Läste en krönika av Leif GW Persson i Expressen idag om den här nämndemannahistorien i Arboga-fallet. Den är kanske som väntat ganska dryg och elakt ironisk, men jag får erkänna att jag ibland gillar hans lite dryga sätt att föra sig på. Det är i vart fall inte konstlat och luddigt:
"Med en av nämndemännen, moderaten Cecilia Uggla, var det dessutom så praktiskt att hon kommit till insikt om den åtalades skuld redan innan rättegången tagit sin början."
Mer tyket än så kan det nog inte bli. Grejen är att han gör en viktig poäng i sin krönika; det hela liknar faktiskt inte rättssäkerhet. Jag lekte med tanken idag att vi hade haft ett omvänt läge; att en svensk kvinna hade stått åtalad för barnamord i ett annat land där liknande konstigheter upprepat sig. Hur hade vi sett på det landet och dess rättssäkerhet?
Jag står tillsammans med dem som länge varit tveksamma till systemet med nämndemän där politiker utan juridisk utbildning ska sitta som domare brottsmål av blandad komplicerad natur. Lika lite tror jag på den jury-tjänst man har i USA. Jag tror att det är nästintill omöjligt att inte ta hänsyn till sina egna känslor i vissa fall, speciellt då man inte har möjligheten att falla tillbaka på en juridisk kompetens.
Och så ställer jag mig fortfarande lite frågande till om det verkligen ska räcka att bevisa att en åtalad har ljugit om olika saker när man inte kan bevisa att lögnerna innebär att denne befunnit sig på brottsplatsen? Nä, jag tycker fortfarande att det finns för många frågetecken i det här fallet.
"Med en av nämndemännen, moderaten Cecilia Uggla, var det dessutom så praktiskt att hon kommit till insikt om den åtalades skuld redan innan rättegången tagit sin början."
Mer tyket än så kan det nog inte bli. Grejen är att han gör en viktig poäng i sin krönika; det hela liknar faktiskt inte rättssäkerhet. Jag lekte med tanken idag att vi hade haft ett omvänt läge; att en svensk kvinna hade stått åtalad för barnamord i ett annat land där liknande konstigheter upprepat sig. Hur hade vi sett på det landet och dess rättssäkerhet?
Jag står tillsammans med dem som länge varit tveksamma till systemet med nämndemän där politiker utan juridisk utbildning ska sitta som domare brottsmål av blandad komplicerad natur. Lika lite tror jag på den jury-tjänst man har i USA. Jag tror att det är nästintill omöjligt att inte ta hänsyn till sina egna känslor i vissa fall, speciellt då man inte har möjligheten att falla tillbaka på en juridisk kompetens.
Och så ställer jag mig fortfarande lite frågande till om det verkligen ska räcka att bevisa att en åtalad har ljugit om olika saker när man inte kan bevisa att lögnerna innebär att denne befunnit sig på brottsplatsen? Nä, jag tycker fortfarande att det finns för många frågetecken i det här fallet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar