Mer krimsnack kanske? Igår kväll trillade jag över Ulf Olssons relativt nystartade blogg (nej, jag tänker inte länka, ni får fråga eller googla). Ulf Olsson dömdes till rättpsyk för morden på 10-åriga Helén och en annan äldre kvinna för ett tag sedan. För någon vecka sedan kom det fram att han skickat brev till Heléns mamma och nu har han alltså också börjat blogga om hur oskyldigt dömd han är. Mycket märklig läsning, måste jag säga. Bl.a berättar han att han buggat personalen där han sitter för att visa på att han blir dåligt behandlad. Det finns ganska många kommentarer, majoriteten tycks stödja honom, men de flesta verkar vara skrivna av samma person. En stund imorse funderade jag över om det kanske är upphovsmannen själv. Men det vet jag inte så det får vara osagt.
Förra året visade också Anna mig en länk till en hemsida där livstidsdömde Helge Fossmo skriver om sin oskuld osv. Även det skum läsning.
Jag vet att jag kanske är ute på djupt vatten nu, men jag kan ändå inte låta bli att reagera över att dessa morddömda män fortfarande har friheten att befinna sig på internet och där dessutom driva sin egen fråga, som redan avgjorts i svenskt rättsväsende? Är det bara den fysiska rörligheten som ska begränsas av ett domslut? Om nu svensk fångvård ska vara just vård och rehabilitering, på vilket sätt rehabiliteras en person som ägnar sin inlåsta tid till att hävda sin oskuld på nätet? Och att Olsson dessutom tycks ha tillgång till teknik att bugga personalen med förefaller lite märkligt, gör det inte?
Jag tvivlar inte på att det sitter oskyldigt dömda i svenska fängelser, men vi får väl hoppas att det är enstaka undantag. Självklart ska man då ha rätt att få sin sak omprövad, men är detta rätt väg att gå?
Ja, jag vet inte. Jag tror egentligen inte på straff som lösning, men samtidigt känns det här lite fel. Jag måste nog fundera en stund till, så ta inte detta som min slutliga åsikt... =)
Förra året visade också Anna mig en länk till en hemsida där livstidsdömde Helge Fossmo skriver om sin oskuld osv. Även det skum läsning.
Jag vet att jag kanske är ute på djupt vatten nu, men jag kan ändå inte låta bli att reagera över att dessa morddömda män fortfarande har friheten att befinna sig på internet och där dessutom driva sin egen fråga, som redan avgjorts i svenskt rättsväsende? Är det bara den fysiska rörligheten som ska begränsas av ett domslut? Om nu svensk fångvård ska vara just vård och rehabilitering, på vilket sätt rehabiliteras en person som ägnar sin inlåsta tid till att hävda sin oskuld på nätet? Och att Olsson dessutom tycks ha tillgång till teknik att bugga personalen med förefaller lite märkligt, gör det inte?
Jag tvivlar inte på att det sitter oskyldigt dömda i svenska fängelser, men vi får väl hoppas att det är enstaka undantag. Självklart ska man då ha rätt att få sin sak omprövad, men är detta rätt väg att gå?
Ja, jag vet inte. Jag tror egentligen inte på straff som lösning, men samtidigt känns det här lite fel. Jag måste nog fundera en stund till, så ta inte detta som min slutliga åsikt... =)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar