Efter tips om en bra blogg från bloggexperten Anna hittade jag bland ströläsning plötsligt ett blogginlägg som jag själv kunde ha skrivit om en upplevelse bloggaren hade för ett drygt halvår sedan och jag för bara ett par månader sen. Alldeles träffande. Precis som flera andra, men just det där var som att det var mitt nästan. Lukten, den unkna, inrökta och smutsiga lukten. Den trasiga lägenheten. Känslan över hur hans sista tid måste ha varit, det kommer för alltid finnas med mig, tror jag. Att vi inte fick chansen att prata, att förenas på riktigt, det kommer att göra ont hela livet. Saknaden har blivit permanent.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar