lyftas upp en bit så jag slipper känna mig som den sämst betalade i huset.

Nyårsafton på måndag. Inga planer än så länge. Vet inte vad jag känner för heller. Inte nåt jättegalej direkt. Antagligen blir det en repris på julafton, att jag sitter här hemma själv, men det är nog ok. Var förbi systemet igår så jag har två småflaskor av mitt favvo-bubbel i kylen (de stora flaskorna var såklart slut) om lusten faller på. Vi får se.

Vardag

Vardag mitt i helgen plötsligt. Dags att jobba igen. I år låg min långledighet (schemalagd för nattpersonal var tredje vecka, i mitt fall var sjätte) mitt för julen vilket var ganska skönt. Men nu är det dags igen och jag börjar som vanligt med helg. Jag hoppas det blir en hyfsad helg, att all hysteri kring julen har lagt sig. Man märker direkt när julgrejerna kommer fram på avdelningen att det blir lite mer oroligt bland de som bor där. Det sitter väl i.
Som alltid när jag inte jobbat på en vecka så känner jag småpanik över att jag kanske inte ska komma ihåg vad jag ska göra. Det brukar också lika vanemässigt försvinna samma sekund jag kommer in ombytt på avdelningen. Trots det, samma lilla orosmoln innan.

Snart nytt år. Jag vet ännu inte min nya lön, och det ryktas ju att de ska ha höjts ordentligt. Vi får väl se. Jag är inte med i kommunal så jag är lite försiktig i mina gissningar. Jag vet dessutom inte heller om min tjänstgöringsgrad är neddragen nu som chefen förvarnade om lite innan, vi får väl se. Jag måste fylla ut den med något i så fall. Jag hade också en förhoppning om en förändring, men vi får väl se. Jag skulle verkligen behöva lite nya uppgifter, nya rutiner och ny fart.

Telefonen jag köpte kan vara både ledsen och trasig, jag får inte koll på den alls, trots att jag följt användarmanualen till pricka. Jag gav upp för en stund sedan när den mest ville pipa. Kanske Mattias kan titta på den eller så får jag lämna igen den imorgon. Och ja, nu har jag köpt trälim (som var dyrare än jag kunnat gissa).

Nu mat!

Trälim for God sake!

Fick ett spel och for till stan för att byta Mattias skjorta (som nu fanns i rätt storlek) samt gå på Clas Ohlsson och köpa trälim så att mitt vardagsrumsbord kan sluta gunga. Provade med mina nya verktyg igår, men se det blev inte bättre.
Väl på CO blev det dyrare än väntat. Jag köpte cd-hållare till pärm så att jag kan organisera mina brända skivor, impulsköpte en stjärna till julgranstoppen (ska man ha har jag hört) och gjorde slag i saken (säger man så?) och köpte den svarta fina, trådlösa telefonen jag tittat på så länge, med telefonsvarare. Det fick bli en julklapp till mig själv. Även om kontot tyckte sådär om det så tycker jag nog att jag gjort mig förtjänt av det. Den var inte så jättedyr ändå, runt 400:-. Har precis kopplat in den och dessvärre så låter den konstigt när den laddar. Får se om den är kaputt eller bara lite ledsen. Snart ska iaf även de som inte ringer mig via Gizmo kunna nå mig på en hemtelefon!

Väl uppackad hemma så inser jag att jag däremot inte köpte något trälim

Catching up christmas time

Ja så var kanske julen över då. Bloggandet har varit lite lågfrekvent ett tag.
Julafton blev helt okej trots att jag var själv större delen. Mattias och hans systerdotter Veronica (Vera) kom vid 20-tiden och så såg vi film. Cube, en paranoia-film som var helt ok. Inte så läskig, men rätt intressant.

Juldagen blev lugn, inget särskilt hände väl. Jag fick julklapp av Mattias; en verktygssats i 69 delar. Mycket väl användbart såklart. Han fick sin finskjorta (ruggigt dyr, men ruggigt snygg) jag köpt men dessvärre var den för liten så vi får väl fara och byta. Inte så mycket julklappar för min del i år alltså (även om jag har varit ganska snäll, tror jag), och så kanske det borde vara egentligen rakt över. Inte behöva köpa så väldigt många heller, vore kanske skönt.

Igår hade jag lite minibjudning här för första gången. Anna, Ulrika och Mattias var här och åt ost, kex, pepparkakor m.m och drack gott vin som Ulrika hade med sig. Det var väldigt trevligt. Och så fick jag vuxenchoklad av Anna i inflyttningspresent. Gott. Det är trevligt med besök, jag får försöka hitta på anledningar som kan locka hit dem fler gånger...

Idag har vi varit på återbesök med katten Rizla (Fannys katt) hos veterinären i Vännäs. En mycket piggare kisse var det, som också hade bättre blodvärden och såg mycket friskare ut. Verkar lovande, och det känns väldigt skönt.
Här hemma har vi just haft kattkalas eftersom Mina-kissen fyller 6 år idag. En blandning av alaska pollock och räkor har resulterat i tre jäsande kissar på varsin sovplats i lägenheten. Det lär nog bli lugnt här resten av dagen.

Ja det var väl lite catching up. Återkommer!

Julgran!

Granen är klädd! Inte riktigt likadan gran som jag är uppväxt med, men vadå? Vi hade alltid en överfull gran, i stort sett öste vi ur lådor med grejer som säkert till stor del var trasiga sedan länge. Det blev ganska mycket saker, med sex barn som var och en hade årliga julpyssel i skolan.
En grej jag kom på nu när jag skulle börja med ljusen var att det kändes väldigt fel att jag skulle sätta dit ljusen. I min familj höll vi inte särskilt strikt på många saker, men julgranen togs in kvällen före julafton och det hela började med att pappa utan störande moment skulle placera ut ljusen och glittret. Ingen annan skulle göra det, det var pappas uppgift. Så vi fick sitta bredvid och vänta spänt på att ljusen skulle testas, ev bytas ut, och sättas dit, sen skulle glittret dit. Det nya glittret alltså. Det gamla fanns i lådorna tillsammans med allt det andra som var child-proof att sätta dit.
Men, insåg jag nu, trots att det var pappas uppgift så minns jag precis hur man ska göra, för det sa han varje gång. Ljusen ska alltid dit först. Börja i toppen, men den mittersta lampan och jobba dig nedåt. Sen kommer glittret. Så det har jag gjort. Exakt så. Kanske pappa skulle varit nöjd?

Nöjda eller inte, kissarna verkar lite förbryllade. De har redan tuggat på glittret och slagits lite med kulorna längst ner. Får se hur länge den håller.

God Jul!

God Jul, mina vänner! Julafton. Träffade Tor igår kväll och jag kan tänka mig att den förväntan som satt i hans ben då fortfarande finns kvar. Spännande med jul när man är liten kanske.
Nu ska allt julklappsletande vara klart, matlagande ska ta vid och innan kvällen kommit ska alla vara trötta och smågnälliga. Alt ska halva familjen vara i fejd och ingen vill diska och barnen fick inte det de egentligen önskade sig. Eller så myser alla nöjt framför en bra film i soffan med tonvis av julgodis efter en massa god julmat. Ja, inte vet jag vad det är för jul som väntar er. Jag hoppas att det blir en positiv dag förstås.

Jag ska fira jul här hemma med min kissefamilj. Jag ska göra bara den mat jag själv gillar, när jag känner för att laga mat. Jag ska bjuda kissarna på ett eget julbord med räkor, fyrkantig kokt fisk, tonfisk och konserverad svamp (Smillas favorit). Sen lär nog de sova resten av dygnet skulle jag tro.
Alla julgranar var såklart slutsålda igår så det blev inget sånt pysslande igår kväll som jag hade tänkt, men Mattias svåger ringde tidigare imorse och sa att han ordnat en gran som jag skulle få nu före lunch. Så då får vi väl ägna en stund åt att klä den också. Även om jag misstänker att några kommer lägga mer energi på att klä av den... Vi får väl se.
Sen..ja, ska väl se Kalle kanske och ev nån film som ger lite mysstämning. Kanske Love actually, som känns lite lagom julig.

Antagligen kommer Mattias tillbaka från sina föräldrar till kvällen. Det lät som att fler ur hans systers familj ville komma hit så snart de ledsnat på familjefirande, så vi får väl se. Känns iaf bra att jag bestämde mig för att vara hemma. Vill inte orsaka mer strul än det ändå lär bli. Man kan tycka att om vi som är inblandade i dessa "nya ordningar", dvs Mattias och jag, kan ta det hela bra borde andra det också, men jaja. Jag har det bra här.

Nej, jag tänker mer på de som inte har en så bra jul. Alla barn i familjer med alkoholproblem eller annat. Alla de som inte har någon alls att fira med, ens om de ville. De har min tanke idag.

Nu är granen här!

Julhandel, godis och ekorrönskningar

Dan före dan före dan, eller hur det nu är. Idag har jag varit med och handlat julklappar till Mattias familj. Vi gör så i år också. Det känns bra. Konstigt nog inte alls lika tryckande mycket folk idag som igår på stan. Både trafiken antalet folk var mindre. Ganska skönt, även om det tidvis var långa köer. Konstigt nog var det mest kö på apoteket. Var tvungen att gå dit eftersom ingen optiker hade öppet på eftermiddagen och jag hade exakt noll droppar linsvätska. Men det löste sig alltså.
Träffade Anna en stund också och fikade på Waynes. Det var trevligt. Känns som länge sedan jag umgicks så med någon här. Har mest varit annat hela tiden. Förhoppningsvis kan vi få till något i mellandagarna, fika eller whatever. Hoppas jag.

Ikväll har jag städat, halvvägs iaf, fått undan några lådor (många garderobgömmor här...) och gjort lite julgodis. Som nåt "ta-allt-du-gillar-och-blanda-ihop"-godis. Smält choklad och en massa saker i. Gott.

Imorgon ska vi fara till Sikeå, besöka Mattias syster och hennes familj en stund eftersom jag inte ska med på julafton. Ska förbi en kompis till Bea också och lämna hennes julklappar och födelsedagspresenter eftersom hon ska ner till Bea i mellandagarna. Jag hoppas att jag får träffa Bea innan hennes jullov är över iaf. Och att hon blir glad för den fina presenten jag och bröderna gått ihop och köpt.
Morgondagens mission är också att ordna julgran till mig och kissarna. Smilla vill ha en med ekorrar i, eller åtminstone nån fågel, men jag tror att det blir svårt. Jo, de saknar nog uteäventyret lite, men det går över förväntan. Sommaren blir nog tuffare.

Nej, nu ska jag WoW:a en stund och försöka släppa allt som jag egentligen har att göra och rensa huvudet lite i min jakt på epic mount. =)

Vagn som vagn..

Körde Mattias till jobbet vid 8 i morse och tänkte att det nog kunde vara smart att fara till obs och handla samtidigt, för att missa allt folk och vara typ ensam allena i affären. Eh...så tänkte resten av Umeå också, tror jag. Tio minuter efter de öppnat var halva parkeringen full, när jag kom ut strax före tio (jo, det tog mer än 1,5 timme att handla idag) fanns det nog knappt några parkeringar kvar. Men jag tror ändå att köerna inte hunnit bli så långa som de lär vara resten av dagen nu. Usch och fy för att stå i kassan idag.
Lite komiskt rörigt också. Jag brukar ställa ifrån mig vagnen (de få gånger jag handlar med sån) och liksom gå runt och plocka ihop mina saker i famnen. Vet inte, jag är inte bekväm med en klumpig vagn. Hursomhelst när jag kom från veg-disken med famnen full av sojakorv och annat så hittar jag plötsligt inte vagnen och börjar leta. Säkert flera minuter passerade innan jag ser en förvirrad lite dam springa runt med den. Humor. Jag frågade henne om det inte kanske var min vagn varpå hon släppte den och sa "Jo, men jag vet inte var min är". Hihi, nej då kan man ju ta en annan. Ja, det var fan inte lätt att hålla koll idag, det får medges.

Nu ska jag ta bussen ner på stan och armbåga mig runt i affärerna på jakt efter julklappar. Det här är inte riktigt klokt va? Har en känsla av det... Tur att jag bestämt mig för ett miniantal julklappar i år.

Det blir aldrig som man tänkt sig

Det blev lite andra planer idag trots allt. Jag skulle ju städa men så blev det inte. Istället satt jag igen hos veterinären med Fanny och hennes finkisse Rizla. Tyvärr verkar det vara en följetong, hennes sjukdom. Den här gången fick de lov att behålla henne, och jag hoppas verkligen att Fanny ringer imorgon och säger att vi ska fara och hämta en frisk kisse.
Det är verkligen skräcken att kissarna ska bli sjuka. De är ju min familj. Smilla och jag har bott ihop i mer än 7 år. Rosa Luxemburg i 6 år och Mina nästan lika länge. Jag tror att Fanny och Rizla har varit kompanjoner i 11 år så jag förstår om hon känner lite panik just nu. Så det är bara för kissen att bli bra.

Så, jag slapp städa iaf. Det får bli i helgen. No panic. Imorgon ska jag försöka jaga julklappar på stan samt handla mat inför helgen (som tycks vara fram till torsdag) och ordna med julgran. Fast just det kanske kan vänta till helgen. Men jag måste handla ny fot och fina kulor. Och glitter och ljus. Och säkert tänker alla andra miljarder människor samma sak eftersom de som jag får lön imorgon...

Och idag fyller lillasyster 15 år. Herregud, värsta flamsiga tonåringen, kan jag meddela. =) Allt från msn-namn till mobilsvar kännetecknas av det. Och typ imorgon är hon väl vuxen. Jag saknar henne grymt mycket. Grattis finaste!

Inget är heligt

Ikväll på kanal 5 kl 21 visas en del av Magnus Betnérs senaste show. Är den hälften så kul som det var att se han live tidigare i år så är det inte missa som gäller.

Försova sig

Det är rätt bra gjort att försova sig till ett möte som börjar 17... Men det gjorde jag idag. Lite stökig sömn idag helt enkelt. Mycket i huvudet och en del yttre störningar. Blev tex "lite sur" när min chef ringde kl 9 i morse, ca 45 minuter efter att jag faktiskt hade somnat. Svårt att kolla schemat kanske...att jag dessutom la en lapp i hennes fack imorse skulle man kunna ta som en hint att jag jobbat också. Men, ja det kanske är mycket nu.
Fick iaf svårt att somna om och sen har det varit andra grejer också. Vaknade 15 men tänkte att jag bara skulle sova en liten stund till. Som alltså blev lite för lång. Shit happens.

Ikväll ska jag nog bara göra inget. Och sen ta städdag imorgon och handla julklappar och mat på fredag. Sounds like a plan. Ser verkligen fram emot att slåss med alla andra som får lön på fredag. It's gonna be great!

Something old, something new...

Hörde kort på radion hem från jobbet imorse en intervju med några gamla idol-killar (?) som ansåg sig vara så snygga att de var tvugna (typ så lät det) att starta ett pojkband nu. Deras första singel är "All for one", ni vet den gamla musketörlåten. På frågan om vilka tankar som låg bakom projektet svarar de "Det känns nytt och fräscht". Eh? Pojkband är väl en företeelse med minst 20 på nacken (om man bortser från Beatles, då är det ännu äldre) och låten de startar med är väl iaf nästan lika gammal? Vad exakt i det är "nytt och fräscht"?

Är det så att om man är tillräckligt ung så kan man ta gamla halvdassiga saker och göra dem nya och fräscha, så länge man själv bara inte kommer ihåg dem? Då kanske inte andra heller minns...eller nåt. Ja, iofs kommer säkert deras blivande fans finnas i den åldersgruppen som inte vet att "All for one" inte är en ny och fräsch låt. Så...

Kom hem och julen stod för dörren?

Hemma igen. Här är det snö och minusgrader, ganska skönt på ett sätt. Känns som vinter. Flygresan igår gick väldigt bra, kanske bäst hittills. Allt gick så lugnt på nåt vis, inte särskilt hoppigt, lugn start och landning, bara bra helt enkelt. Mycket barn på flyget igår, och jag menar fixar de det så ska väl inte jag vara sämre?
Har nog inte på riktigt tänkt att det är julafton om en vecka förrän jag kom hem igår. Min lägenhet är verkligen inte julig, snarare stökig och ouppackad. Jag har inte handlat några julklappar och vet inte heller riktigt vilka som förväntar sig några av mig. Börjar så smått känna att mina planer för jul kanske är lite sådär, men samtidigt vill jag nog inte ha det på ett annat sätt i år. Det får bli så. Mest av allt önskar jag nog att det inte vore jul bara. Och sen kommer en icke-planerad nyårsafton också. Första gången jag är helt jobbfri både jul och nyår på tio år...and it sucks. Planera för sånt är trist.

Men, jag möttes i vart fall av tre kissar igår eftermiddag som verkade väldigt glada över att se mig. Det är familj det! Världens bästa!
Ska greja med lite bilder från min minisemester och lägga upp så snart jag ids.

Stockholmsdag nr5/6

Igår mingelfest i Solna och sen lång WoW-kväll/-natt med Gusten och Joakim. Inte fel alls, även om vi inte kom i säng förrän vid fem i morse. Men det var det värt. Idag är det hemresa som gäller. Lite dubbelt känns det. Det är alltid skönt att komma hem, men samtidigt är det trevligt att vara här, jag har inte hunnit med allt jag ville göra, ligger efter med ev julshopping och så känns det lite trist när jag tänker på julen faktiskt. Men men, så är det.
Fullt upp betyder också att flygångesten inte riktigt har hunnit komma på besök än, men det ger sig säkert till känna snart. Ändå ganska skönt att resvägen hem bara blir en timme, plus lite transporttid till Arlanda då.
Får rapportera mer senare.

Stockholmsdag nr4

Oj, man är lite seg idag känner jag. Snart slut på min lilla "semester" eller vad det nu är jag har. Känns inte som att jag hunnit det jag tänkt, och har lite press i hjärnan över vissa saker jag inte fått till riktigt. Men det löser sig kanske. Jag ska ju vara här ett dygn till. Idag blir det kort shopping (min shopping tycks mest bestå i att titta i affärer och kanske ännu mer på folk...) och sen ska jag villa bort mig i Solna till ett värdshus där Gudrun Schyman och hennes Jaques har glögg-grejs i eftermiddag. Ska bli trevligt, men jag vet inte alls vad jag ska förvänta mig, känner jag. Lite scary, men det blir nog bra. Efter det ska jag förhoppningsvis jaga fram en Gusten och umgås på nåt trevligt vis med under kvällen. Bra dag, helt enkelt.

Stockholmsdag nr3

Igår var jag och Joakim på Naturhistoriska museet en sväng. Vi tog bara utställningarna, inget Cosmonova, det får sparas till en annan gång. Men det var rätt trivsamt. Lite väl många döda och uppstoppade, alt i formalinburkar nedtryckta djur överallt, men det var ok. Vi gick dit för klimatutställningen där Joakim fastnade framför en apparat som gjorde en tornado (kanske en decimeter bred sådan), men jag tror att jag i alla fall uppskattade utställningen "Den sinnrika människan" mest. Ett sånt där ställe där man får testa en massa saker, det var lite kul. Jo, lite barn är jag nog. Men, efter det vet jag nu att jag har lite lågt blodtryck fortfarande (109/71), hyfsad puls (64) hör bra (mellan 100-16000Mhz), har taskig handledsstyrka (till mitt försvar var handtaget alldeles utnött så man bara gled!), ser bra (med linser) och ett snyggt (?) ekg. Typ så. Joakim verkade också hyfsat levande. När jag väl kom över skräcken över att tre miljarder barn och deras dödsbakteriebelagda händer hade varit överallt så var det ganska kul.

Före museet var vi också en sväng och småshoppade i Gamla stan. Väldigt mysigt och trivsamt. Där skulle man bo! Mysiga små affärer (flera med eko-inriktning), ekologiska och veganska bagerier och caféer, mysig julmarknad koola små gränder osv. Jättetrevligt! Vi tog oss även tillbaka dit framåt kvällen sen och åt middag på en indisk restaurang som var helt ok. Inte Ume-Gandhi-läge, men helt ok. Sen blev det ett par öl på en smal engelsk pub en bit bort där personalen verkade vara engelsktalande allihop. Väldigt mysigt med reservation för viss gubbragg-varning.

Får lägga upp lite bilder senare.

Stockholmsdag nr 2

Idag ska jag så snart jag fått fart åka in till stan igen. Titta i affärer, söka present igen, och kanske besöka något museum. För fler har jag uppenbarligen inte råd med nu när de kostar pengar att besöka igen. Det blir lätt några hundra snabbt när varje kostar ca 60-80:-. Men något får det bli i vart fall. Vi får se vilket. Och kanske en fotoutställning på kulturhuset.
Vi får väl se. Det finns ju en rad julmarknader här också. Vi var inne kort i en igår i Kungsträdgården, men hur många minuter med Carola klarar man egentligen?

Existens

Känner mig fortfarande lite nedstämd av det som skett på min gamla skola, det som nu är ett mord. Så fruktansvärt för de närstående, hur gör man? Av nån anledning har jag tänkt en del på sånt den sista tiden, kanske blir det så vid förändringar i ens liv. Som om något skulle hända en själv eller någon nära, vet de vad de betyder för mig då? Jag tänker så lite nu och då och hoppas att jag lever efter det, att de faktiskt vet det. För livet är jävligt nyckfullt. Ibland vill inte dödsångest-Sara tänka på det, men det kommer oundvikligen över mig ibland. Ofta känns det som att man/jag slösar bort dyrbar tid med ingenting, på petitesser istället för att köra på och inte vänta så mycket på de goda lägena. Men men...

Överfallet igen

Det känns verkligen ledsamt att läsa att det inte gått så bra för lärarens som blev nedstucken i Örebro. Trodde inte att det fortfarande var livshotande idag, men tydligen var det så. Verkligen tragiskt. Jag hade honom i en kurs, och han inspirerade mig verkligen. En av de bästa jag hade där, en otroligt karismatisk och kompetent person, med en lika karismatisk och kompetent fru. Det känns verkligen jättetråkigt, overkligt. Meningslöst, jag vet inte hur många sådana där överfall som ska komma innan man gör något drastiskt. Och ja, nu utgår jag helt utan att ha på fötterna egentligen, att det var ett dåd utfört av en psykiskt instabil person. Tillvägagångssättet tyder på det helt klart.
Ja, jag vet inte vad jag ska säga..känns bara overkligt och meningslöst.

Semester?

Idag känns det iaf lite semster. Efter en hel del ångest bestämde jag mig för att lyda och inte ställa nån klocka på alarm för idag. Och så vaknade jag typ halv ett...efter 12 timmars sömn. Utvilad som få, kan jag säga, men med lite ångest över att halva dagen faktiskt gått. Har dock brutit förbudet jag fick mot att läsa mejl och greja med såna saker. Det har jag gjort lite ändå. Ska försöka skriva rent protokollet från igår också och göra förslag på styrelserapport så att det blir gjort.

Tänkte orka ta mig ut och in till stan för att kolla efter 2-årspresent till lillebrors dotter som fyller på söndag. Vad man ger en 2-åring har jag dock ingen koll på, så jag måste nog ringa och få råd.Tyvärr träffar jag henne för sällan för att kunna påstå att jag känner henne så väl, det är lite trist men sant. Men present måste hon ha oavsett.
Och snart fyller minstingen i familjen 15, helt otroligt. Moppe-tjej har det blivit. Som varje gång jag pratat med henne ska söka en annan inriktning till gymnasiet. Jag avundas henne verkligen inte, det finns hur mycket som helst att välja på. Hon verkar vilja ha något praktiskt, så det har växlat mellan djurskötare, snickare, konst/estetisk, frisör och en massa annat. Ska bli spännande att se vad det blir till sist. Svårt att bestämma vad man vill göra med sin framtid när man är 15 och inget annat känns särskilt beständigt. Jag minns faktiskt själv hur det var, och hur fel det blev för min del.. Jag tror det går bättre för Bea.

Risker med öppna universitet?

Usch, läste igår när jag kom hem att en lärare på sam på Örebro universitet blivit knivskuren i nacken och att det hela var väldigt kritiskt. Mycket läskigt!
Idag står det på flera ställen att det kan vara resultatet av den öppna miljö som är och ska vara på universiteteten, men jag är inte så säker på att det tvunget måste vara någon utifrån. Det första jag tänkte på var snarare om de väldigt obalanserade psykiskt sjuka personerna som fanns där som inskrivna studenter när jag var där, finns kvar. Det troliga är dessutom att det finns nya, fler. Jag hade att göra med i vart fall två, vilket till sist gjorde att vi faktiskt stängde till kårens kontor lite mer, och hade en del säkerhetsrutiner, som att inte sitta ensam på kvällarna och jobba, på grund av den ibland hotfulla stämning som kunde uppkomma.
Det var naturligtvis inga onda människor, det vill jag inte säga. Utan personer som kanske skulle ha behövt en annan form av stöd från samhället än att vara på universiteten. Människor som levde med en annan verklighetsbild än många andra.

Därmed inte sagt att jag tror att det måste vara en psykiskt sjuk person som gjort detta. Även om jag någonstans nog tycker att man bör vara det om man gör en sådan sak. Men, det finns en massa skumma människor som kan tänkas ha alla möjliga motiv för en sådan sak. Det finns andra orsaker som snurrar i mitt huvud, men jag hoppas bara att allt ska gå bra till slut, oavsett motiv och gärningsman.

Sara goes blogging on tåg.

Jag kom iväg. Jag är inte sjuk, känner mig fortfarande inte sjuk och efter lite rådgivning från olika håll är det nog konstaterat att det är en magkatarr som blivit lite hysterisk. Det är säkert menat som en hint, men det får vänta. =)
Sitter på tåget och bloggar, that's a first. Snabbt tåg men lååångsamt internet. Och dyrt som attan. Mer än 1kr/min måste jag betala. Crazy. Men vad gör man inte för att hinna hålla sig á jour med sent inkomna handlingar, kolla mejl och göra annat jag inte hann i morse. Somnade inte förrän efter halv fyra inatt så jag fick lov att hålla mig i sängen till strax efter 8 iaf. Och sen hade jag ju inte direkt packat.

Första sträckan till Sundsvall var buss. Skön buss med gott om utrymme, bilbälte (bra för hysterikor) och filmvisning. Först såg jag nån komedi, Blades of glory, lite som en Ben Stiller-film ungefär, med Will Farrell. Mycket I have a penis-skämt, med en skopa homofobi och roliga miner. Men ja, som ni förstår var den inte det roligaste jag sett, men ok att vila ögonen på. När inte mobilen ringde då.
Efter den blev det bättre film, men tyvärr väntade de en halvtimme innan den gick på så de hann inte visa slutet innan bussen var framme vis slutstation. Trist. Och dåligt tänkt kanske.
Jag har tänkt se Marie Antoinette med Kirsten Dunst ett tag, men det har inte blivit av, så nu får jag se till att se slutet. Den var ganska intressant, lite kul att man blandat in "modern" musik som typ "Fools in love" i en film som utspelar sig på...eh..för länge sedan. En del långa segment utan dialog, men sådär lagom långa, inte plågsamt långa som de gärna blir i kostymdramer. Kirsten är en cutiepie, men hennes rollfigur är det lite synd om. Ja, ska inte säga för mycket. Men se den. Den var bra så långt jag såg iaf.

Trevlig resa såhär långt.

To be or not to be

Har surfat lite nyheter en stund. Folk har "gått ur tiden" (konstigt utryck, är det inte?), folk tycks mördas mer än någonsin, det är nobelfester och annat.

Personligen fastnade jag för en positiv nyhet, Kenneth Branagh, min Shakespeare-guru, gör en ny film baserad på en bok av den gamla romatikern. Och den ska tydligen spelas in i Sverige. Jag har ännu inte sett Trollflöjten (inte Shakespeare, men väl Branagh) än, jag måste verkligen få tid att göra det. Hade helst velat se den på bio, men filmerna tycks ju gå så kort tid nu, iaf i Umeå. Och så vill jag se om Hamlet igen, som verkligen är en av de bästa filmer jag sett. Nu, sådär 7 år senare, har den kommit ut på dvd. Tror båda filmerna får hamna på min 101 things to do-list som snart är klar.

Sliten eller kräksjuk?

Åh, vilken dag det blev... Kom hem strax före åtta efter jobbhelgen som gud glömde (eller vad sägs om att bli nypt, vriden i armarna, få en macka upptryckt i ansiktet, tvingas lägga oroliga direkt på en madrass på golvet i korridoren för att ha koll, söka boenden som låst in sig på en grannes toalett etc etc). Somnade inte på en gång, det liksom susade i huvudet. Vaknade vid elva och kände mig konstig. Satte mig upp och fick sen tokspringa och kräkas. Mysigt. Som tur var (för mig, inte för han) var Mattias här, han satt och jobbade i vardagsrummet, så han fick en stund senare liksom fiska upp en svettig, gråtande Sara från badrumsgolvet som mest ville dö.
Jag var helt övertygad om att jag fått den berömda kräksjukan först, men det kändes inte riktigt så ändå. Och några timmar senare nu så är jag nästan säker på att det inte är så. Jag känner mig inte alls sjuk. Magen morrar lite, men i övrigt är jag ok. Bara jävligt sliten, tror jag. Det har varit lite mycket jobb, mycket oro, mycket Fi-stress ett tag nu och det i kombination med en kosthållning som vem som helst skulle få skörbjugg av så kanske det med facit i hand blev lite mycket.

Jag önskar verkligen att styrelsemötet i Sthlm inte var imorgon, så att jag hann landa och känna efter ordentligt. Men jag har min icke ombokningsbara biljett till tåget imorgon förmiddag och jag utgår i nuläget från att jag far. Jag kan inte med att missa mötet om jag bara är sliten, och jag hade sett fram emot ett par semesterdagar i storstaden. Men vi får se. Om jag känner mig sjuk får jag bli hemma såklart. Råd någon?

Love actually

Jag är egentligen inget fan av Hugh Grant. Eller jag brukar tro det, men egentligen finns det nog fler filmer med denna one-faced-skådis som jag gillar av någon konstig anledning. Men, ikväll, as we speak, visas Love actually på tv. Jag önskar jag kunde se den igen, för det är faktiskt en feel good-film och kanske den enda med lite jultema som jag faktiskt står ut med. Emma Thompson är superb ungefär som vanligt. Naturligtvis är slutet ganska sliskigt, som det brukar i Grant-filmer, men man kan blunda eller bara låta sig sköljas med lite.

Så har ni inte sett den, se den. Nu ska jag ut på mitt sjätte nattpass den här veckan. Låt oss hoppas att sista helgnatten inte blir lite rörig som de första två varit.

3 i topp irriterande tv-reklamer just nu

Jag har ju på något sätt blivit mer av en tv-tittare, eller ja den står som ofta på i bakgrunden igen. Jag ser egentligen hemskt lite tv. Vi hade ju ingen digitalmottagare i huset och jag kan egentligen inte påstå att jag saknade tv:n särskilt ofta. Men här, när jag sitter själv är det ganska skönt med ljudet av den. (fast jag har ingen riktig tv, jag har en dataskärm och en tv-mottagare...)

Iaf så har jag de sista dagarna identifierat några reklamfilmer som jag tror att jag kommer bli tokig på snart. Allvarligt. Allra värst är nog den där MQ-reklamen som är före och efter den andra reklamen, plus i själva reklamen på kanal 5. Ni vet den med några idol-människor som ser kära ut och sjunger "All I want for christmas...". Jag hatar den! Allvarligt, lägg ner att visa den precis hela tiden.
På andra plats kommer den senaste i raden av telia-reklamer. Den där de åker i bilen och så "gulligt" börjar sjunga på nån låt tillsammans. Det är inte det att själva reklamen är dålig, men låten fastnar i min hjärna i timmar varje gång jag sett/hört den. Skapar kaos i huvudet, lovar. Speciellt eftersom jag bara kan den slingan, och till en början inte ens hörde vad de sjöng. Min första lite skumma tolkning var "Feel like a man, feeeeel like a man", made no sense. Ska nog inte skriva vad jag nu tror att de sjunger, för det är säkert fel det med. Jag är expert på att vara sugig i engelska...
På tredje plats kommer en reklam som jag bara blir illa till mods av. Sådär skäms för någon annan, får ont i hjärtat av att någon gör bort sig. Ni vet, svamp i underlivet-reklamen med tjejen som dansar med mp3 i öronen och kliar sig in front of två "snygga" killar. Pinsamt! Jag mår dåligt av den, allvarligt.

Råttatouille - en biodejt

Trots att jag är på jobbet måste jag mellan larmen berätta om min spännande bio-dejt jag hade tidigare ikväll. Den var väldigt trevlig! I bilen på väg till bion fick jag tex veta att det inte alls är fyra nyanser av brunt som är det rätta (enligt Killing-gänget då), utan att det finns fem. Vanlig brun, chokladbrun, ljusbrun, bajsbrun och lösbajsbrun! Fast sen ändrade han sig igen när han kom på att det nog finns husbrun, skyltbrun och några andra bruna till. Helt klart fler än fyra i alla fall.

Det var som ni förstår en kul kväll. Filmen var nog inte riktigt så bra som jag hade förväntat mig (man ska aldrig se filmer man har höga förväntningar på), men väl sevärd. Söt råtta, kul historia och tom lite feministiska inslag (som nog vacklade till här och var, men iaf). Helt ok. och jag tror att Tor var väldigt nöjd. Jag hoppas det i vart fall.

På vägen in i salongen gick vi förbi en hel hög med planscher med kommande filmer som han också vill se, så hoppet finns att det kan bli fler lyckade biodejter för mig i vinter och vår. Med kanske världens koolaste 6-åring. Det ni!

Biodejt!

Jag ska på date! Värsta bio-dejten minsann! Facebook finally pays off!
Anna, som inte hade lust att följa med sonen Tor på Råttaouille (på svenska) såg att den var listad som "want to see" hos mig på facebook. Och så var dejten fixad! Ska bli jättekul. Inte perfekta dagen kanske, mellan två arbetspass och lite halvskral kassa, men jag har möte måndag och far till Stockholm tisdag, så det kändes som att idag fick det bli om det skulle bli av.

Bio! Kul!

To do: Schyffert show

Åh, jag vill gå och se Schyfferts show. Men jag har fått för mig att han bara finns runt i södra Sverige... Får väl lägga det på min 101 things to do in 1001 days-list som jag blivit smittad av Ulrika att påbörja. Har filat på den lite på jobbet, och de första 50-60 sakerna var easy peasy, men sen blev det klurigare. Frågor som "kommer jag verkligen göra det här?" och "vill jag göra det här eller önskar jag bara att jag ville?" osv rullade runt en stund, varpå en del strykningar kom till. Nu är jag väl uppe kring nr 90 trots allt, så håll ut. Nån gång kommer jag troligen att publicera åtminstone större delen av den färdiga listan.

Anna, kom igen nu, sen är det din tur...

Edit: OMG! Schyffert kommer faktiskt till Umeå den 26 mars!

Strömlöst kaos

Jag har ganska precis kommit hem från sjukhuset, från tandläkarhögskolan. Nu läser jag att både sjukhuset och universitetet är utan ström och ingen reservgenerator har gått igång. Jag får då aldrig vara med när det händer spännande saker...
Nej men allvarligt, hur går det med respiratorer och annat? Sådär kul att stå på operation och så blir allt svart... Hur är det möjligt att ingen reserv går igång?

Ska kvinnojourerna även vara domare?

Hela historien med de gömda barnen i Tranås är ett tufft område att diskutera på flera sätt. Fel har begåtts, självklart och säkert finns mycket till historien som vi inte vet. Men samtidigt tycker jag att domen idag kraftigt försvårar arbetet som kvinnojourerna (= frivilliga krafter som tar på sig mycket av det ansvar som kommunerna egentligen skulle ta) gör för utsatta kvinnor och barn.
Ska kvinnojourerna börja värdera, utreda och bedöma de uppgifter som kvinnor uppger när de kommer, då tror jag vi är lite farligt ute. Då står valet plötsligt mellan att skicka en kvinna och hennes barn på porten om man misstänker att allt hon säger inte stämmer och därmed kanske riskera deras säkerhet, alternativt vara beredd att stå inför samma åtal som de som idag dömdes. Inte lätt, skulle jag vilja säga.

Free laundry day!

Åh, ledig dag! Min enda riktigt lediga dag den här veckan. Sex nätters jobb, jag kommer vara rätt död måndag morgon när det är över. Då blir det fi-möte hemma hos mig på eftermiddagen, och sen är det dags att packa för ett nytt besök i Stockholm. Styrelsemöte på tisdag igen. Ska passa på och stanna några dagar, få lite mer fi-grejer gjort samt försöka hinna turista lite mellan varven. Och gå på glöggfest som Gudrun bjudit in till.

Så den lediga dagen firas i tvättstugan och ska sedan fortsätta med en tur med dammsugaren, gissar jag. Måste snart komma i ordning här också med alla grejer. Ställa upp böcker osv. Fast jag är en bokhylla kort, det är lite synd. Gillar mina böcker, de är som en av få grejer som känns riktigt som mina. Men det löser sig senare.

Det lönar sig att rymma?

Tänk om vintern hade fått vara kvar här? Nu har det blivit nåt slags söderväder med variation mellan plus- och minusgrader med kul halka som resultat. Trist. Snön är ju inte direkt borta, men det känns inte som samma sak.

En natt till sen ledig till fredag. Känner mig som vanligt lite mör, även om den här natten gick ganska smärtfritt. Har sovit som en tok idag med bara få störningar. Skönt.
Vi pratade en hel del om frisläppandet av Juha inatt. Min arbetskamrat kommer från Åmsele och har klara minnesbilder av allt som var då för nästan 20 år sedan. Hon berättade att det som verkar kännas jobbigast för människor nu är att mediapådraget gör sig påmint. Det har varit nästan lika hektiskt, lika pådrivande och påträngande de här dagarna som det var då. Hon får verkligen något sorgligt i blicken när hon talar om det, och det har kommit på tal förut.
Jag minns det hela ganska tydligt också, trots att jag var tio år då det hände. Redan då var jag en ivrig nyhetsläsare, och jag minns bevakningen av deras flykt i Sverige. Jag minns att jag kände med pojken som blev enda överlevande i familjen i Åmsele, och det glädjer mig att höra av mina rbetskamrat att han har haft det bra sen.

Vad jag inte förstår är hur man kan bevilja någon som skött sig så dåligt under fängelsetiden, nåd? Visst har han suttit länge, och jag tror egentligen inte på så långa straff som möjligt. Jag vill tro på rehabilitering, att det är det som fängelserna ska syssla med, (vilket de inte gör idag, bör tilläggas). Men känns det som att någon som försökte rymma bara för något år sedan är rehabiliterad? Lite konstigt, får jag säga. Vi får väl se hur prövotiden går.

Jaja, sidospår. Nu ska jag försöka äta något och glo på något på datorn en stund, tror jag.

Duck and cover

Jo, jag borde fortfarande sova, speciellt eftersom jag somnade sent imorse, men jag vaknade med ett ryck av gaslarmet (eller vad det heter) för några minuter sedan. Tog en stund innan jag insåg att det var övning första måndagen i månaden, kl 15. Jag har bott på landet för länge. Där dör vi, lyckligt ovetande om att det är gasutsläppet som tar oss... =)

Min måndag startar söndag kväll

Hm, snart dags att fara till jobbet igen då. Hade planerat att städa lägenheten och kanske få lite ordning på alla lådor som är överallt, men av någon anledning blev det inte så. Mattias har varit här i helgen, vi har mest suttit framför varsin dator eller sett på tv. Socialt va? Fast jag tror att vi båda behövde det. Lite glo-tid. Och sova-länge-tid. Okej, jag har gjort en del Fi-arbete också men inte överdrivet mycket.

Hade också planerat att göra knäck i helgen, men det blev som inte det heller. Men det finns tid. Sen nån gång. Det är få saker med julpaniken som jag gillar, men julmust, nötter och knäck kan jag i stort sett leva på fram till mitten av januari, tror jag. Och skumtomtar. Julmust är verkligen den stora lasten. Farligt.

Har bekantat mig lite med kvinnan ovanpå, jag tror hon bor ensam med ett par barn. Hon hade låst sig ute inatt och knackade på mitt fönster när hon såg att det fortfarande lyste. Klockan var väl två och vi satt här och spelade WoW. Hon verkar sådär lagom virrig som...jag ungefär. Hon poängterade att hon faktiskt hade lagt ut en nyckel utanför dörren. Men utanför sin dörr. Så hur hon hade tänkt ta sig in genom den låsta, icke kodförsedda porten vet jag inte. Humor.

Ok, I admit I got goosebumps (my sense of romance isn't totally gone)

Sanningen bakom

Såg just Göran Hägglund säga: "What the fuck is going on, dude?" på tv. Det var skojigt. Faktiskt.

Vad utvecklingen går framåt...

Bilden kommer från en ny bok, "You Mean A Woman Can Open It?: The Woman's Place In The Classic Age Of Advertising".
Intressant med reklamhistoria, det borde man gräva ner sig mer i. När jag läste öststatskunskap såg vi en del gammal sovjetisk reklam, och det är verkligen något med bildspråket och hur man förmedlar ett tufft budskap på ett subtilt sätt som är speciellt.

Syambitioner

Mitt nya "hem" börjar ta form. Får erkännas att jag inte slitit hårt för det riktigt. Lusten finns liksom inte. Jag ska aldrig mer bo med någon, det är så jäkla jobbigt när man måste flytta iväg. Så mitt råd till alla singlar; stay single!

Det som saknas allra mest just nu är gardiner. Jag äger typ inga gardiner... De jag hade var för korta, så det funkar inte. De som hänger i huset är speciellt utvalda för huset så de får hänga kvar, det skulle kännas konstigt annars. Jag har en oöppnad förpackning av köksgardinerna som jag tog med, men de måste sys upp like a lot, och sy är inte min starka sida. Sånt var Mattias mycket bättre på än jag. Min 4:a i syslöjd till trots. Jag kan sticka, tror man, men egentligen kan jag bara sticka räta och aviga maskor. Beskrivningar som går utöver det går bort.

Men, jag måste ta tag i gardinproblemet snart. Köket som vätter mot "gården" ser ut som ett skyltfönster. Inte bra. Speciellt inte med mina halvklädda vanor (som jag tycks dela med killen mittemot)... Kanske får besöka någon med symaskin typ Anna eller Angelica kanske... Jag har visserligen en antik sak som jag inte ens vet om den funkar, kanske får titta på det. Hm.

Nattarbete ger cancer?

Mer forskning om nattarbete har kommit fram. Ökad risk för bröstcancer säger WHO (artikeln finns på aftonbladet, orkar inte länka). Verkar som att det nästan alltid bara är elände. Risker vid graviditet, ökad risk för hjärt- och kärlsjukdomar etc. Mysigt. Och ändå får vi inte tillräcklig kompensation i lönen ens. Som jag tidigare skrivit så är det lika betalt på helgdagar som helgnätter, vilket rimmar illa på alla sätt.

Vad jag förstår av artikeln så är risken störst om man inte tar sig tid och ro att sova ordentligt på dagarna, och det kan jag verkligen förstå. Vi har haft flera gästspelare som trott att man kan jobba natt för att vara ledig på dagarna och därmed få mer gjort, och det straffar sig snart.

Men, det är inte alltid lätt att sova dagtid. Inte sällan möts jag av attityder som visar att folk inte tycks vara medvetna om att det finns de som arbetar natt. Sover man hela dagarna är man lat, punkt. Ungefär. Eller de som ringer vid 13-14-tiden och blir förvånade över att jag "fortfarande" sover. Hm...jag borde testa och ringa dem vid 3-tiden och fråga lite förvånat om de fortfarande sover... Jag är hemma vid halv åtta (närmare åtta när jag bodde på landet), i bästa fall äter jag något och försöker varva ner. Somnar gör jag sällan före 8.30. Så visst, knappt fem timmar senare borde jag ju vara pigg och utvilad. Nej, jag tar mig rätten att sova till 16 om jag kan. Och att stänga av telefonerna (eller ha mobilen på vibration in case of emergency, kontrollfreak Sara).

Plastjul, den nya familjehögtiden

Den riktigt dåliga smaken av plastjul tycks ha kommit till Sverige för att stanna. Har dagen till ära varit runt på stan, eller snarare på affärerna i utkanten av stan i jakt på lite saker som saknades i min nya lya. Och affärerna tycks vara totalt nerlusade med lysande plastrenar, plastsnögubbar i gigantisk badboll (?) med tillhörande plastsnö (som virvlade runt inne i badbollen med hjälp av vad som iaf lät som en dammsugare, rofylld jul, någon?), plastslangar med ljus i, plasttomtar osv osv. Allt i kombination av någon form av diodlyse. Och det ska på tal om ljus inte längre vara värmeljus utan elektriska värmeljus. My god...

Minns förra årets, vad jag tolkade som, inofficiella tävlan mellan hus i grannbyn om vem som kunde ha mest lampor (gärna i form av plastslang) lysande runt, på och i sitt hus. Not a pretty sight, om ni frågar mig. Ibland känns det som att jag somnade i ett hyfsat minimalistiskt julSverige i mitten av 90-talet och vaknade upp mitt i en nordisk variant av "Ett päron till farsa firar jul". Eller gick denna trend mig förbi som yngre?

Och nu ska det julpyntas och tändas adventsstjärnor gärna minst en vecka före första advent. What's up with that? Det enda lite småkuliga med pyntandet hittills var nog när jag blev instruerad på jobbet om vilken mossa som var "ätbar" (men då inte flammsäker) resp inte alls "ätbar".

Dreamhack

Jag har varit sugen tidigare år, men i år hade det verkligen varit kul att besöka Dreamhack i Jönköping. Blizzard kommer och det vet man ju var det brukar innebära...någon kool fördel får man alltid av att ha besökt deras konvent och liknande.

Min lillebror har besökt dreamhack tidigare år, men just i år så krockar det med hans flytt från Jönköping söderut. Jag försökte övertyga honom igår om att iaf besöka eventet en stund en dag, för att spana lite. Vi får väl se.

Nja, jag vet inte det jag...

How funny are you?

STAND UP: You are a natural stand-up comedian. You watch the news with people, and when you give your opinions, people start laughing. They are not laughing at you, they are laughing because what you say is so TRUE. The world is a very funny place, full of natural comedy. All you do is repeat various humorous things that you notice from everyday life. Your unique perspective on the world is what makes you so funny. Of all the various comedy types, you may be the funniest of them all!PREMIUM COMEDY OF YOUR TYPE IS WELCOMED AT:http://pub98.ezboard.com/bkickbanned Take this quiz! Quizilla | Join | Make A Quiz | More Quizzes | Grab Code

Nyvaken

Nu är det verkligen vinter på riktigt här. Det var 14 minusgrader ute i morse när jag for hem efter jobbet och under natten var det ännu lägre. Kallt och snöigt. Ganska mysigt, jag gillar vintern. Skönt att få sitta inomhus och dricka te, tända ljus och läsa, spela elelr vad som faller en in. Inte fel.

Men idag har jag tusen saker som måste göras. Har inte skrivit på protokollet från i helgen än. Har inte hunnit då jag jobbat. Men ska ta tag i det ikväll. Är ganska trött och flummig i huvudet dock. Men det löser sig kanske. Natten till igår var en hemsk jobbnatt. Alla var verkligen uppe, de larmade hela natten, det bråkades både mellan boenden och med mig, och jag fick en på golvet så ssk fick tillkallas. Rörigt och stressigt. Men inatt gick det bättre. Sådär lagom lugnt iaf.

Borde fara och handla lite. Borde lista ut lite äventyr till mina tre uttråkade kissetjejer. Borde kanske ordna med hönsnät så att de kan gå ut på balkongen iaf. Tror de skulle vara ganska nöjda med det, det är ju kallt och snöigt, det har aldrig passat dem väl. Får fundera över hur jag ska fixa det.

Boring bloggdag, my friends.

Home again

Oh my God, hur trött kan man bli? Känner mig lite manglad efter en ganska intensiv helg i Sthlm. Hemresan med flyget gjorde sitt till också, snöfall här i norrland som försenade starten från Arlanda en del och sen en lite hård landning som inte var helt kul. Men ner kommer man ju alltid, inte sant? Galet långa (och virriga) basketspelare på planet och cute rockbandssångare att småspana på i gaten.

Styrelsemöte i lördags och kongressgruppsmöte idag. Kort stund på manifestationen på Sergels torg och så en kort fönstershoppingrunda på stan innan Ulrika och jag alltså for hem med viss försening. Inte mycket till utekväll i lördags, men det var trevligt ändå. Även om allt promenerande i mina docs har gett mig totalt tre blåsor på fötterna.

Kul att träffa Joakim en sväng, att se hans lägenhet och att han överlevt flytten till storstan. Insåg igår att jag har styrelsemöte igen redan om 16 dagar så det blir ett närstående återseende, skulle jag gissa. Undrar om julhandeln kommer kännas mer hysterisk än den redan gjorde? Tror inte det kommit igång med samma fart här än, trots att vi faktiskt har snö, som brukligt om vintern. Å andra sidan har jag nog inte varit på stan här nåt särskilt det senaste när jag tänker efter...

Jaja, lite skönt att vara hemma. Har gett upp försöken att formulera protokoll, brev, rapport och annat som jag tagit på mig. Det får bli imorgon om det ska bli begripligt. Måste upp tidigt och fara till tandläkaren imorgon bitti, sen hem och försöka sova lite, göra lite fi-grejs och sen till jobbet imorgon kväll. Ingen rast i sikte före torsdag iaf. Känns som jag har varit i farten ett tag nu. I need vacation!

God natt!

Det finns inga pubar i Sthlm!!

Hur kan detta vara sant? Efter 1,5 timmes vandring, onda anklar och blåsor under fötterna gav vi upp och tog oss tillbaka till Fisksätra och försöker nu tömma Joakims dyra-vin-förråd. Är det Stockholm det?

Jag vill inte...

...flyga jag vill inte flyga jag vill inte flyga... Usch, varför gör jag såhär? Fast det finns tidsmässigt inget annat som går om jag ska vara med på båda mötena i Sthlm i helgen. Jag måste faktiskt.

Lite stökig natt på jobbet också, verkligen alla (utom en) var vaken och uppe någon gång under natten. Dessa eviga konstiga samtal man har om allt möjligt, lirkande och övertygande om att "jo, den där sängen är din, det går bra att sova där", eller "det är din fot som ligger i sängen, ingen annans", som jag hade inatt. Känns också som att hela jobbet lite spänt inväntar den beryktade vinterkräksjukan nu också. Vi har fått veta att den väntas ha sin kulmen veckan före jul, så det känns som att en repris på förra årets kräkkaos under julhelgen kan vara att vänta. Gott. I år ska jag banne mig inte bli sjuk! Jag har inte råd att betala sviterna för det, helt enkelt. Karensdag och sjuklön för att man torkat efter andra på arbetstid, det känns rättvist det.

Ja, jag borde fortfarande sova några timmar till, men det är lite att ordna innan resan så det hinns inte med helt enkelt. Nu har jag i vart fall återfått min mobil som jag varit utan sedan i måndags morse, så lite mindre handikappad känner jag mig.

Stockholm nästa.

Sämre "egna varor" forts

Ah, apropå gårdagens trendanalys så tycks jag idag åtminstone ha fått lite stöd för min teori om sämre "egna varor". Intressant...

Bloggfunderingar

Jag var inte riktigt medveten om att även aftonbladet numera listar bloggar som länkat till deras artiklar. Så lite förvånad blev jag när jag insåg att jag efter mina länkar häromdagen fått över 200 besökare på en dag. Det motsvarar nästan en normal veckas besöksantal. Jag kanske inte är någon ideal bloggare, för jag upplever det nog som lite spooky att så många jag inte känner läst det jag skrivit... Humor...på nåt vis. Nej, jag tror att jag gör mig bäst som bloggare om jag inte låtsas om besöksantalet alls. Det är väl en fråga om för vem man skriver kanske..

Dagens trendanalys: matbutiker

En farhåga som inte bara jag utan även min clever vän Ulrika hade redan tidigt förra året tycks ha besannats. Om du idag besöker valfri ICA-butik (och till allt större del även coop) hittar du i allt fler fall inget alternativ längre till "de egna varorna". Allt är banne mig märkt ICA. Utbudet har därmed minskat drastiskt, du har ingen valmöjlighet längre, och vet knappt vad du köper. Vilka gör dessa varor, var kommer de ifrån? När trenden med egna varor kom in på marknaden fanns de i hyllorna bredvid de gamla vanliga märkena. Alltid lite billigare, men inte nödvändigtvis särskilt mycket. Men idag har de andra märkena på något mystiskt sätt försvunnit.

På ICA maxi stod det bredvid osten "Vet du att ICAs ost görs av Norrmejerier?", som för att locka även oss som försöker handla lokalproducerat. Men varför gör de ICAs lite billigare ost? Och vem förlorar på det i längden? Antagligen vare sig ICA eller Norrmejerier, utan troligare är det bonden som förlorar på det.

Jag gissar att inom en ganska snar framtid kommer du när du går till ICA få handla deras egna varor, på Hemköp blir det Hemköps varor och på Coop blir det coop för hela slanten. Du kommer inte längre själv kunna välja mer än vilken kedja du vill sponsra. Lokalproducerat blir svårt att uttyda från förpackningarna, mindre producenter kommer antagligen att fasas ut osv osv. Kosumentmakt någon?

Moving on

För att undvika förvirring; ja jag har flyttat. Ja, Mattias och jag har separerat, eller vad det kan tänkas kallas. Framtiden existerar inte just nu, så vi får se vad som händer, mer än så kan jag inte säga. Till er som inte visste; sorry, men jag har inte velat/orkat (och vill/orkar ff inte) prata om det. Ingen visste förrän det var klart, i stort sett. Det var vårt sätt, och vi tyckte att det var bra. På så sätt fick vi det bra hela vägen, och fick göra som vi ville.

Det innebär också att jag är mer virrig i huvudet än vanligt, att jag har svårt att fokusera riktigt och är ännu sämre än vanligt på att höra av mig.

Kissarna genomsöker fortfarande alla de miljarder med garderober och skåp som finns i den lägenhet som jag numera delar med dem. Spännande, tydligen. Och trapphuset är fortfarande väldigt läskigt, speciellt när det går folk där. Vi får väl se hur länge det håller...

Idag...

...lyssnar jag f.ö på Josh Radin - Winter.

Veckans straff: gör en intervju för "aftonbladet kvinna"?

Jag vet inte varför, men av någon anledning så tilltalas jag av Malin Berghagen av någon anledning. Jag gillar henne, känns som en sund men inte ofelbar människa. Fast jag vet nog egentligen väldigt lite om henne. Förut tyckte jag nog hon kändes väldigt timid och lite trist, men jag tror den bilden har ändrats. Vet inte varför.
Iaf så finns idag i aftonbladet en intervju med henne, gjord av Ronnie Sandahl. Honom har jag nog alltid haft en lite ambivalent inställning till, ibland känns han nyskapande och vass, ibland bara risig och ofokuserad, men denna intervju fick mig att överväga att han kanske är ute och cyklar som journalist.
På ett sätt som jag nog sällan sett någon annanstans, försöker (och lyckas han delvis) få intervjun eller snarare kanske artikeln att fokusera på honom själv. Som nåt slags egodokument. Jag vet verkligen inte varför. Inte heller kan jag förstå varför just han intervjuar henne, när känslan man får genom hela artikeln är att han inte gillar henne nämnvärt, verkar knappt respektera henne. Möjligen är han lite skraj för henne. Han upplevs som naiv och ung, om något. Eller som en journalist som verkligen är less på sitt jobb...
Läs gärna artikeln, och se om ni får samma skumma känsla av "vad var det här egentligen?" när ni läst klart...

WoW-rapport från medierådet

Måste bara läsa hela rapporten om WoW-spelande som tydligen har gjorts av medierådet. Verkar lite intressant, även om perspektivet är unga spelare i första hand. Fast lika lite som föräldrar beskrivs kunna om WoW verkar aftonbladet (och medierådet?) veta om spelarna. Det är verkligen långt ifrån bara "unga killar" som spelar. Själv är jag väl ett levande exempel på att det inte är sant. Men jag spelar eller interagerar på nåt sätt nästan varje gång med nya människor från nya länder i Europa (även om svenskar är väldigt vanliga av ngn anledning) och det är idel unga tjejer, och inte särskilt få kvinnor och män som för länge sedan passerat både 30- och 40-strecket. Jag har hjälpt 12-åringar som knappt kan engelska, och jag har vaktat för motståndare medan en kvinna skulle kolla sitt sovande barn. Så bara unga killar, det är det faktiskt inte.
I grunden är det ett spännande, snyggt spel med häftiga historier och ett kul sätt att umgås socialt med människor man känner eller inte känner, utan att för den delen behöva avslöja särskilt mycket om sig själv. Man sitter tryggt i sin soffa/säng/skrivbordsstol men kan ändå känna sig social. Knäppt va?

Edit: ser nu att det inte är aftonbladet utan just medierådet som skrivit artikeln. Förvånande att de inte sett hela bilden av WoW-spelarna...

Shame on who?

Here we go again

Dålig idé: att se på "Day after tomorrow" med en ruskig flygresa nästan exakt en vecka innan jag ska fara med flyg ner till Stockholm för styrelsemöte...

Annat som oroar: isbildning, dis, dålig sikt, fastfrusna landningsställ, hala landningsbanor, fulla piloter, dashplan, halvdana reparationer...you name it.

Sexism åt alla håll

Satt och slötittade på "Kustbevakarna" nyligen. Och ja, det är faktiskt sexistiskt att låta ett gäng tjejer utan lanternor, utan flytvästar och med alkohol i kroppen köra vidare bara för att "de var så söta, de var som dockor". Speciellt när man senare suckar och skriker över några fulla killar i liknande situation och kommenterar "jag orkar inte ens se på dem". Hm...det omvända jämtemot det vanliga, men inte alls oviktigt.

Eller kommentaren på vk häromdagen ang våldtäktsförsöket att "om bara prostitution vore lagligt så skulle dessa killar få det de behövde". Hm... 1. våldtäkt handlar inte om sex. Alla borde verkligen veta det by now. 2. Vem är det egentligen som målar upp en väldigt nedvärderande och osann bild av det manliga släktet? Män kan inte behärska sig, män kan inte få sex utan tvång, män är djur? Ja, det är ju faktiskt det människor av det här slaget (likt de som hävdar att kvinnor få skylla sig själva om de klär sig i korta kjolar) hävdar. Begäret är så stort att intelligensen, empatin och det sunda förnuftet som vi tillskriver människor (i motsats till djur, vilket man såklart kan diskutera en annan gång) verkar försvinna? Jag tror verkligen inte det om män, och känner inte alls igen den bilden när jag tänker på de män och pojkar som jag omger mig av. Jag kan inte tro att världen ser annorlunda ut på den punkten någon annanstans.

Till sist kunde jag idag läsa att Nordebo också lagt märke till den skillnad som (s) och framför allt Holmlund uppvisar plötsligt vad gäller jämställdhet. Snabbkursen (?) kanske gav resultat?

Lika inför pressen?

Läste i dagens aftonblad på nätet att det ska göras en kalender med allehanda "stjärnor" till minne av mördade Ricardo i Stockholm tidigare i höstas. Jag tycker verkligen att dödsfallet är tragiskt, men nu kan jag snart inte hålla mig längre. Är det bara jag som klurar på om all denna uppmärksamhet, manifestationer, minnesfonder, kalendrar och kändisuttalanden hade ägt rum om det hade varit en Ricardo från Rinkeby, Rosengård eller Ersboda för den delen?

Nån ung politiker nånstans uttalade sig om det i mycket olämpliga ordalag som att han inte brydde sig om att en överklasskille mördats, men det är verkligen inte det som är min poäng. Jag tycker bara att vi borde kunna förvänta oss, kräva, samma nyhetsrapportering och engagemang egentligen oberoende på vem som är brottsoffer eller vilka vänner denne har.

Det finns en stark åtskillnad av människor som brottsoffer idag. Och det finns en stark åtskillnad i hur pressen väljer att skriva om det. Igår morse reagerade jag över en notis i VK som beskrev hur en narkotikapåverkad man som köpt öl på en mack strax utanför Umeå även hade stulit ett par tofflor eftersom han gick barfota. Han anmäldes och greps av polis senare, till vilka han uppgav att han skulle ha blivit av med sina skor på tåget. I tidningen står: "Mannen plockades in (...) och är nu misstänkt för ringa narkotikabrott och toffelsnatteri."

Jag tycker att det är ganska fult att försöka göra sig rolig över en annan människa på det viset, för det är så jag tolkar det. Vi har inga sådana brottsrubriceringar. Det är självklart snatteri det handlar om. Jag tror inte att vi hade sett samma formulering i ett annat läge, men nu handlar det troligen om en människa i samhällets utkant vars olycka det verkar vara ok att göra sig lustig över. Jag tycker att det är lite lågt.

Pressen har stor påverkan på hur vi människor tolkar saker och händelser, de kan mer eller mindre uppvigla oss till protester, de får oss engagerade eller arga. Ansvaret är därmed också ganska stort. Jag tycker att man i vart fall borde anstränga sig för att bemöta samtliga lika.

The success called Vista!

Ny attityd

Som bekant gillar jag Schyfferts blogg. Läste ikapp lite idag och hittade dels ett mycket roligt inlägg, samt en attityd som jag kommer att göra mitt bästa för att anamma till fullo:

"Jag håller inte på med det här för att tillfredsställa dig. Jag är ingen jävla nöjes jukebox. Ibland kommer jag på nått kul, ibland nått tråkigt. Jag skiter i vilket så länge JAG tycker det är intressant."
(Apropå att en läsare påstått att Schyffert drabbats av bloggtorka och blivit tråkig.)

Sen kanske inte jag heller tycker att jag är så jävla intressant alltid, men det får vara mitt problem... =)

Dagens tidning

En ovanligt intressant VK idag. Ganska mycket fokus på jämställdhet. Birgitta Ohlsson gästar tydligen Umeå idag för en föreläsning och en manifestation på torget. 118 ljus ska Folkpartiet tända på Rådhustorget, varje ljus representerar en anmäld våldtäkt i Västerbotten 2006. Fruktansvärd siffra, och inte blir det bättre när jag tänker på mörkertalet. I samband med detta publiceras en debattartikel i ämnet. Även en artikel kring ämnet behandling av våldsamma män, skriven av Kd:s Birgitta Nordvall publiceras på debattsidan.

Inne i tidningen berättas det att en man anmält att en för honom okänd kvinna blivit utsatt för ett våldtäktsförsök i centrala Umeå natten till i lördags. Han överraskade två män som till synes var i färd att våldta kvinnan, som skrek för sitt liv, som det verkar. När han satt henne i taxi hem försvann hon dock och polisen vet inte vem hon är. Fruktansvärt.
Jag hoppas att politikerna i Umeå inte försitter möjligheterna att visa att man vill skapa en trygg samhällsbyggnad i Umeå och bredvid arbetet mot våld och överfall kan börja inse vikten av att bygga så att kvinnor inte behöver känna sig onödigt otrygga på gatorna i stan. Jag tänker självklart på planerna att göra tunnel istället för övergång vid den kommande tågstationen vid sjukhuset. Jag hoppas också att människor nu inser att Haga-mannen inte var den enda våldtäktsmannen i Västerbotten, en åsikt som annars verkar vara vanlig av döma av kommentarer på artiklar med liknande innehåll som ovan nämnda.

VK berättar också att länets tre (vet inte om det finns fler?) kvinnojourer är överbelastade och att det nu snart inte finns fler skyddade boendemöjligheter för kvinnor som söker skydd hos dem. Det är ett akut problem som måste ordnas omgående, och jag tycker verkligen att det är kommunernas ansvar att se till att detta ordnas.

Slutligen finns ett uppslag som fokuserar på arbetsfördelningen i hemmen (ingen länk dock), och nya böcker i ämnet. Viktig fråga tycker jag. För visst är det skitsvårt att bryta gamla mönster, och kanske allra mest svårt är det hemma. Få goda förebilder finns och jag tror att här är vanans makt ofantlig. Jag tycker själv att det är svårt och är inte på något sätt immun mot snedfördelning hemma bara för att jag är aktiv feminist. Läste nån familjeantologi (Uppdrag Familj, tror jag) där någon berättade att de gjort upp schema en ganska lång period för att undvika att falla tillbaka i gamla mönster, speciellt efter det att familjen blivit med barn. Kanske är det den vägen man måste gå för att på riktigt få in nya vanor, jag vet faktiskt inte. Kommunikation är väl annars mitt svar, något som inte heller är det enklaste alla gånger.

Det verkar alltså vara nån slags jämställdhetsdag i VK idag. Jag vet inte om jag missat något, ett speciellt datum eller dag eller så, men jag välkomnar det verkligen. Mer sånt.

Pensionsdebatten

Det här förvånar inte mig alls. Det hade dock varit intressant att se hur svaren sprider sig över åldrarna. På mitt jobb har ganska många gått i pension de senaste åren. Det är en stor del av arbetskraften inom den kommunala omsorgen som ska bytas ut. Det som varit påtagligt har varit just det att, så vitt jag vet, har ingen arbetat ända till 65 års ålder. De flesta har gått vid 62-63 år.

Det har verkligen inte handlat om lathet, utan snarare om att man inte orkar, att kroppen är trött och slut, och inte sällan har det funnits en nedsättning i sysselsättningsgrad redan före pensioneringen av hälsoskäl. Och det förvånar inte. Det är slitigare än man kanske tänker sig att jobba inom omsorgen, kanske speciellt med de patienter vi möter, men generellt sett sliter det på kroppen med lyft, slitningar i armar, konstiga vridningar, stress osv osv oavsett hur mycket lyftteknik etc som lärs ut.

På mitt jobb har det snarare verkat som att det är ekonomin som styr när man faktiskt går i pension. Inte minst är det beroende av om man har någon respektive hemma och av vad denne make (oftast är det ju kvinnor det handlar om) har för inkomst. För sällan låter det som att kvinnorna räknar med att klara sig på sin egen pension. Detta trots att de kanske gett 40 år av sitt arbetsverksamma liv åt samma arbetstagare, men där deras slutlön bara är några få tusenlappar mer än de som börjar idag. Trots det väljer de att gå i pension om det är möjligt, för att som de själva säger, få möjlighet att ha ett kvalitativt liv ägnat åt dem själva i några år innan ålderskrämporna begränsar dem för mycket.

Det som har förvånat mig i den politiska debatten är att man hela tiden talat om att så många vill arbeta längre än till 65 års ålder och att vi måste göra det möjligt. Det har ibland låtit som att vi tvingar merparten av alla 65-åringar att sluta arbeta efter födelsedagen. Skulle man titta på könsfördelningen och fördelningen av arbetssektor bland de som vill fortsätta tror jag att vi skulle se en skillnad, men det är bara en gissning från min sida.

Som en numera pensionerad kollega sa om sin man som fått gå i pension då hans företag skulle dra ner antalet arbetstagare: "Klart att han vill och orkar fortsätta. Han har ju suttit på kontor i 40 år, har väldigt bra betalt, privat sjukförsäkring via jobbet och många reseförmåner." Riktigt så ser det ju inte ut för vårdpersonalen inom den offentliga sektorn...

Fotofunderingar

På tal om foto så kikade jag som sagt lite i Mattias pappas digitalkamera-tidningar. Själv läser jag vanliga tidningen Foto, som jag nog tycker håller lite högre klass, men han uppskattar alla test och de skivor med programvara som man får med varje nummer, och det kan jag förstå. För visst har de mycket intressanta saker.

Det jag funderade över var tävlingsinslaget. De visar upp de 10 bästa fotografierna varje gång, och det är väl ok. Men i stycket efteråt visar de upp några bilder under temat "bättre lycka nästa gång". En hel del av de bilderna tyckte jag var helt ok, men när jag läste kommentarerna under som "experterna" avgett så fick jag en ganska klar bild av vad de ansåg vara "foto" i det här fallet. Det handlar inte om att fånga situationer eller motiv på ett vackert sätt, utan på ett sätt som är...vad ska jag säga, lite konstlat kanske. Nästan samtliga förslag på förbättringar gick ut på att göra ändringar i bilden i datorn. "Lägg en mask där", "skapa stjärnmönster där", "gör en ljuseffekt där" eller "använd verktyg x och ta bort den störande delen i bilden". Vad hände med förslag som att använda längre slutartid, polariseringsfilter, vänta in ljuset, gå närmare objektet, höj exponeringen, byt iso-inställning? Idag skapas uppenbarligen bilden inte i fotoögonblicket utan i datorn efteråt. Du kan ta en bild med din kamera och sedan göra om den till något nästan helt annat efteråt. Jag tycker att det är lite svårt att ta in ibland. Kanske är jag passé och fast i det gamla som gammal analog "fotograf", men det känns lite som att känslan har försvunnit, eller i vart fall bytts ut mot något annat. Och jag tycker det är lite synd.

Samtidigt ser jag såklart fördelarna, enkelheten och bredden i det nyare sättet att se på fotografi. Och även jag utnyttjar det till viss del. Men det känns lite som att det andra blivit bortglömt. Ännu kan jag få det jag vill ha ur tidningen Foto, men det känns som att det är på väg bort.

Oavsett så måste jag ta tag i mitt eget fotograferande och komma igång igen. Jag vill verkligen gå nån kurs igen så att jag får lite press att göra saker, få utlopp för idéerna som finns i mitt huvud och få vägledning framåt. Det får bli när jag blir lite lite rikare, kanske till våren? Och någon gång kommer jag, åtminstone tillfälligt, att återgå till min gamla analoga systemkamera och låna tid i (eller allra helst själv ha) ett traditionellt fotolabb och se bilden skapas i plastbyttan med framkallningsvätska...

Fars dag

Fars dag blev svärfars dag. Eller nåt. Jag följde med Mattias hem till hans föräldrar på middag och fika, vilket blev väldigt trevligt. Mattias skulle även hjälpa sin mamma med lite datagrejer inför en gästföreläsning hon ska hålla sådär ett drygt år efter pensionering, så det upptog lite av deras uppmärksamhet. På så vis kunde pappa Roland och jag få lite tid själv, och det var väldigt länge sedan sist. Vi ägnade den åt vårt största gemensamma intresse, foto. Läste fototidningar, han visade test och dataprogram han fått med tidningen osv. Pratade egna idéprojekt och drömde lite om utrustning man skulle vilja ha. Inte alls dumt. Vi umgicks ganska mycket förut han och jag, men det har blivit allt mindre, speciellt efter att Elisabeth gick i pension också. Vi kommer väldigt bra överens när vi är själva och jag tror att vi båda uppskattar varandras sällskap.
Det blev i alla fall en väldigt trevlig fars dag.

Ledig ett tag

Ah, ledig! Skulle eg blivit ledig redan i onsdags morse, men så fick jag frågan om att hoppa in extra denna natten, vilket jag gjorde. Behöver pengarna, och så var det inte på min vanliga avdelning utan som resurs, dvs den som går utöver på samtliga avdelningar, och det är mycket trivsammare just nu. Jag är väldigt less på mitt jobb, och minsta omväxling är guld värt. Och det var en bra natt, lugn, men bra. Lagom rörelse, inga aggressionsutbrott, inget sånt. Skönt.

Visst är det helg nu? Känner mig lite dagavill. Oavsett är jag ledig och det känns bra. Jo, visst är det fars dag på söndag? Hm...fånig grej. Eller man kanske inte tycker det när man själv är förälder? Just nu tycker jag det iaf. Mest som en dålig påminnelse om relationer man inte har. Och så den stora kommersiella biten såklart, precis som med Halloween och jul. Det ska köpas saker.

Nej, jag ska vila mig en stund till och sen får jag återkomma.

Hur man gör en dålig idé till en ännu sämre idé...

Okej, en kort kommentar på eländet: Allvarligt, wet t-shirt tävling??? Är det -92 helt plötsligt? Det har väl i omgångar gått dåligt för Krogen Krogen i Umeå (kanske är det namnet...), och så vill man prova ett nytt grepp för att locka till sig folk. Och vad väljer man för "nytt" koncept? Wet t-shirt tävling. Vilka önskar man locka till sig av det? De som annars sitter hemma och dreglar framför datorn och skickar betal-sms till "snuska.nu" (eller var det var, såg reprisen av Insider förut..)?

Om det bästa man kan komma på är ett iq-befriat koncept från 90-talet, då kanske det är läge att betala någon annan för att komma med idéer på hur man lyfter en krog?

Rubriksättare sökes

Det är synd om män, paparazzis stryker av okänd anledning runt utanför krogarna där statstjänstemän dricker vin, Pakistan är i stor demokratisk kris, Holmlund gör en kovändning på VK:s debattsida (utan att erkänna det såklart), kvinnor som demonstrerar mot exploatering utanför en Ume-krog anklagas för att vara fula (!)...osv. Jag skummar mest just nu och ids inte debattera. Mattias är flitig på VK, jag orkar inte ens läsa alla kommentarer som skrivs, man blir ju bara trött.

Nej, istället har jag sett gorgeous Paul Bettany i rätt mysiga Wimbledon. Eller Arrested Developement på datorn. Så långt sträcker sig mitt engagemang just nu. Det har gått två avsnitt av Scrubs sista säsong som jag inte ännu sett...tänka sig.

Snön har kommit! Rätt mysigt faktiskt. Fast jag har inte satt på vinterdäcken än. Mattias pappa och jag gjorde det på Mattias bil idag så vi har ju den iaf. Måste ordna det före jobbet imorgon. Skulle gjort det i helgen, men trodde inte det skulle vara någon panik. Ute vid havet var det ingen snö, men annat var det när vi åkte hemmifrån en bit. Vi var ute hos Mattias föräldrar på lördagen på Halloween-fest. De har haft kort besök av Mattias äldre syster från Linköping samt hennes två barn på snart 5 och 7 år som hade beställt festligheterna. Gjorde "hänga gubbe" med Tove (den äldre av de två), vilket inte var helt enkelt. Dels var hon väldigt klurig, måste jag säga, och snabb på att genomskåda mina ord, men så var det inte helt enkelt att identifiera ord som "kamrafak" (=kamerafack) eller "spindällnät" så jag förlorade några gånger. Men det var trevligt och mysigt att umgås lite.

Halloween och annat skräp

Tiden går och bloggandet blir alltmer glest. Vet inte varför, men tiden och lusten finns inte riktigt för tillfället. Får återkomma om det senare.

Ska jobba ikväll igen, och imorgon. Ledig i helgen i vart fall, som det ser ut. Visst är det halloween då? Ytterligare en helg som hamnade på min lista över "helgdagar I can't stand" förra året. Och där blir den nog ett tag till.
Vandrade lite på stan häromdagen och insåg att julen (en annan icke-favorit) redan exploderat över nästan alla affärer. Ja, det kanske inte är så "redan" som förra året (visst?) fast det känns lite redan för min del. November snart? Jag tycker allt går så fort. I år ser det ut som att jag, för första gången ever tror jag, är ledig både jul- och nyårshelgerna, men jag har redan fått förfrågningar om att byta med de som jobbar då, och jag har inte sagt något till svar än. Jag vet inte, kanske lika gärna kan jobba i år, känns det som. Det ger ju lite extra pengar i vart fall. Jag ska fundera lite till.

Nej, lite hängig period just nu, kanske därför som bloggandet blir lidande. Lika bra det kanske. Men jag återkommer i full fart snart, förhoppningsvis!

Söndag natt kvar...

..och helst av allt vill jag bara ligga hemma i sängen och levla WoW.

Kalas, jobbhelg och den årliga klockeländesdragningen

Jobbhelg igen. Ute är det mycket mörk höst. Jag vet inte om jag längtar efter lite snö, men jag tror det. Samtidigt är det skönt att det inte är halt och att jag slipper oroa mig för det när jag far till jobbet. Termometern i bilen tycks ha fastnat på 6 grader, det verkar alltid vara det numera.

Hade en ganska hyfsad första natt igår natt. Kom hem och möttes av en sömndrucken Mattias. Han verkade tacksam över att jag bodde i duschen ett tag efter att jag hälsat honom med en trött suck och "Jag har kiss på fötterna och så dreglade en man mig i håret så det rann ner i pannan när jag tog på han skorna." Too much information, verkade det som. =)

Idag steg jag upp redan kl 12 efter knappt fyra timmars sömn. Hade egentligen inte tänkt följa med till kalaset i Sikeå för Mattias systerson, men det kändes som länge sedan jag träffade hans systers familj så när jag ändå vaknade av att han skulle göra sig i ordning så följde jag med. Trivsamt, jag gillar dem. De hade dessutom en ny liten familjemedlem, en Leo hund. Supersöt med tusen överskottsenergi. Han är fyra månader och verkade tro att alla kom för hans skull.

Och inatt blir det de luxe natt. Alltid lika roligt att jobba natten som är längre än alla andra. Eller inte. Drygt tio timmar känns ganska nog faktiskt. Men jag ska dra tillbaka klockan ganska direkt när jag börjat jobba, av erfarenhet så känns det inte riktigt lika tungt då som att låta klockan bli 2 igen när den precis slagit 3. Det är just då man vill att det ska gå fort framåt, inte bakåt. Känns som att jag ofta hamnar på de här helgerna, och det är faktiskt superkul. Jag förstår inte vad klockdragningen ska vara bra för? Spelar det någon roll? Känns mest som att det ställer till det för folk.

Tjocka föräldrar är dåliga föräldrar

För övrigt har jag hittills inte hört ett enda bra argument till varför överviktiga skulle vara sämre föräldrar varpå jag fortsätter att hävda att det är kvalificerat BS att lägga in BMI som en faktor vid adoption.

Tillåta kvinnor bära tårgas?

Kanske det kan tyckas konstigt, vad vet jag, men nej, jag tycker inte att kvinnor ska tillåtas bära tårgas som en skyddåtgärd mot överfall. Säkerligen är detta ett förslag med goda intensioner, men likväl tycker jag det känns lite ogenomtänkt.

För det första är det ett erkänt faktum att den som bär vapen riskerar att skadas av det själv vid ev bråk, det finns siffror på hur vanligt detta är, men det får jag kolla upp senare. Och det vore väl en mycket oönskvärd konsekvens, att kvinnan blir tårgasad och i än mindre utsträckning kan göra sig fri från överfallet?

För det andra tror jag att det enbart skulle ge en falsk trygghet, om någon trygghet alls. Personligen har jag också gått och hållt en nyckel hårt mellan fingrarna som "säkerhetsåtgärd" ifall att. Allt detta har lett till är att jag gått med än snabbare steg, med hjärtat bankande, ständigt tänkande på möjligheten att nästa kille jag möter är en möjlig förövare. Det är inte sunt. Det lugnar inte, det gör mig inte fri. Och, framför allt är det ingen lösning på problemet.

För det tredje tror jag inte alls på vare sig vapen i allmänhet eller på en "kapprustning" bland promenerande medborgare på stan. Jag tror att det skulle komma att missbrukas, jag tror att det kommer riskera att våldet måste öka från förövarens sida och jag tror att det kommer att ske misstag. Är den svenska polisen tryggare sedan den fick lov att använda ammunition som är förbjuden i krig (för visst är det fortfarande så med hålspetskulor?)? Jag tror inte det. Är medborgarna tryggare sedan dess? Jag tror att ett par ihjälskjutna skulle opponera sig.

Till sist "löser" detta bara en liten del av våldsproblematiken. Fortfarande äger de absolut flesta våldssamheterna mot kvinnor rum i deras eget hem. På vilket sätt skulle detta skydda kvinnor hemma?

Mera jobbgnäll..

För att fortsätta gnälla så kan jag ju nämna två saker till som det småpratas om på min arbetsplats om nätterna. Det första är det orättvisa i att ob-tillägget är samma för oss som jobbar natt på helgen som de som jobbar dag. Av någon anledning är det mer obekvämt att jobba nätter än dagar i veckorna, men inte på helgen. What's that all about?

Det andra är att vi mer eller mindre inväntar första utbrottet av vinterkräksjukan. En stilla förhoppning om att det inte ska ske dagarna före jul som förra året, vilket innebar att i stort sett hela min avdelnings anställda (och deras familjer) låg hemma och spydde hela julen. Jag jobbade helgen före, då det första sjukdomsfallet inträffade och "lyckades" därför bli sjuk redan på måndagen.
Samtidigt bävar vi alla såklart inför detta. Ingen extra personal sätts in (förrän det blir riktigt kris och personalen i det närmaste strejkar). Att ensam vara ansvarig för 12 (förra året var alla utom en sjuk på min avdelning) kräkande, diarréande, kraftigt förvirrade och i en del fall aggressiva pensionärer flera nätter i sträck är ingen picknick, tro mig. Och blir man då dessutom sjuk själv av detta får man betala med en karensdag och sjuklön som tack för hjälpen...

