Ömsom regn, ömsom sol

Blandad dag, både vädermässigt och vad gäller sysselsättning för min del. Först ett par rehab-möten, det ena jobbigare än det andra. Sen en fikadejt med Simon, vilken utökades till en biltur till Mariedal/Ersboda för besök på djuraffären och Jula. Väldigt trevligt och skapligt välfungerande distraktion från huvudvärken (båda sorterna) jag burit med mig hela dagen.

Nu sitter jag och gäspar i min snart igendammade lägenhet, trött av den fattiga sömn jag välsignats med de sista dygnen. Så det blir nog inte så många knop ikväll, kanske ser nån film eller fortsätter med mina nyupptäckter i tv-serie-skörden. Imorgon ska jag dock försöka få lite städning gjord.

Dåligt med mat har det blivit också. Hungern tycks ha uteblivit de här sista dagarna. Bara frukost och fika har gått ner idag. Kanske får ta tag i det trots allt.

Rehabilitering eller förvaring?

Mer krimsnack kanske? Igår kväll trillade jag över Ulf Olssons relativt nystartade blogg (nej, jag tänker inte länka, ni får fråga eller googla). Ulf Olsson dömdes till rättpsyk för morden på 10-åriga Helén och en annan äldre kvinna för ett tag sedan. För någon vecka sedan kom det fram att han skickat brev till Heléns mamma och nu har han alltså också börjat blogga om hur oskyldigt dömd han är. Mycket märklig läsning, måste jag säga. Bl.a berättar han att han buggat personalen där han sitter för att visa på att han blir dåligt behandlad. Det finns ganska många kommentarer, majoriteten tycks stödja honom, men de flesta verkar vara skrivna av samma person. En stund imorse funderade jag över om det kanske är upphovsmannen själv. Men det vet jag inte så det får vara osagt.

Förra året visade också Anna mig en länk till en hemsida där livstidsdömde Helge Fossmo skriver om sin oskuld osv. Även det skum läsning.

Jag vet att jag kanske är ute på djupt vatten nu, men jag kan ändå inte låta bli att reagera över att dessa morddömda män fortfarande har friheten att befinna sig på internet och där dessutom driva sin egen fråga, som redan avgjorts i svenskt rättsväsende? Är det bara den fysiska rörligheten som ska begränsas av ett domslut? Om nu svensk fångvård ska vara just vård och rehabilitering, på vilket sätt rehabiliteras en person som ägnar sin inlåsta tid till att hävda sin oskuld på nätet? Och att Olsson dessutom tycks ha tillgång till teknik att bugga personalen med förefaller lite märkligt, gör det inte?

Jag tvivlar inte på att det sitter oskyldigt dömda i svenska fängelser, men vi får väl hoppas att det är enstaka undantag. Självklart ska man då ha rätt att få sin sak omprövad, men är detta rätt väg att gå?

Ja, jag vet inte. Jag tror egentligen inte på straff som lösning, men samtidigt känns det här lite fel. Jag måste nog fundera en stund till, så ta inte detta som min slutliga åsikt... =)

Det lönar sig att rymma?

Tänk om vintern hade fått vara kvar här? Nu har det blivit nåt slags söderväder med variation mellan plus- och minusgrader med kul halka som resultat. Trist. Snön är ju inte direkt borta, men det känns inte som samma sak.

En natt till sen ledig till fredag. Känner mig som vanligt lite mör, även om den här natten gick ganska smärtfritt. Har sovit som en tok idag med bara få störningar. Skönt.
Vi pratade en hel del om frisläppandet av Juha inatt. Min arbetskamrat kommer från Åmsele och har klara minnesbilder av allt som var då för nästan 20 år sedan. Hon berättade att det som verkar kännas jobbigast för människor nu är att mediapådraget gör sig påmint. Det har varit nästan lika hektiskt, lika pådrivande och påträngande de här dagarna som det var då. Hon får verkligen något sorgligt i blicken när hon talar om det, och det har kommit på tal förut.
Jag minns det hela ganska tydligt också, trots att jag var tio år då det hände. Redan då var jag en ivrig nyhetsläsare, och jag minns bevakningen av deras flykt i Sverige. Jag minns att jag kände med pojken som blev enda överlevande i familjen i Åmsele, och det glädjer mig att höra av mina rbetskamrat att han har haft det bra sen.

Vad jag inte förstår är hur man kan bevilja någon som skött sig så dåligt under fängelsetiden, nåd? Visst har han suttit länge, och jag tror egentligen inte på så långa straff som möjligt. Jag vill tro på rehabilitering, att det är det som fängelserna ska syssla med, (vilket de inte gör idag, bör tilläggas). Men känns det som att någon som försökte rymma bara för något år sedan är rehabiliterad? Lite konstigt, får jag säga. Vi får väl se hur prövotiden går.

Jaja, sidospår. Nu ska jag försöka äta något och glo på något på datorn en stund, tror jag.