Hela historien med de gömda barnen i Tranås är ett tufft område att diskutera på flera sätt. Fel har begåtts, självklart och säkert finns mycket till historien som vi inte vet. Men samtidigt tycker jag att domen idag kraftigt försvårar arbetet som kvinnojourerna (= frivilliga krafter som tar på sig mycket av det ansvar som kommunerna egentligen skulle ta) gör för utsatta kvinnor och barn.
Ska kvinnojourerna börja värdera, utreda och bedöma de uppgifter som kvinnor uppger när de kommer, då tror jag vi är lite farligt ute. Då står valet plötsligt mellan att skicka en kvinna och hennes barn på porten om man misstänker att allt hon säger inte stämmer och därmed kanske riskera deras säkerhet, alternativt vara beredd att stå inför samma åtal som de som idag dömdes. Inte lätt, skulle jag vilja säga.
Ska kvinnojourerna börja värdera, utreda och bedöma de uppgifter som kvinnor uppger när de kommer, då tror jag vi är lite farligt ute. Då står valet plötsligt mellan att skicka en kvinna och hennes barn på porten om man misstänker att allt hon säger inte stämmer och därmed kanske riskera deras säkerhet, alternativt vara beredd att stå inför samma åtal som de som idag dömdes. Inte lätt, skulle jag vilja säga.
4 kommentarer:
"Men samtidigt tycker jag att domen idag kraftigt försvårar arbetet som kvinnojourerna (= frivilliga krafter som tar på sig mycket av det ansvar som kommunerna egentligen skulle ta) gör för utsatta kvinnor och barn."
Själv tycker jag att det är skönt att dessa jourer måste följa lagen och inte har rätt att gömma barn från vårdnadshavaren. Om det hade varit tvärtom; män som gömt barnen från sin mamma, då hade det blivit ett ramaskri och fällande domar med en helt annan straffskala...
Bara för att man är mamma/kvinna är man inte default oskyldig.
Kvinnojourer är bra, men de måste jobba inom lagens ramar!
Vist, de ska följa lagen, och självklart är inte alla mammor/kvinnor oskyldiga, det är ajg mer än medveten om. Men situationerna är inte alltid så enkla. Jag tycker du förenklar det hela lite väl mycket.
Hej Sara,
Tycker denna fråga är supersvår, har inte ens lyckats blogga själv om den då jag är så splittrad.
Å ena sidan kan jag tycka att om nu jourkvinnorna fått veta att hon i princip kidnappat ungarna från deras far så borde dom anmält det till det sociala, åtminstone. Å andra sidan så krockar detta med principen att inte ifrågasätta kvinnans berättelse. Vilket förmodligen är nödvändigt för att få misshandlade kvinnor att våga vända sig till jourerna, det är ju sällan någon annan som tror på dem som vi ju sett i fallet med Unni Drougge i media på senaste tiden. Även om dom visar upp sänderslagna ansikten så blir det reducerat till "misstag" och "engångsföreteelser" av såväl männen som deras förespråkare.
Jag ser egentligen bara en lösning, att kommunerna själva driver kvinnojourerna med anställd personal. Man kan helt enkelt inte lägga ett så tungt ansvar på ideellt arbetande människor som domstolen nu faktiskt gör. Det är ju de facto privatpersoner som fällts här för att dom inte anmält det dom fått reda på utan i stället valt att fortsätta ge kvinnan skydd.
Men det är inte enkelt. Samtidigt som jag anser att ALLA skall följa lagen och att det enda rätta egentligen varit att anmäla henne, så kan man ju undra vad kvinnor och barn skall ta sig till om samhället sviker och det inte finns bevisning för vad som FAKTISKT skett. Vilken mor skulle inte fly med sina barn om hon visste att barnens far förgripit sig på dem och han sedan blir tilldömd vårdnaden? Oavsett vad lagen säger.
(Därmed inte sagt att det faktiskt var så i det här fallet.)
Svårt!
Jag håller med. Precis så svårt tycker jag att det är, och just de argumenten för och emot som du har, delar jag.
Låt säga att man är övertygad om att ens barn farit illa hos den andra föräldern (låt vara om det är mamma eller pappa vi talar om), men det läggs ner i brist på bevis, vilket inte är alltför ovanligt. Vad skulle man göra då? Låta barnet bo där halva, eller hela tiden?
Samtidigt, visst, de borde kanske anat något och anmält när de förstod att barnen var kidnappade. Men... Ja och så vidare. Det ÄR svårt. Håller helt med. Man kan inte förenkla det bara till att handla om att följa lagen.
Skicka en kommentar