Samtidigt som vårdanställda diskuterar detta, berättas det i lokalmedia att kommunen väntas redovisa ett budgetöverskott, som moderaterna vill använda till att sänka skatten i kommunen. Eh..hallå? Kanske vi skulle lägga dessa pengar på de vårdanställda som fått ta den absolut största smällen av de besparingar som gjorts den senaste tiden i kommunen? Höj lönerna, ge oss riktig friskvård, ge oss lite uppskattning som känns riktig och gör att det känns meningsfullt att hela tiden ge så mycket av sig själv på jobbet igen.

Till sommaren väntas ett flertal pensionsavgångar hos oss. Jag har svårt att se att det kommer att bli rusning till de tjänsterna... Och så kommer det att fortsätta om inget görs för att höja statusen på yrket. Av de tre nattjänsterna som finns på min avdelning har jag varit där längst. Under mina dryga tre år har inte mindre än 7 personer funnits på de andra två platserna. Det talar sitt tydliga språk i hur det kommer att bli framöver, tycker jag.

Lönesnack

Uttråkad, är nog dagens tema. Känner mig lite uttråkad, och begränsad. Det är verkligen totalt tomt i kassan, vilket bidrar till begränsningen. Längtar efter lönen (som dock måste planeras till varje krona för att undgå liknande läge nästa månadsslut), som kommer på fredag om man är kommunanställd. Jag skulle gärna gå en liten runda på stan och kanske köpa något lite onödigt (alt byta ut något luggslitet plagg i garderoben, det börjar bli löjligt..), men se då jobbar jag såklart hela helgen.

Måste ta ett möte med min chef om lönen. Jag har väl ignorerat det länge nog nu. Jag tjänar 340:- mer i månaden före skatt än de som aldrig jobbat förut. Jag har, på allvar, bara 340 spänn mer än lägstalönen i kommunen. Det måste vara något fel. Jag har jobbat här i 3,5 år, plus att jag under hela studietiden jobbat i olika sysselsättningsgrader inom vården sedan -96. Dessutom hävdar jag att jag i praktiken fick en löneminskning förra lönehöjningen. Lägstalönen höjdes i samband med det i kommunen från 14 till 15 tusen. Före höjningen hade jag 350 över lägsta, efteråt bara 340 över lägsta. Visst måste det vara galet?

Ja, jag vet inte, men jag måste nog se till att skaffa ett extra arbete. Att ha drygt 70 procent av ovan nämnda lön är inte överlevnad. Inte mycket iaf. Och ändå jobbar jag alltså mer än vad som anses vara grundsysselsättning för nattarbetare (65,5%).

Men, jag tror inte att ett samtal kommer att ge något. Det är totalt sparläge i socialtjänsten. Fan, snart ska vi väl börja vända på blöjorna också... Och ja, jag vet att jag borde vara med i facket, men vem har råd med det? Då hade ju än mer pengar försvunnit varje månad ur den redan så skrala lönen.

Snö!

Idag kom första snön! När jag steg upp imorse och tittade ut genom fönstret så föll det sakta glesa flingor ner över gräsmattan. De stannade såklart inte på marken sen, men ändå! Me like snö.

Miljöbovar?

Tydligen har det begåtts civil olydnad, eller vad man vill kalla det, inatt på stadens SUV-bilar (stadsjeepar). Det intressanta är som vanligt att följa de inte alltid så brighta kommentarerna på Folkbladet men kanske framför allt på VK. Idag går de ut på att man inte får kritisera användandet av dessa bilar utifrån ett miljömässigt perspektiv eftersom de används av funktionshindrade.

Okej, självklart ska det finnas möjligheter för funktionshindrade att köra bil själva, att få plats med rullstol etc, som det argumenteras för på sidorna. Det handlar inte om det. Men allvarligt, hur många av dessa jeepar ägs av en funktionshindrad? Är det verkligen dess största köpgrupp? Jag tvivlar starkt, måste jag säga. Kanske är det så när argumenten tryter, att man tar till de sämsta möjliga.

studera.igen?

Sökte några oväntade kurser igår kväll förresten. Jag hade helt missat att sista dag för anmälan till högskolan var i måndags. Men så fick jag av en slump höra att det varit problem med anmälningssidan så datumet var förlängt till igår midnatt istället. So I went a bit crazy. Men vi får se. Det går ju inte lysande med studierna jag har just nu direkt... Men det kanske finns en anledning till det. Mycket i huvudet, mycket i livet just nu.

"I pray a little prayer for you"

Har en ensam kväll framför tv:n och en dålig film. Eller, ja den går att se, men allvarligt? Människor som brister ut i unison sång under middagen? Hm...jaja. Ser "My best friends wedding" med Julia Roberts m.fl. Är ganska trött och borde sova en stund egentligen, men ska vara uppe tills Mattias ska hämtas.

Fler komikerbloggar

En nyfödd bloggare får mig att dra på smilbanden just nu. Underbara stand upparen Tobias Persson har börjat blogga, och förgyller inte bara nätet med en underfundig och varm humor utan även med kluriga dikter. Gårdagens inlägg Skinnbanjo i d-moll var inget undantag. Humor.

23-åringen

Idag fyller lillebror år, grattis Tobias!! Jag tror att jag har en bra present på lut, men det får lov att vänta tills löningen kommer. På så vis får han lite längre tid på sig att fundera över vad det kan vara...

Att leda en skock bångstyriga får..

Umeås eminenta kommunalråd går nu ut och beklagar sig över att "hans" befolkning inte är lika bra som den i Övik. Smart. Han tycks inte gilla att folket inte tycker som han, att medborgare utnyttjar sin rätt att överklaga beslut etc. Konstigt.

Kanske det finns en del i att Övik inte först jobbade för att få ett naturområde klassat som Natura 2000 för att sedan bestämma att dra Botniabanan där igenom? Kanske... Kanske de inte heller skulle gå tvärs emot undersökningar och medborgares åsikter och på ett mycket bakåtsträvande sätt bygga gångtunnel till den nya järnvägsstationen istället för övergång när allt pekar på att människor (i synnerhet kvinnor) känner sig tryggare med övergångar?

Kanske det helt enkelt är så att Övik har en mer kompetent politikerledning? Kanske.

(Ola Nordebo skriver klarsynt om det i dagens VK.)

Frostbiten

Lugn natt på jobbet. Skönt, vi får hoppas på nåt liknande inatt då. Johan och jag såg Frostbiten, en svensk vampyrfilm. Visserligen så får man pausa ganska mycket när man ser på natten, men den var inte bra... Lite kul iofs, men bra..nja. Den utspelade sig i Norrbotten men jag tror att alla utom kanske en av ungdomarna talade Stockholmska... Det som var bäst var nog vissa av effekterna, när människor morfades till vampyrer. Det var lite koolt ibland. Men det kan ju inte ha varit meningen att den skulle vara läskig?

Man ska ju filma John Ajvide Lindqvists böcker nu, och den här filmen gör mig lite nervös över hur det kommer att bli. Kan det bli bra? Kan svenska filmare göra vampyrfilm? Eller zombiefilm för den delen? Hm...

Hjärnblödning vid 33?

Stackars Mattias läser en kurs i grundläggande datagrejs just nu och verkar ha en lärare som i varje andetag säger felaktiga saker. Han påstår tex att nackdelen med Linux är att det kostar mycket i utbildning (för windowskunskaper föds alla med?), att det saknar katalogtjänster (hello NIS, LDAP anyone!??, tjoade Mattias i telefon efteråt) och att det byts sorter hela tiden. "Nu är det nåt Ubuntu, snart är det nåt annat", eller vad han hade sagt. Hehe..humor. Kan riktigt se Mattias framför mig, med en farligt stor ven i pannan av frustration. Men det kanske är nyttigt. Förr eller senare så kommer han kanske börja protestera högt på lektionerna också? Vore ju inte så dumt.

Men jag får hålla med om att det verkar knepigt med så låg kompetens på en universitetsutbildning, oavsett om det är en grundkurs eller inte. Man kan ju inte börja med att lära ut fel, liksom. För det är inte bara Linux-grejer som han har fel om, väldigt mycket annat som enligt Mattias ska vara grundläggande uttalar han sig galet om. Undrar om man kan komma undan med det någon annanstans än inom dataområdet?

Tills vidare får jag väl köpa honom en boxboll att avreagera sig på efter lektionerna...

Post tandläkarbesök

Jo, det gick då bra. Både att lämna in bilen (som dock var smutsig, men jag rår inte över vädret..) och att besöka tandläkarhögskolan. Yes, jag vet, det är lite 6-årskontroll över att ha med pojkvännen, men alternativet innan har varit att inte gå till tandläkaren. Och det gav inte så bra resultat, kan jag berätta.
Det är mest grejen att jag känner mig så sårbar, att jag inte vet hur tandläkaren skulle vara etc, som gör att det inte funkar. Det gäller att det är någon som förstår och till fullo respekterar mina konstigheter, som att jag inte fixar för mycket saker samtidigt, eller att jag inte klarar av lägen då jag känner mig instängd. Att få panikångest i ett litet tandläkarbås i ett kontorslandskap med en massa likadana tandläkarbås, fullt med studenter, lärare och sköterskor, är inte ett idealt läge. Tro mig.
Men, Mattias kunde gå efter ett tag. Det var en väldigt förstående tjej som direkt fattade grejen. Hennes finskklingande röst gjorde mig dessutom ganska lugn och efter att en sköterska varit där och stoppat på mig glasögon, extra sugar och annat så fattade hon när jag sa att det inte gick, och rensade bort lite. Så det var ganska lugnt.

Sen måste jag säga att skulle man följa alla, jag menar alla råd/uppmaningar man får av tandläkare man träffar så skulle man tillbringa halva morgonen och kvällen i badrummet. OCH en stund på lunchen. Men jag tar åt mig det mesta och gör vad jag kan. Idag fick jag lära mig att hålla tandborsten i 45 graders vinkel. Hur ska jag kunna veta att jag gör det? Men, ja jag får försöka. Och så måste jag sluta pressa tänder så att de inte behöver gå sönder mer...

Lite återbesök väntar iaf. Ska bygga upp trasiga tanden och ett litet hål på min ena visdomstand. Jag har alltid varit glad över att ha alla fyra kvar intakta, men jag tvivlar lite då det ska grejas där bak och det känns som att ett gäng verktyg håller på att trilla ner i halsen...

Fördomar och åldrar

På tal om vikarier och åldrar förresten. Pratade länge om det igår med Mattias. Jag har ju haft min beskärda del av vikarier som arbetskamrater ett tag nu, av varierande åldrar. Och jag måste erkänna att jag verkligen fått stå tillbaka på min tidigare uppfattning att fördomar, ovilja till jämställdhet etc till viss (stor?) del är åldersbundet. Det är det inte kan jag säga. Usch, ibland vill man bara stänga öronen... Vissa nätter känns det verkligen oändligt att vara utelämnad till en enda person som sällskap och hjälp i tio timmar... Då är det skönt att man trots allt jobbar ensam på varsin avdelning och kan hålla sig mer på sin egen när det blir jobbigt.

Än mer mörkrädd blir man när personen bredvid en har barn hemma som man vet kommer att att ta åt sig av de fördomar som dess föräldrar står för. Det är läskigt. Får utveckla det här mer en annan gång kanske.