lördag, augusti 30, 2008

Om män och manlighet

Egentligen borde jag kanske kommentera den senaste stormen av konstig jämställdhetsdebatt om huruvida ett slag över munnen är misshandel eller ömhet, eller whatever. Men jag orkar inte riktigt, det är ju alltid något som är fel med jämställdhet. Det måste ständigt ifrågasättas och när argumenten tryter så kommer nya fel.

Nu ställer sig också allehanda machomän sig upp och beklagar sig över utebliven passion pga jämställdhet. Vad vet de om det om de inte testat? Jag tror inte heller att jämställdhet som sådant är vare sig sexigt eller passionskapande, det är ett medvetet jobb för rättvisa, ett sätt att visa respekt. Om man hellre väljer att låta den ena kombinera heltidsjobb hemma med deltidsjobb på arbetsmarknaden medan den andra kan komma hem och vara "hård pappa" (det talas ju hela tiden om mjuka pappor, vad nu det är) så fine. Men jag tror inte det är så jäkla sexigt i längden heller.

Undersökningar har visat att ett jämställt uttag av föräldraförsäkringen ger färre skilsmässor, jag tycker att det om något talar sitt klara språk.

För det andra förstår jag inte varför jämställda män skulle vara mindre "män"? Vad är det då man lägger i begreppet manlighet? Män är väl lika lite som kvinnor stöpta i en och samma form? Om något tycker jag att hela den här debatten visar hur mycket även män har att vinna på jämställdhet. Snacka om frigörelse.

Nä, både passion och jämställdhet kräver sin ansträngning. Förväntar man sig att det ska vara för evigt alldeles gratis blir man besviken, det är iaf min gissning.

PS. By the way gillar jag Belindas syn på det hela. Tycker jag kan ana en trötthet i hennes inlägg liknande den jag reagerar med.

Inga kommentarer: